Det snurrar runt, runt, runt

Idag lämnade vi lakritstemat för att svalka och roa oss i färglada vattenrutchkanor. Och visst hittade vi lite lakrits också.

Äntligen sovmorgon. Vi fick sova ut och ta morgondopp och bastu på taket. I värmen nyttjade vi lokaltrafiken för att slippa gå med packning. HSL/HRT som står för lokaltrafiken i Helsingforsområdet ska ha beröm för sin utmärkta app för att enkelt hitta och boka resor. Därefter en skönt händelselös tågresa till Åbo, där vi egentligen bara mellanlandade för att ta oss vidare mot förorten och dagens resmål – utebad med en hel massa kanor.

Stället hette Jukapark och bestod uteslutande av vattenrutchkanor. Vi började lätt och ökade sedan svårighetsgraden tills vi var bekväma även med den tuffaste kanan – Boomerang. Regelbundna pauser krävdes på grund av diverse påhittade ursäkter. De verkliga orsakerna var att Richard var för snurrig i huvudet av åkandet i kanorna.

När vi lämnade Jukapark passade vi på att ta dagens lakritsstopp. De sålde meterlakrits från Makulaku, vanligt även i Sverige. Vi hade hoppats besöka dem i Borgå men hittade varken fabrik eller butik. Gott var det i alla fall.

In till stan gick resan mycket kontrollerat. Den glada busschaufförskan som hjälpt hos hitta rätt åt andra hållet hälsade oss varmt välkomna även på denna buss. Vi åt Mexikansk middag och promenerade längs floden Aurajoki till båten. En fantastiskt mysig promenad med mycket folk, båtar och konst. Döm om vår förvåning när vi insåg att vi inte alls hade gott om tid utan fick marschera raskt de sista kilometrarna. Det är ju så vi brukar göra.

Väl på båten hittade Tore äntligen sin souvernir – en blå keps med Finland broderat i vitt. Sen orkade vi inte med mer än än nattmacka innan vi kröp till kojs. Notera att även en syltmunk funkar som nattmacka.

Då var vår Finlandsturné över. Vi har gått en himla massa och hunnit prata mycket med varann. Vi har besökt fabriksområden och förorter som få turister hittar till. Och framförallt har vi provat en hel del lakrits och choklad. Med oss från resan bär vi många minnen men också nästan 4 kg finsk lakrits som vi hoppas få bjuda på under en lakritsfestival i höst.

Vad jobbigt de måste vara med dubbla språk

Färgglada och snurriga kanor

Makulaku – bra promenadgodis

Mycket konst vid promenaden längs Aura å

Ät så mycket ni vill

Dagen har bjudit på riktiga höjdpunkter men också en rejäl flopp. Vi ligger utslagna på hotellrummet och återhämtar oss efter en lång varm dag i lakritsens fotspår.

I morse var det purning före sju för att hinna äta en snabb frukost och stressa upp till tågstationen. Väl där bokade vi om våra tågbiljette. Ja, det strulade i en av gårdagens fem bokningar och hela schemat fick göras om. Vi fick tre oplanerade timmar som vi ägnade åt att besöka Stadsrådsplatsen, ett fik och självklart Stockmanns.

Sen bar det av med en av alla punktliga bussar ut till Fazers fabrik och upplevelsecenter. Vi gick på en bokad visning och fick lära oss massor om framförallt choklad och företaget som startades av Karl Fazer 1891. På området fanns tre fabriker. Varav den ena gjorde 160 ton choklad om dagen. Vi saknade lite lakritsfokus men fick lära oss att Fazer började tillverka lakrits 1927. Visningen avslutades i ett upplevelsecentrum med filmer, VR och fabriksmodeller. Viktigast av allt var nog provsmakningen – ät så mycket ni vill. Sjävklart släpptes vi ut i shopen efter visningen. Och döm om vår förvåning att vår ryggsäck blev full redan vid första stoppet för dagen. Inte bara med våra lakritsinköp utan och med innehållet från var sin give away påse med allt från rågbröd till kakor och godis.

Med hopp om att chokladen inte skulle smälta promenerade vi till en buss för att ta oss till Dickursby. Där skulle vi vidare med tåget till Kouvola. Chokladen smälte inte, men det gjorde vi på bussen. Vi fick återhämta oss akut med var sin färsk iskall juice respektive smoothie. Sen fick vi äntligen åka tåg. Fint, svalt och i tid. Vi hade ju hört rykten om att det funkade bra i Finland.

Mitt på eftermiddagen nådde vi så vårt sista lakritsstop på resan. Kouvola. Förväntningarna var höga, mycket beroende på deras reklam vi läst på turistwebbarna. Jag var lite orolig då fabriksförsäljningen påstods vara öppen till 22. Till slut hittade vi affären på andra sidan centrum, inhyrd i en filmuthyrningsbutik. Utbudet fanns i två öppna kartonger. Tja, det var lite av en jätteflopp. Men de sålde lakritspulver vilket vi saknade i samlingen. När vi kom ut ur butiken önskade vi mest att vi var tillbaka i Helsingfors.

