En dag i Ramundberget kan vara alldeles alldeles underbar. Men omicrommutationer och kraschlandningar får man se upp för! Och i kvällsmörka backar kring Hållanplattån vet man aldrig vad man möter. Har man tur möter man en glad Assar i spåret.

Väderprognosen hade lovat snöfall under natten vilket lockade några av oss till mjuka backar i Ramundberget. I arla morgonstund packade Richard matsäck och skickade iväg Anna, Olle, Tore och Love.

På plats i Ramis var även Larssons och ”nedervåningen”, som den här veckan bebos av Frida Plym Forshell med Maja, Emma och särbon Johan. Bitvis lyckades vi hålla ihop hela gänget, vilket var tur när olyckan var framme.

Efter ett coronasäkert lunchstopp hann vi med några åk innan Love bokstavligen stod på öronen i ett hopp och landade så oturligt att han inte kunde stödja på benet. Som tur var fanns Karl nere i liften och kunde få hjälp att skicka upp skidpatrullen. Medan vi väntade på att Mia och Anton först skulle undersöka och sedan packa ner Love i pulkan kom alla förbi och kollade läget.

Efter pulkatur ner till sjukstugsn och läkarundersökning åkte vi ner till Funäsdalen för att få slutgiltig diagnos. Med oss i bilen tog vi Maltan som kunde servera korv och köra hem Olle och Tore. När två läkare klämt och känt tillräckligt på Loves ben och konstaterat att det ”bara” var ett uttänjt ledband kunde Richard komma och hämta oss.

På hemmaplan hade Richard, Nils och Assar en skön dag med promenad upp på fjället och skidåkning till Högsta Hållan. Assar gjorde bra ifrån sig i spåret och höll lagom fart. Fast i backarna hem fick han nog och drog med sig Richard i jakten på två gubbar eller om det var längtan efter Nils som drev.

För att inte komma efter i springgruppens träningsprogram avslutade Anna och Richard dagen med ett intervallpass på skateskidor. Svettigt trots kylan!