![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_1858347909884327362990235.jpg\")
<\/b><\/p>\n<\/b><\/p>\n
V\u00e5r k\u00e4ra v\u00e4rd i Kola\u0161in k\u00f6rde upp oss till t\u00e5gstationen i morse. Inte visste vi d\u00e5 att vi efter dagens korta och sceniska resa skulle tycka det var sk\u00f6nare \u00e4n vanligt att komma fram till resm\u00e5let – Virpazar.<\/b><\/p>\n
Morgonen b\u00f6rjade bra med att vi var en timma tidiga till t\u00e5gstationen. Anna han s\u00e4tta upp fyra tofsar i Tores h\u00e5r och hela familjen spelade poker och Uno.<\/p>\n
Sen, n\u00e4r vi klev p\u00e5 t\u00e5get mot huvudstaden Podgorica k\u00e4nde Love sig tr\u00e4ngd och ville inte g\u00e5 in i den kup\u00e9n vi blev tillvisade. Den stora kondukt\u00f6ren tog till slut tag i honom och f\u00f6rs\u00f6kte lyfta in honom i kup\u00e9n. D\u00e5 tog Richard honom i kn\u00e4t och f\u00f6rs\u00f6kte tr\u00f6sta honom. Till v\u00e5ran stora f\u00f6rv\u00e5ning lossade kondukt\u00f6ren sitt b\u00e4lte, som f\u00f6r att markera n\u00e5got, kanske att han t\u00e4nkte smiska Love. Som tur var tog detta slut d\u00e4r och Anna lyckades ganska snart tr\u00f6sta Love.<\/p>\n
V\u00e5ra Interrailbiljetter visade sig oanv\u00e4ndbara och vi fick betala 6\u20ac f\u00f6r resan. Om det berodde p\u00e5 officiella regler eller kondukt\u00f6rens kynne vet vi inte. Flera medresen\u00e4rer p\u00e5pekade att de lokala t\u00e5gresorna i Montenegro var ober\u00e4kneliga liksom kondukt\u00f6rerna.<\/p>\n
N\u00e4r vi v\u00e4l lugnat oss tittade vi ut p\u00e5 utsikten. Denna resa var ju trots allt utn\u00e4mnd till en av v\u00e4rldens tio finaste resor. Och visst var det spektakul\u00e4rt n\u00e4r t\u00e5get \u00e5kte l\u00e4ngs branta bergsv\u00e4ggar, genom m\u00e4ngder av tunnlar och \u00f6ver svindlande broar.<\/p>\n
V\u00e5rt f\u00f6rsta stopp var i huvudstaden och d\u00e4r m\u00f6ttes vi av den drygt 30-gradiga v\u00e4rmen. Vi l\u00e4mnade in ryggs\u00e4ckarna p\u00e5 stationen f\u00f6r att g\u00f6ra Podgorica. Utan karta blev vi os\u00e4kra p\u00e5 om vi missade centrum i staden och st\u00e4llet befann oss i utkanterna. Till slut var vi tvugna att stanna f\u00f6r lunch och fr\u00e5gade servit\u00f6ren om hj\u00e4lp. Han kliade sig i huvudet p\u00e5 fr\u00e5gan om centrum. Till slut h\u00e4nvisade han till en billboard tv\u00e5 kvarter bort. Efter maten gav vi oss f\u00f6rv\u00e4ntansfulla vidare mot centrum. Men till v\u00e5r f\u00f6rv\u00e5ning var det just en stor reklamskylt. Visst hittade vi ocks\u00e5 ett torg, lite myndighetsbyggnader och ett torn p\u00e5 det osmanska torget. Men mer var det inte.<\/p>\n
Tillbaka p\u00e5 stationen fick vi problem att hitta t\u00e5g och biljetter f\u00f6r v\u00e5r vidare resa. Det visade sig att t\u00e5get inte gick, utan var ersatt en str\u00e4cka av bussar. Med nyinskaffade biljetter \u00e4ntrade vi en ers\u00e4ttningsbuss som m\u00e5ste varit 40 grader varm. Tr\u00e5ngt blev det n\u00e4r fler och fler kastade sig p\u00e5 bussen. En dam f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst ta Loves plats och knuffade sen helt sonika bort Nils. Han blev sittande i Richards kn\u00e4 tillsammans med b\u00e5das ryggs\u00e4ckar. N\u00e4r vi sedan fick byta till t\u00e5g blev allt bra igen.<\/p>\n
F\u00f6rst s\u00e5g vi v\u00e5rt resm\u00e5l, byn Virpazar, passera i revy t\u00e5gf\u00f6nstret. Anna var orolig f\u00f6r att t\u00e5get aldrig skulle stanna. En dryg kilometer senare klev vi i alla fall av. P\u00e5 stationen m\u00f6ttes vi av en gullig valp som lekte med v\u00e5ra ryggs\u00e4ckar. Love filmade och vi fick oss n\u00e5gra v\u00e4lbeh\u00f6vliga skratt.<\/p>\n
Efter socker- och v\u00e4tskeladdning p\u00e5 stationen visade sig familjen fr\u00e5n sin fantastiska sida. Vi gick 2,5 kilometer i stekande sol med full packning, varav halva v\u00e4gen p\u00e5 en stor landsv\u00e4g utan v\u00e4ggren. Nere i byn rastade vi och fyllde p\u00e5 v\u00e4tskedep\u00e5erna. Nils skaffade sig ocks\u00e5 en ny keps.<\/p>\n
V\u00e4l framme i Ivancas l\u00e4gehet d\u00e4r vi skulle sova utbrast Anna att ’Vissa st\u00e4llen \u00e4r sk\u00f6nare \u00e4n andra att komma fram till’. Fungerande AC och After walk<\/i> blev en bra avslutning. P\u00e5 kv\u00e4llen kom Ivancas bror Alexander f\u00f6rbi och planerade morgondagens b\u00e5ttur p\u00e5 Shkodersj\u00f6n.<\/p>\n Avf\u00e4rd i god tid fr\u00e5n Kola\u0161in<\/p><\/div>\n En av v\u00e4rldens vackraste t\u00e5gresor<\/p><\/div>\n Podgorica – det var inte v\u00e4rt att g\u00e5 av t\u00e5get<\/p><\/div>\n V\u00e4l mottagna i Virpazar<\/p><\/div>\n Wenellvandring med l\u00e4skande stopp i byn<\/p><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" V\u00e5r k\u00e4ra v\u00e4rd i Kola\u0161in k\u00f6rde upp oss till t\u00e5gstationen i morse. Inte visste vi d\u00e5 att vi efter dagens korta och sceniska resa skulle tycka det var sk\u00f6nare \u00e4n vanligt att komma fram till resm\u00e5let – Virpazar. Morgonen b\u00f6rjade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_2108475282950143012513456.jpg\")
![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_2113265045727333762311445.jpg\")
![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_1847287199324257647249173.jpg\")
![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_1852166328856451457790778.jpg\")
![](\"http:\/\/wenell.nu\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/20180619_1854478867127180135267915.jpg\")