I dag var det dags att pröva fiskelyckan. Återigen gick vi upp till Badsjön,  men nu för att ha en fiskecamp. Richard började med att göra iordning en brasa och sedan satte fisket igång. Det blev många fina kast, fisk inom synhåll, bottennapp  och lintrassel. Och en fisk lämnade faktiskt Badsjön, men det var på en konkurrerande fiskares krok. Vi hade i alla fall några härliga timmar på fjället och ställde oss som vanligt frågan varför vi inte gör den här typen av utflykter oftare.

Eftermiddagen tillbringade vi vid hotellet, närmare bestämt vid hotellets ena gavel. Och det var då Olle, Tore och Saga klättrade på väggarna. Med Davids och Kims hjälp for de upp och ner för klätterväggen i två timmar. Och de skulle säkert kunnat hålla på längre om vi andra orkat vara kvar och titta.

Gått-hela-vägen-själv-klubba!

Storfiskarn Tore

Storfiskarn Olle

Klädda för klättring

Inknutna och redo

Nästan uppe!

I dag har vi turistat lite. Eftersom regnmolnen var tunga över Björkliden passade vi på att åka till en av Sveriges torraste och soligaste platser – Abisko! Tillsammans med familjen Leander utforskade vi naturrummet, åt lunch på turiststationen och gick en promenad längs forsen. I princip helt utan regn. Rätt val att åka till Abisko med andra ord.

När vi kom tillbaka hade regnat upphört även här. Så när barnen somnat kunde först Anna och Maria och sedan Richard och John få varsitt fint löppas i kvällssolen. Som vanligt bjöd vyn från vårt fönster på en magisk kväll.

Renhornsstudie på Naturrummet

Balans på slacklina

Jokken forsar fram

Nilsa på spången

Kvällens utsikt

Ännu en härlig dag på fjället till ända. För större delen av familjen har det varit en riktigt skön dag, till största delen runt en lägereld och vid en fors. För Olles del blev det dock ingen vila – tillsammans med Saga och John besteg han Nuolja!

Efter en lätt kaotisk natt och en seg morgon kom vi tillslut ut hela familjen. Nils och Love var astronauter, och genom att iklä oss rollen som rymdraketer fick vi tillslut ner dem i bärstolarna och kunde ansluta oss till övriga gruppen (Morells, Elenbrings samt Tore, Maria, Hugo och Vidar). De hade slagit läger en bit upp längs jokken och hade precis fått fart på elden när vi kom fram. Dagen ägnades sedan åt korvgrillning, pinnbrödsbakning och marshmallowsätande samt vattenösande och snöbollskastande i jokken. Och då och då kunde vi med hjälp av kikaren följa topptursexpeditionens väg mot toppen.

Dagen till ära – Olof har namnsdag – fixade Richard marängsviss till efterrätt!

Jokklek

Pinnbröd

Lägereld med Eva & Arvid

Vår vy av Nuolja

Gänget på toppen!

Toppröset

Olofswiss

Välförtjänt bastu

Idag kompenserades vi med råge för gårdagens mer utmanande väder. Solen sken från en klarblå himmel hela dagen och vi ville aldrig gå in. Den från början korta turen till Badsjön (ca 1km) förlängdes till Kratersjön och tillbaka på högre höjd. Det blev en dag med bad, lek på snöfält, tappra barn och starka föräldrar. Belöningen blev en kall öl och glass när vi kom tillbaka till hotellet.

Nils och Love gick på egna ben första kilometern

Våra killar ♥♥♥♥

Fjällbarn

Tore fjällbadar i Kratersjön

Tittut!

Belöningen

Dagens utsiktsbild

Vi vaknade till ljudet av piskande regn i morse och var väldigt nöjda med vårt beslut att inte göra någon längre tur upp på fjället.

Efter en förhållandevis snabb frukost och två partier vändtia hade dock regnet upphört och tillsammans med Leanders följde vi med familjen Morell deras första kilometer mot Låktatjåkko. När vi kommit upp i molnen, vinden friskade i och killarna i bärstolar var uppenbart missnöjda vände vi nedåt igen. Hade det bara varit de äldre barnen hade vi kunnat gå hur långt som helst, de bara snackade och märkte nog inte att vi samtidigt gick på vandring.

Efter lunch gick ner till Torneträsk via Silverfallet för att kasta mackor och fika. En alltid lika rolig aktivitet.

Nu höjer sig molnen över Torneträsk och vi kan till och med se fläckar av blå himmel. Oavsett väder är det en häftig och fascinerades vy vi har från stugfönstret.

Dagens utsiktsbild

Leanders bland molnen

Nils på gång

Rakkasjokka

Mackkastning

Idag var det dags att avsluta vår Norgevistelse med en hotellfrukost och en tung men kort promenad till tågstationen i Narvik. Solen sken och vi undrar om det var den sovande drottningen vi såg på vägen.

