Familj trotsade vädergudarna och åkte Familjebacken

Familjens yngsta fick sina slalomkörkort i går när skidskolan avslutades. I dag var det dags för ynglingarna att åka lift hela vägen upp på toppen med resten av familjen.

– Det var häftigt att komma upp på toppen, berättar Nils senare på kvällen.

Efter några uppvärmningsåk i barnacken under tiden som Anna hyrde skidor och skaffade liftkort var alla redo att ta ankarliften upp på toppen. Föräldrarna var nog mest nervösa för hur detta äventyr skulle sluta. Målet var att komma upp på toppen, ner i Killy-backen på andra sidan, och sedan hela vägen tillbaka hem igen via Familjebacken.

– Ner kommer man alltid, konstaterade Richard. Frågan är hur många som bryter ihop på vägen.

Och visst var det några skakiga par ben som tillslut stod på toppen av Västra Kalven. Storebröderna lockade och pockade för att de yngsta skulle våga släppa taget, men de stod tryggt kvar mellan föräldrarnas ben. Om inte annat gav det ett visst skydd mot den piskande vinden.

– Det var horribelt på toppen, minns Olle när dagen sammanfattas.

Tillslut var vi nere vid Café Pulsen. Sista biten åkte alla på egna ben. Besöket i Tandådalen Östra inleddes med välbehövligt fika. Därpå följde några timmars åkning i backarna runt Killyliften. Storkillarna åkte upp på toppen, småkillarna raceade i barnbacken och föräldrarna flängde mellan teamen. Tillbakaresan gick lysande.

– Jag åkte stolsliften, berättar Love. Det var högt över backen. Om man ramlade ner slog man ihjäl sig.

Nils tog det säkra före det osäkrare och åkte ankarlift med Richard. Hela gänget kom upp på toppen samtidigt och kunde starta nedfärden i Familjebacken. De större barnen valde röda och svarta alternativ när vägen delade sig, men väntade snällt på botten av backen dit två superstolta småbröder så småningom kom. Det var så roligt att de tog ett varv upp igen. Nils åkte till och med en tredje runda.

– Det här var en härlig avslutning på veckan, tyckte Anna. Häftigt att hela familjen kan åka tillsammans.