Nyhavn, Amalienborg, björnskinsmössor, den lile Havefru, Strøget och Tivoli. Ungefär vad man orkar med på en dag. Och tillräckligt för att bocka av Köpenhamns toppattraktioner.

En god natts sömn blev till och med lite sovmorgon innan vi kickade igång dagen med hotellfrukost. Ganska snart gick det upp för oss att Den Blå Planet inte var ett alternativ för dagen eftersom vi inte köpt biljett. I stället tog vi tunnelbanan in till Kongens Nytorv och ägnade dagen åt Köpenhamns mest kända platser.

En stund mitt på dagen delade vi på oss för att tillgodose lite olika intressen när det gällde mat och aktiviteter. Det innebar smarriga hamburgare för Nils och Richard medan Love och Anna gick på Guinness World Record.

Entusiasmen hos tioåringarna var kanske inte alltid på topp, men lite oväntade uppträdanden i form av en vaktavlösning på Amalienborg, Jerusalema-dans på Strøget och paradorkester på Tivoli piggade upp.

Innan vi kroknade helt tog vi den föralösa tunnelbanan tillbaka till hotellet och badade ner oss för att somna till finalen i Champions League.

Twister, Wild River och Turbo. Fart, fläkt och mycket vattenskvätt bjöds vi på under sex timmar i vattenlandet Aquadome.

Som om vi inte fick nog av fartfyllda åk igår. I dag var det på’t igen när vi äntrade Aquadome i Lalandia strax efter tio. Sex timmar senare staplade vi ut på fötter som kändes som tvättsvampar och russinrynkiga händer. Då hade vi i princip åkt allt, och favoriterna flera gånger om.

Den stora överraskningen var lunchen. Riktigt god nudelrätt som både var mättande och nog innehöll en och annan nyttighet till skillnad från vad man normalt kan äta på badhus.

Dagen avslutades med en resta till Köpenhamn och ett besök i hotellets skybar. Härifrån ser vi både vindkraftverk. Barsebäck och Öresunsdbron. Och så akvariet Den Blå Planet som vi tänkte gå till i morgon.

Vi har gått, åkt, skrattat, och vrålat. Vi har tillbringat en heldag på Legoland.

Vi var på plats innan portarna öppnade, laddade för att hinna åka så mycket som möjligt innan det blev kö. Och som vi åkte! Första timmen klarade vi av fem aktiviteter som fick i alla fall de vuxna benen att skaka.

I takt med att fler besökare kom lugnade sig tempot något, men det var ingen tvekan om att det var fartfyllt och snurrigt som prioriterades när tioåringarna fick välja. Några gånger fick de faktiskt åka själva, men för det mesta var båda föräldrarna med.

En av de roligare attraktionerna var Ice Pilots school där man fick programmera sin egen åktur på en robotarm. Första vändan fick tioåringarna med varsin vuxen, men nästa gång fick de åka sin galna tur på egen hand.

Innan vi lämnade parken tittade vi lite pliktskyldigt på alla byggen i Miniland, men bara för att mamma tjatade så.

Man skulle kunna tro att alla var helt slut efter en sådan här dag, men icke. Två tioåringar körde igenom en flera hundra meter lång hinderbana på vägen hem. Väl hemma var det svårt att varva ner. På vissa håll märktes det att det varit en rätt påfrestande dag om man har anlag för åksjuka. Men så snart kvällens buffé av muffins och mjukglass kommit upp var det lätt att somna.

Vi har landat i Lalandia och har Legoland inom räckhåll. Den dubbla tioårsresan har startat!

Klockan två i går eftermiddag rullade två vuxna och två tioåringar ut på Essingeleden söderut. Målet var att komma så långt som möjligt för att i dag fortsätta mot Billund. Vi hamnade i Helsingborg.

Helsingborg bjöd på middag på Pinchos, en natt på SAS Radison hotell, morgonjogg för de vuxns och så en fantastisk frukost. Sedan bordade vi båten till Danmark och äventyret!

Det blev många timmar i bil även i dag, med ett lunchstopp i Odense som avbrott. Så småningom kom vi fram till åkern där flera tusen, typ, små stugor stod uppradade och hittade fram till vårt hus. In men packningen och sedan en rask promenad till Lalandia.

Vilket galet ställe! Inomhus som såg ut som utomhus. Med bowlinghall, skridskobana, minigolf och mycket mer. Tioåringarna hoppade studsmatta och spelade fotbollsbiljard. Huvudatraktionen Aquadome sparar vi till på fredag.

Innan vi gick tillbaka till huset köpte vi kvällsfika och frukost. Kvällen avslutades med att titta på kartan över Legoland och planera dagen. I morgon kör vi!

