Kosläpp med tantbesök

Sista helgen i april bjöd vi in oss till kosläpp hos bonden Per. Anna passade dessutom på att kvittera ut sin födelsedagspresent.

Det var sinkorna i gamla ladugården som skulle släppas ut. Hela byn var inbjuden för att se kossorna glatt skutta ut. Vissa damer gick dock snarare majestätiskt längs med den röda väggen.

I födelsedagspresent från farbror Tore fick Anna en rundresa bland släkten Larssons äldsta damer: Moster Märta (97 år) på Skockagården utanför Varnhem och faster Rut (95 år) i Tibro. Det blev två mycket trevliga fikastunder med bläddrande i diverse fotoalbum.

Moster Märta är väldigt lik Annas farmor Inga. Och vid 97 års ålder satt hon fortfarande och dinglade med benen som på den svartvita bilden tillsammans med sina tre äldre syskon.

Faster Rut visade bilder på när hon kom till Kårtorp och lät brorsönerna testa nya motorcykeln. I albumet fanns också rn bild på hur hon och systern Alice kunde bära grannflickan Ingrid på sina axlar. Samma flicka som på en annan bild står i farfar Folkes hand.

Champagnetorsdag

Det är händer inte ofta men i bland blir det champagnetorsdag. Just denna torsdag firade vi dessutom att Anna fått nytt jobb och efter 19 år sagt upp sig från Vattenfall. Lika mycket bubblor i magen som i glasen.

Vårkänslor i Kungsan

Den årliga glassen under körsbärsblommorna i Kungsträdgården är avnjuten. Vi passade på att göra det i dag på farbror Stures födelsedag eftersom han, liksom vi, var väldigt förtjust i glass.

Se upp i backen!

Sol frå klarblå himmel, oändliga fjällvidder och solgropar har varit temat för påskveckan. Sista dagen gjorde vi helt om. I lätt duggregn var det utförsåkning i Tänndalen och lunch i värmestuga som gällde.

Bruksvallarna med hund

Efter en vecka i stuga 48 i Fjällkällan var det dags att checka ut. Resten av påsklovet bor vi hos familjen Larsson i Hållan.

Dagens äventyr var Bruksvallarna. Richard och Malin åkte sidor dit tillsammans med Alfons och Hebbe. I ekipage Richard-Alfons tog hunden täten och drog. I ekipage Malin-Hebbe var det snarare Maltan som drog.

Medan skidåkarna tog sig fram över fjället passade vi andra på att äta lunch på altanen i Hållan innan vi satte oss i bilarna till Bruksvallarna. Vi kom fram ungefär samtidigt. Alfons som fortfarande hade pigga ben fick slita lite till genom att dra Tore, Nils och Love.

Medan Karl skidade tillbaka till Hållan åkte Olle och Anna en sväng upp på fjället och de andra roade sig med pulkaåkning på skidstadion. Goknulen kom förbi och pratade lite med barnen.

Påskaftonen firades med god middag i Hållan. Ingen hamnade under bordet, men lilla chokladpralinen Gösta hamnade på.

Finns det snö, finns det hopp

I dag gjorde vi en favorit i repris och återvände till Bölen. Den här gången i sällskap med familjen Larsson.

Trots att bara två dagar gått sedan sist var förhållandena annorlunda. Solen och värmen tar hårt på snön och underlaget. Det som var hårt skateföre i onsdags kunde i dag inte ens bära de lättaste av oss.

Det var dock inget dom hindrade oss. Vi pulsade fram i snön, hittade en ny perfekt kulle, grävde grop och grävde hopp och njöt av ännu en dag med sol, snö och fjäll.

Påskkärringar

Iklädda örngott och kökshandduk, med maskaraftäknar på kinderna och fickorna fulla av superfina egenhändigt kreerade påskkort begav sig dessa tre kärringar ut på turné i Fjällkällan. En timme senare var det mycket nöjda med sin skörd.

Långtur över fjället

När det andra gjorde en topptur åkte Anna och Olle på långtur. Över fjället till Bruksvallarna och tillbaka till Fjällkällan igen.

Det blev totalt 3,8 mil och väldigt många höjdmeter innan vi var tillbaka. Då väntade resten av familjen med en välbehövlig afterski. Förutom en macka mitt i ingenstans och lunchen på Kerstins brasseri i Bruksvallarna tankade vi lite energi i Märtas och Elsas Påskkiosk.

Topptur till Storvallsruet

Vad gör man inte för att få åka utför i tre kilometer? Har barnen äntligen förstått glädjen i att bestiga en topp?

Medan fru och storebror körde uthålighetstest så passade Love, Nils, Tore och Richard på att bestiga det närbelägna Storvallsruet. Det är en dretig uppför på ca 3 km dit så frågan var om vi skulle orka.

Tore ordnade ork och fart första halvan genom att ställa upp oss i lagtempokörning. Den som var sist fick köra om alla andra. På det viset höll vi på till en välförtjänt chokladbit på Karl o Malins bänk vid Gunillas.

Efter viss tvekan tog vi oss sedan sista biten upp till toppen. Snön hade smält på toppen så den sista biten gick vi till fots. Alla byggde topprösen och fikade sedan nöjda med vår bedrift. På vägen ner mötte jag bara leende människor som mött våra vettvillingar i full fart.

En härlig förmiddag som vi firade med bowling på eftermiddagen.