Tre timmar senare var vi på hotellet och bastade efter en skön tågresa och en god hamburgare på tågstationen. Återigen bad med enorm utsikt. Vilken fantastisk avslutning även på denna dag.

Skön avslappning på morgonen

Upplevelsecentret levererade – 5 stjärnor

Visning av växter, tillverkning och chokladguden

Tore tvekade inte när guiden sa ”Ät så mycket ni vill”

Tore röker upp vårt lakritsiköp från Kouvola

I lakritslandet

Två fyrstjärniga fabriksbesök enligt resebeställaren Tore. Vår packning blir tyngre och tyngre med lakrits. Det bådar gott för den kommande lakritsfestivalen på Stora Essingen.

Det känns som en evighet sedan vi vaknade på båten utanför Helsingfors. Efter en bufféfrukost gav vi oss ut på promenad genom staden. Dels för att uppleva staden men främst för att hitta turistinformationen så vi kunde få hjälp att hitta de lakritsfabriker vi ämnade besöka.

– När vill ni åka?

– Nu.

– Nu nu?

– Jaa, på ett ungefär.

– Ta buss 812 om 5 minuter den avgår från gate 22 på andra sidan stationen. Ni betalar kontant på bussen.

Så lät bakgrunden till 5 svettiga minuter med bankomatbesök och språngmarch med packning. Sånt är vi bra på. Så utan större problem hann vi med god mariginal innan bussen avgick. Dock fick vi en fundersam blick av busschauffören som nog undrade vad vi skulle göra i ett industriområde.

Vårt första fabriksbesök hos lakritstillverkaren Halva var mycket lyckat. Tore tyckte det var lite öde. Richard tyckte det var genuint med en affär utan besökare och en expedit som vi bara kunde prata teckenspråk med. Hon var snäll och gav Tore en mössa vilken kanske blir resans bästa souvernir. Vi smaskade på var sin salmiakplatta på vägen därifrån och konstaterade att de i alla fall var grymt bra på att göra lakrits.

Väl tillbaka i stan laddade vi med lunch inför eftermiddagens utflykt till Borgå och besök på chocklad- och lakritstillverkaren Brunberg. Det tog en dryg timme med buss till Borgå där vi fick välja på att gå 100 meter till butiken i gamla stan eller att gå 2 km tur och retur till fabriken. Valet var lika lätt som vandringen. Fast väldigt varmt i värmen.

Traditionsfyllda Brunbergs fabriksförsäljning var full med folk. Det fanns mycket att provsmaka men ingen lakrits, där tappade de en stjärna i rankingen. Men vi hittade flera spännande sorter som vi köpte med oss. Dock var den lakritspåse vi valde att ha som vandringsgodis tillbaka ganska uddlös. Innifrån butiken hade vi fri sikt in i fabriken. Det var spännande även om det inte sjöd av aktivitet.

Tillbaka i Borgå centrum vandrade vi genom den pitoreska gamla staden och svalkade oss med den lokala glassen.

Efter den svettiga bussresan till Helsingfors fortsatte vi gå. Nu till hotellet, självklart valt lite utanför centrum. Vi avslutade med middag och obligatorisk bastu på hotellet. Den senare ackompangerades av en takpool och relax med Helsingfors finaste utsikt.

Vi insöp atmosfär och landmärken som Fazerceféet

Fabriksbesök på Halva

Fabriksbesök på Brunberg

Mysiga stadskärnan i Borgå

Återigen en vacker avslutning på dagen

På väg mot lakritsland

Inte visste Tore att vi skulle bada pool och bastu, inte heller att båten var så stor. Idag var första dagen på Tores 10-årsresa.

Med varsin liten ryggsäck gav sig Tore och Richard iväg med buss nummer 1 på Tores 10-års resa. Det höll på att gå snett redan från början då bussträckningen var ändrad. Väl framme i Värtahamnen utbrister Tore: – Jag visste inte att vi skulle åka en så här stor båt. Det säger kanske mest om hur ofta familjen varit på båtkryssning.

Väl incheckade laddade vi upp med fika inför det obligatoriska bastubesöket. För sånt gör man i Finland som Tore konstaterade. Vi blev glatt överraskade av att det var en hel avdelning med bubbelpool och olika sorters bastu högst upp på taket. En utmärkt plats att bevittna avfärden från Stockholm.

Mot Helsingfors bar det av på Silja Symphony. Huvudstaden i landet som Tore förknippar med lakrits och det är lakrits som är temat på 10-årsresan, närmare bestämt finsk lakrits. Vi fick en prövning redan i tax free affären då vi lyckats plocka på oss lakritsgodis från England. Det var bara att gå ställa tillbaka på hyllan.

Vi har strosat längs shoppingpromenaden i jakt på hårborste till den långhåriga av oss och vi har ätit en god sushi till middag. Kvällen avslutades med snacks och kortspel på däck i solnedgången. Vi gick och la oss förväntansfulla på morgondagens lakritsjakt.

Mot lakritslandet !