Förutseende som vi är hade vi beställt semlor från Johnssons i Funäsdalen. Nils och Anna skidade ner och hämta. Fantastiskt goda var de lätt värda 20km skidåkning. Rena barnleken tyckte Nils.

Det började lite lagom motigt i odragna spår från Hållan till Vivallen. Men därifrån blev åkningen som en reklamfilm: fina spår, vinden i ryggen klarblå himmel och trevligt sällskap. Inte en sur min eller energidipp på hela vägen.

Kallt och varmt, regn och snö. Vädret har växlat under veckan men Dreviken bjöd ändå på helt ok is på lördagen. När Olle var på badminton passade vi andra på att ta en tur. Assar fick vara hemma och vakta huset.

En jullovstradition sedan Kallas glansdagar är att följa Tour de Ski på TV. Nästan lika länge har vi haft vår egen Tore de Ski mellan Hållan och Funäsdalen. I dag blev det två starter, dock utan Tore i någon av dem.

Tore själv åkte visserligen också till Funäsdalen, men i bil, och höll sig i backen med gänget på nedervåningen hela dagen. Det var tur för då kunde Anna låna Tores skateutrustning i första heatet.

Starten gick 10:45 och det tunga startfältet bestod av Irma, Nils, Emil, Olle, Maltan och Anna. Killarna ryckte redan från start och höll ett jämnt tempo där det pratades dataspel hela vägen från start till mål. Med lagom mellanrum stannade täten upp och inväntade vätske- och godisleverans.

Ca en och en halv timme efter start kunde deltagarna bli upphämtade vid brandstationen i Funäsdalen och körda hem igen. Där väntade Love och Assar som haft en skön förmiddag i soffan.

Andra heatet startade på eftermiddagen och bestod av Maltan, som körde en dubbel, Karl och Richard. De valde den längre vägen över Flon och kom fram betydligt svettigare och frostigare till Funäsdalens IP där Anna hämtade.

Kan man inte komma på något annat att göra kan man alltid ra en Assartur upp på Flåten.

Denna soliga förmiddag fick vi med oss både Tore och Familjen från nedervåningen, Frida, Maja och Emma.

En dag i Ramundberget kan vara alldeles alldeles underbar. Men omicrommutationer och kraschlandningar får man se upp för! Och i kvällsmörka backar kring Hållanplattån vet man aldrig vad man möter. Har man tur möter man en glad Assar i spåret.

Väderprognosen hade lovat snöfall under natten vilket lockade några av oss till mjuka backar i Ramundberget. I arla morgonstund packade Richard matsäck och skickade iväg Anna, Olle, Tore och Love.

På plats i Ramis var även Larssons och ”nedervåningen”, som den här veckan bebos av Frida Plym Forshell med Maja, Emma och särbon Johan. Bitvis lyckades vi hålla ihop hela gänget, vilket var tur när olyckan var framme.

Efter ett coronasäkert lunchstopp hann vi med några åk innan Love bokstavligen stod på öronen i ett hopp och landade så oturligt att han inte kunde stödja på benet. Som tur var fanns Karl nere i liften och kunde få hjälp att skicka upp skidpatrullen. Medan vi väntade på att Mia och Anton först skulle undersöka och sedan packa ner Love i pulkan kom alla förbi och kollade läget.

Efter pulkatur ner till sjukstugsn och läkarundersökning åkte vi ner till Funäsdalen för att få slutgiltig diagnos. Med oss i bilen tog vi Maltan som kunde servera korv och köra hem Olle och Tore. När två läkare klämt och känt tillräckligt på Loves ben och konstaterat att det ”bara” var ett uttänjt ledband kunde Richard komma och hämta oss.

På hemmaplan hade Richard, Nils och Assar en skön dag med promenad upp på fjället och skidåkning till Högsta Hållan. Assar gjorde bra ifrån sig i spåret och höll lagom fart. Fast i backarna hem fick han nog och drog med sig Richard i jakten på två gubbar eller om det var längtan efter Nils som drev.

För att inte komma efter i springgruppens träningsprogram avslutade Anna och Richard dagen med ett intervallpass på skateskidor. Svettigt trots kylan!

De senaste dagarna har bjudit på fina turer i pister, spår och på fjället. Sedan i tisdags har vi sällskap av bonden Per här i stugan.

Med säsongskort i backen kan vi åka hur mycket eller lite vi vill per dag, eller kväll.

Det är inte då mycket snö i spåren runt Hållan, så för bra längdåkning har vi åkt till Fjällnäs. Men det har i alla fall varit värt att gå upp mot Flåten på eftermiddagen och titta på solnedgången.