Sista dagen i Toulon – nu skulle vi göra allt och inget för att ladda semesterbatteriet fullt.
Toulons stora attraktion, förutom stränderna, är linbanan som går upp till Mont Faron. Medan barnen låg kvar i sängarna tog Richard och Anna en tur upp på toppen. Väl uppe tog vi en promenad längs de fina lederna innan vi åkte ner igen. Maffig utsikt från toppen!
Det har varit en riktigt varm och härlig dag, som gjord för bad och strandhäng. Vi köpte med oss paj och pizza från ett av Mourllions pastiserier som vi åt på stranden. Vi lyckades också klämma in eftermiddagsfika och minigolf innan solen gick ner.
Kvällens middag blev och på temat ”hinnan med innan vi åker hem” – ostron! Richard, Tore och Love gick all in och festade loss på en platå bestående av ostron, snäckor och jätteräkor. Nils och Anna avsod moluskerna och gick på säkrare kort som pasta och burgare.
Det var nog veckans varmaste kväll och promenaden hem från restaurangen var en bra avslutning på vår rivieravecka. Nu laddar vi för hemresan!
Dagens utflyktsmål var Marseille. Här skulle åkas båt, titta på hamn och strosa runt.
Vi har en resdag över på interrailkorten. Den bestämde vi oss för att nyttja på en resa fram och tillbaka till Marseille. Ett av önskemålen var att åka lite båt, helst för att se calanquerna men också slottet If. Ett annat var att strosa runt i gamla hamnen och se det arkitektoniskt fascinerande Medelhavsmuseet.
Efter en något försenad start på grund av inställda tåg klev vi ner för den pampiga trappan utanför Marseille-St-Charles och gick ner mot gamla hamnen. Kvarteren var lite småslitna och med tydliga nordafrikanska influenser. En stor kontrast mot hamnen, full av lyxiga båtar, uteserveringar och flanerande turister.
På grund av stora vågor gick inga båtar till calanquerna, och man kunde inte heller gå iland på If, men väl ta en tur runt. Den åkte vi med på. Kul att se hamnen, slottet och komma ut på sjön tyckte några av oss, andra undrar vad vi gjorde där. Som bonus fick vi se ett gäng delfiner på tillbakavägen.
Efter en oändligt lång väntan fick vi tillslut lunch och kunde så småningom vandra vidare i hamnen, bort mot museet. Vägen dit gick via en gångbro från fortet i hamninloppet. Fascinerande tyckte vissa av oss medan andra återigen undrade vad vi gjorde där.
När vi kom fram till Cathédral La Major var det bara Richard och Anna som gick in. Där pågick en utställning med mängder av fiskar, änglar, jungfrur och paradiset. Rätt coolt.
Väl ut från kyrkan kunde vi inte motivera barnen till att se mer av Marseille utan tog tåget tillbaka till Toulon igen. Vi gör oss helt klart bättre i mindre städer och med mer konkreta planer än att bara ”turista”.
Innan vi gick hem till Mourllion stannade vi i hamnen och åt middag.
Första dagen med tunga moln och duggregn. Vi gjorde en utflykt till en stängd stad och hem igen.
Onsdagen blev en stor kontrast till tisdagen i solen och på stranden. Vädret indikerade utflykt bort från havet. Bland alla broschyrer vi samlat på oss föll valet på den charmiga byn Ollioules. Liksom i Hyère skulle det finnas ett medeltida centrum kryddat av många lokala hantverkare. Alla köpte in på förslaget och så småningom kom vi i väg.
Efter ca en halvtimme på lokalbussen var vi framme på det lilla torget där vi gick in på första bästa (enda?) öppna brasserie och åt lunch. Därefter konstaterade vi all i det närmaste allt i byn var stängt utom slottsruinen. Besöket blev alltså en lunch, promenad längs gränderna upp till slotten och ner igen och sedan bussen tillbaka till Toulon.