Shopping och lek ombord

Tore satte i halsen när trollen ville åt hans sushi

Faktiskt världens vackraste skärgård

Gräsösommar

Torraste och varmaste sommaren på 260 år enligt en löpsedel. Sverige torkar och brinner upp. Då var det ganska skönt att tillbringa många långa dagar på klipporna. Eller snarare i havet nedanför klipporna.

Efter en intensiv start med utflykt till Forsmark och besök av Freddan och Ulrika kom livet på Gräsö in i en vardagslunk. Vi gick upp, åt frukost, skrotade lite, gick och badade, tog en cykeltur, åt lite, badade lite till, fick värmeslag, läste lite, badade igen, kliade på myggbett och somnade.

Mormor och Märta kom och gjorde oss sällskap efter några dagar på egen hand. Vi återupptäckte systemkamerans finesser och kunde ta kort på Märta där hon faktiskt syns, surfbrädan kom fram och blev en SUP-bräda igen och vi upptäckte tjusningen med swim-run.

Nils och Love trivdes så bra på Gräsö och valde att stanna kvar när vi andra åkte hem.

SUP från viken till klipporna

Mer SUP – både med och utan kläder

Klippdans

Cykeltur till Örskärsund och på konstrunda

Klipp- och strandhäng

Swimrun, en perfekt träning i värmen

Märtamys

Sällskap på klipporna

Sommarlördag innebär bakluckeloppis i Norrskedika. Idag åkte vi dit och fick med oss Freddan och Ulrika tillbaka. De, och förvånansvärt många andra, gjorde oss sällskap på dagens badutflykt.

Triggade av möjligheten till loppisfynd ställde alla upp på en snabb morgon med relativt rask avfärd. Strax efter tio kunde vi parkera i solgasset och börja vandringen mellan välfyllda bord och bakluckor. Trettio minuter senare hade vi köpt en bärbar grill och några serietidningar och kände oss rätt nöjda. Just on time dök Richards kompis Fredrik Freddan Hammarström upp med sambon Ulrika och vi kunde vända tillbaka mot Öregrund och lunch på Wilmas.

Mätta och belåtna och efter en kort promenad längs kajen tog vi med oss gästerna över till Gräsö. Efter ett snabbt depåstopp med påfyllning av kaffetermos och saftflaskor begav vi oss i väg till SonjaoRolandklippan. Under vägen ut var Nils guide och kunde berätta om ”våra” klippor och att vi aldrig såg en människa i närheten.

Döm om vår förvåning när vi först såg en båt som lagt till i viken innan och sedan noterade inte mindre än tre personer som låg på klipporna och solade. Som om inte det var nog hade ytterligare två personer positionerat sig söder om vårt tillhåll, så alternativ två och tre var också upptagna. Men nöden har ingen lag – vi ville bada och upptäckte den helt nya FreddanoUlrikaklippan! Det gick ju också bra. I alla fall så lång tid som det tog för sällskapet på SonjaoRolandklippan att packa sig därifrån. Så fort de reste sig upp var vi blixtsnabba och återerövrade våra klippor. Ordningen var återställd.

Det blev en skön eftermiddag i och vid vattnet innan vi gick hem och fixade kvällsmat.

Återerövrade klippor

Det blommar i viken

Forsmark ovan och under jord

Från SonjaoRolandklippan har vi fin utsikt mot kärnkraftverket Forsmark på andra sidan grepen. I dag bytte vi perspektiv och åkte dit för att titta på slutförvaret av låg- och medelaktivt avfall, SFR.

Vi började med en god lunch på värdshuset och delade sedan upp oss i två grupper: Richard, Olle och Tore åkte den guidad busstur till SFR medan Anna, Nils och Love stannade kvar på det gamla bruket då det visade det sig att tvillingarna var några månader för unga för att följa med ner i underjorden.

Vattenfall satsar stort på att barnfamiljer ska ha roligt på bruket, så det gick ingen nöd på oss som blev kvar. Vi gick bland annat tipspromenad, körde elbil och segway.

De som åkte på turen 50 meter ner i urberget fick lära sig mycket om kärnbränslehanteringen, se kärnkraftverken på närmare håll och SonjaoRolandklippan i fjärran.

Barnkul i Forsmark

Så här glad blir man efter en tur i SFR

Grösösommaren har börjat

Laddade efter några dagars sol, bad och kompislek hemma på ön i stan hade vi nog med energi för att fylla bilen och åka till ön i Roslagen – Gräsö. Nu har Grösösommaren börjat.

Första dagen – bad på playan

Lunchpaus på utresan hos Sture & Britt i Länna

Paddelpremiär

I dag var det dags för paddelpremiär i dubbel bemärkelse. Årets premiärdopp för kajakerna och första gången som Tore fick följa med ut. Han och Anna paddlade några vändor fram och tillbaka i Oxhålet under lagom skvalpiga förhållanden.

Cool kille i kajak

Vattenkrig

Vattenbrist råder. Det är som bekant en källa till konflikt på många håll i världen. När kompisen Tommy kom på besök fyllde Richard ballonger med vatten och blåste igång striden.

Kriget i full gång