Eftersom vi inte hittade något öppet fik i Ollioules stannade vi till i Toulon på vägen hem. Vi passerade också igenom stadens saluhall för att kolla läget. Det var en fin byggnad med fler restauranger än affärer. I rask takt, för att undvika regnet, promenerade vi tillbaka till Mourllion. Även här var det mesta stängt, så det blev inget hemkört från köttaffären som vi tänkt. I stället skrapade vi ihop lite ost och chark vi hade hemma och kompletterade med sniglar, nudlar ich grönsaker från lokala nätbutiken.
Det rådde delade meningar om huruvida sniglar var en delikatess eller inte. Nils, Richard och Anna delade gärna med sig till Love och Tore som glatt åt upp allt…
I dag har vi haft den sol- och badsemester vi kom hit för. Härligt!
Morgonjoggen följde vägen bort till Cap Falcon för att sedan följa stranden tillbaka mot Mourllion. Vackert och en härlig tur.
Morgonen segade på i ett manligt tempo där Richard laddade med frukost på altanen medan Anna hittade en bänk i lä i småbåtshamnen perfekt för jobbsamtal. Där satt vi sedan ett tag och läste i väntan på barn och bad.
Såsmåningom kom barnen ut och vi tillbringade en stund på stranden. Solen värmde ordentligt, men det vore lögn att säga att vattnet var varmt. Men om man ligger på rygg med fötterna över ytan klara man sig lite längre. Vi är djupt imponerade över fransoserna som simmar runt i evigheter.
Dagens lunch åt vi på samma ställe som första dagen, på en av restaurangerna vid stranden. Dagen till ära verkade de ha tömt en mindre rabatt på blommor att döma av rätternas rikliga garnering.
Efter maten stövade vi vidare längs Lido de Toulon fram till minigolfbana. En kul och verkligt originell bana med 2×12 hål. Det var mycket folk ute längs hela strandpromenaden och på alla restauranger och stränder. Folk måste ha tagit en dag ledigt för att njuta av vädret, eller så var många fransoser i nedre medelåldern helt enkelt lediga i dag av någon annan anledning.
Kvällens middag åt vi på restaurang Rock, två kvarter bort. Det var Anna som valde ställe. Rock serverar croque, vilket kändes lagom enkelt när ingen var jättehungrig. Det blev dock ett litet missförstånd, så Anna beställde en dubbel köttburgare. Gott men aningen mycket.
För Richard och Anna blev svaret Hyère, men barnen valde hemma i Mourllion. Alla var nog nöjda med en dag på varsitt håll.
Bra start på dagen i dag. När de vuxna kom tillbaka från morgonjogg och bad (!) satt ungdomarna och åt frukost. Planer för dagen skulle smidas.
Det blåste som attan, så ågon aktivitet en bit bort från havet skulle kunna vara skön. Hyère är en liten stad som ligger ca 40 minuter härifrån med bussens går utanför huset. Mest känd är den för sitt medeltida centrum och en borgruin på toppen av berget med vidunderlig utsikt. Eller ja, med känd är den kanske för udden och ön som ligger vid kusten, men dit ville vi inte i dag.
Barnen valde att stanna kvar i Mourllion, men Richard och Anna bordade bussen. Efter 40 minuters rally kom vi fram. Vi spetsade in oss på lunch i solen på det lilla torget, men fick bord i skuggan eftersom vi bara var två. Efter en halv flaska rosé och en smakfull chèvresallad hade vi glömt den förtreten och följde en rekommenderad vandringsrutt upp genom de smala gränderna till borgen på bergets topp. En cappuccino hann vi också med innan vi tog bussen hem igen.
I Mourllion hade killarna en lugn dag utan tjat. Någon gång under dagen gick de och handlade och ägnade sedan större delen av eftermiddagen åt att laga mat.
Alla fem sammanstrålade så småningom på den närmaste stranden när det var dags för gossarna att ta dagens bad. Att det redan började mörkna spelade mindre roll.
Dagen avslutades med hemlagad middag och kortspel. I morgon ser vi fram emot veckans troligen mest somriga dag.
Från balkongen ser vi över till Saint-Mabdrier. I dag gjorde vi en utflykt till halvön.
Vi vaknade till vintertid och efter viss förvirring lyckades vi reda ut vad klockan var. Den extra timmen användes till joggingrundor (Anna, Richard & Tore), långsam frukost och hemmahäng.
Så småningom tog vi oss in mot Toulon via söndagsmarknaden. Vår värdinna hade berättat att det vimlade av folk i området på söndagar, och det fick vi ge henne rätt i. Förutom att köpa säkra kort som valnötter och clementiner provade vi också den lokala specialiteten Cade a Dédé. Det såg i alla fall gott ut, som en gigantisk brylépudding. Efter att ha smakat första biten kan man säga att vi blev glada över att vi köpte en liten bit och inte XL som någon först tyckte. Ingen av oss kunde sätta fingret på vad det var för smak, närmast kom brända potatisbullar med mycket ägg. Lite googlande och vi lärde oss att det var en kikärtspannkaka.
Via turistbyrån och en fika på stan gick vi ner till hamnen och tog pendelbåten över till Saint-Mandrier på andra sidan vattnet. En liten gullig hamn med offantligt stora och många båtar mötte oss. Vi gled in på en av de öppna restaurangerna och åt en lyxig lunch, bestående av musslor, räkor och kött beroende på tycke och smak.
Mätta och belåtna gjorde vi en vandring tvärs över halvön, förbi den fransk-italienska kyrkogården. På andra sidan väntade en dramatisk vandring på utsidan av en stenmur upp längs klippkanten. Frågar man Nils och Anna var det i princip livsfarligt – den mötande joggaren tog det dock med ro.
Båtresan tillbaka till Toulon blev en blöt upplevelse då vissa envisades med att sitta ute och bli nedstänkta. Väl i land gick vi närmaste vägen hem, köpte med oss ingredienser till Mac n’ cheese och avslutade dagen med kortspel.
Efter nätmare 40 timmars resa kunde vi äntligen kliva ner på Medelhavets strand. Lördagen i Toulon ägnades åt att landa.
Nattåget från Paris var en behaglig upplevelse där vi utrustade med öronproppar och ögonmasker frpn SNCF sov som stockar. Lite försenade var vi, med det gjorde inte så mycket med lite längre sovmorgon.
Framme i Toulon tog vi bussen till Mourllion där vi ska bo. Vi slank in på första, och kanse bästa kaffé, för en stärkande fransk frukost. Den varma chokladen var magisk. Mätta och nöjde mötte vi sedan vår värdinna Sarah i lägemheten på Rue Suffren, alldeles vid strandpromenaden.
Medan barnen tog igen sig joggade Richard och Anna ut på en liten runda i omgivnibgarna. Vackert och backigt! Det avslutande salta doppet på stranden närmast nedanför huset var pricken över i:et.
Lunch intogs på ett av ställena längs strandpromenaden. Goda pizzor och härligt svart burgare till Nils. På vår lilla runda i området kunde vi konstatera att det liksom i Spanien råder siesta här. Det fanns med andra ord inte så mycket annat att göra än att gå hem och sova middag.
Näe vi vaknat promenerade vi on till centrala Toulon där vi åt kvällsmat. Småtrötta och hungriga gjorde vi nog inte staden riktig rättvisa. Men vi har tid på oss att ge den nya chanser. Viktigast ändå är ju att vi trivs i området där vi bor.
Fem av oss lämnade Essingen i går eftermiddag men siktet inställt mot Toulon på Franska Rivieran. Ett drygt dygn senare är vi på god väg.
Det är dags för höstlov igen och liksom förra året beger sig föräldrarna och skolbarnen iväg på tågresa till varmare breddgrader. Assar är incheckad på hundpensionatet Changdoble i Täby och Olle är kvar hemma. Planen är att vi ska vara i Toulon i en vecka och bara vara. Bo i lägenhet vid havet, promenera längs vattnet och koppla av. Lägenheten ligger i alla fall vid vattnet.
Redan i somras bokades biljetter och införskaffades interrailkort. Så här väl förberedda har vi nog aldrig varit. Men i måndags, tre dagar före avresan föll hela planen när SJ aviserade att nattåget till Hamburg skulle bli 1,5 timme sent.
Det blev till att boka om, och på tisdagskvällen hade vi en ny rutt bokad. I stället för att komma fram till Toulon sent fredag kväll blev det nattåg från Paris och ankomst Toulon lördag morgon. Det visade sig inte göra så mycket eftersom vår värdinna i alla fall inte kunde ta emot oss så sent på kvällen.
Resan började bra, vi köpte middag på centralen och hade en kupé för oss själva. Men i Malmö tog det stopp. Och från SJ:s sida var det helt tyst. Så småningom började vi i alla fall rulla igen och ytterligare närmare 1,5 timme sena kom vi fram till Hamburg. Tåget från Hamburg som bokades i tisdags hade vi redan missat. Men det fanns hopp!
Det visade sig att tåget vi bokat var ett riktigt mjölktåg som åkte kors och tvärs över norra Tyskland på vägen mot Offenburg. Genom att ta ett snabbare tåg kunde vi komma ikapp vårt ursprungliga i Maheim.
Utan platsbiljetter lyckades vi i alla fall få sitta på det smällfulla tåget och jakten kunde börja. Som vanligt i Tyskland var alla tåg lite lagom försenade, men vid bytet i Offenburg fick vi ändå springa. När vi väl var på tåget mot Strasbourg kunde vi i alla fall andas ut – nu skulle vi ha riktig nedrans otur om vi inte kom med tåget från Paris.
Resten gick enligt plan. Vi hann köpa middag på Burger King i Strasbourg, dundra fram i 310km/timme med TGV och få en skön promenad mellan Paris Este och Austerlitz innan vi tillslut bordade nattåget.
Efter att ha möblerat om bland de andra passagerarna ligger vi nu i samma kupé laddade för ännu en natt på tåg.
Efter ett år av velande har vi nu gjort slag i saken – köket blir utbytt.
Det som var tänkt som en liten ansiktslyftning med vissa korrigerande åtgärder slutade efter ett års funderande på alternativ med att det gamla köket byttes ut mot ett nytt. Det enda som blir kvar är blandaren.
Söndagen den 12 oktober tömde vi allt och tryckte ihop oss i vardagsrummet. Dagen därpå kom fixarfarbrorn Torgny och plockade ner köket. Det ska förhoppningsvis finna sin plats i något annat hem ute i landet. Sedan dess har det gått rätt fort: ut med golvet, ner med kakel, bort med lite vägg och på med flytspackel. Efter fem dagar hade vi ett nytt rutigt golv.
Under de senaste dagarna har taket spacklats, eller dragits och luckor och stommar levererats från IKEA och Järfälla kök. Snickaren Lukas från Design House har kommit långt med att montera upp skåpen.
Nu lämnar vi Olle hemma som byggherre. Detbska bli spännande att se hur långt projektet kommer på den veckan vi är bortresta!
Sista 50-årspresenten, en båtbrumchutfkykt i Bromma skärgård kvitterades ut i dag. Kunde inte bli bättre!
En krispigt klar höstdag, helgen efter alla klubbar tagit upp båtarna för vintern, bjöd Anna och Roger med oss ut på en länge emotsedd båttur. Perfekt eftersom vi dessutom saknar kök!
Det blev en tur mellan öarna utanför Bromma, fram till Drottningholm, och genom Lovö Naturreservat. På Fågelön gick vi i land. Bergstrands riggade upp en smarrigt brunch och brasan sprakade hela förmiddagen.