När vi väntade på att vårt tåg skulle gå rullade äntligen ett malmtåg förbi. Vi hade inte fått se någon i rullning trots utsikt mot rälsen från hotellrummet. Jag konstaterade att det helt klart går att bli trainspottare. Jag hann se malmlok 101, 102, 108 och 112. Tyvärr, eller som tur är, kunde vi inte se numren på loken från vår stuga i Björkliden. Att leta efter gyllene vagnen får vara nog under den kommande veckan.

Tågresan med Ofotenbanan in i Sverige var verkligen spektakulär. Att den byggdes vid förra sekelskiftet gör det smått ofattbart. Resan var helt klart i klass med våra Schweiziska upplevelser. Svårt att fånga på bild, men alla utom Love som sov tittade ut och iakttog utsikten. Straxt efter att vi lämnat Narvik kunde vi se de första delarna av den nya Hålogalandsbron som ska förkorta bilvägen norrut markant. Ett stort bygge som ska vara klart 2017.

Framme i Björkliden handlade vi frukostmejerier i lanthandeln och blev igenkända från förra året av damen som jobbade där. Ett bra eller dåligt tecken? Ingen bil från hotellet mötte upp så vi fick konka oss upp 100 meter till stugbyn. Anna med fullpackad bärstol med en fullpackad ryggsäck i och Love på axlarna fick fin benträning.

Olle och Tore hittade snabbt studsmattan och tillbringade lång tid där, både själva och sedan tillsammans med Hugo och Saga som också kom hit idag. Leanders, Morells och bekanta till Morells ska också vara här i veckan.

Vi fick stuga 77 som låg på nedersta raden precis som förra årets stuga 57. Återigen fantastisk utsikt, trots att vi inte kunde se numren på malmloken.

Barnen fick äntligem äta sig mätta på pasta och bacon efter att behövt leva på allt för många restaurangmenyer med mest vuxenmat. Kvällen avslutade Anna och jag med var sitt löppass på kalfjället och efterföljande bastu.

Den sovande Drottningen?

Sista stationsbesöket i Norge

Nya Hålogalandsbron

Fantastisk utsikt på Ofotenbanan

Häng i fönster

Fin skylt på stationshuset

Utsikt från 77an

Vid tiotiden i morse undrade jag vad vi gett oss in på. Två vuxna med svårartad åksjuka befinner sig på en fyra timmar lång bussresa på Lofoten med sina fyra minst lika åksjuka barn. Vägarna på Lofoten är inte särskilt raka… Men när vi klev av fyra timmar senare kunde jag andas ut efter en fantastiskt smidig resa.

– Love konstaterade ett par minuter efter start att han inte kan åka buss så här länge. Sedan lade han sig ner med huvudet i mitt knä och sov hela resan med några korta uppehåll då bussen stannade till för kisspaus.

– Tore vände sig om till Richard och ville ha en godis eftersom det smakade kräks i munnen. Richard undrade om han inte ville ha en kräkpåse i stället. Jo tack sa Tore och fyllde påsen. Då bad Olle om att få byta plats ett tag.

Framme i Narvik visade det sig att bussen stannade rakt utanför hotellet,  Scandic till barnens glädje, och vi kunde ganska raskt checka in och äta upp det sista av lunchen på vårt nya hemmaställe.

Sedan gick vi på tur. Målet i Narvik var att komma upp på fjället med gondolen. Alla killar fortsatte vara exemplariska och promenerade upp till liften med god fart. Det var kul att se dem och deras olika reaktioner under uppfärden, särskilt under det planerade stoppet halvägs. Love var den som var mest entusiastisk men undrade efter ett tag varför vi egentligen satt i detta ägg. Frågan upprepades när vi kom upp och klev ut mitt i molnen där vi inte såg ett smack av någon sovande drottning eller något annat berg heller för den delen. Utan att säga så mycket om de andras upplevelse kan konstateras att när Olle och jag åker till London i höst så hoppar vi nog över London eye.

Väl tillbaka på hotellet firade vi att vi kommit halvägs på vår resa med en drink i skybaren.

Spotify underhöll på resan

Nils hade inga synpunkter på bussåkandet

Richard fixar sen lunch på hotellet

På väg uppåt

Framme i molnen

Tore utmanar på hinderbana

Resans klart coolaste hotell

Sommardrink

Anna

I dag har vi inte förflyttat oss på annat sätt än till fots. För första gången på denna resa har vi samma hemmaställe två nätter i rad, dessutom med eget kök och tvättmaskin. Det har vi utnyttjat!

Förmiddagen bjöd på några obligatoriska kast med spöt i vattnet, vi bor ju på bryggan. Ingen fisk, men heller inga bottennapp. Sedan gick vi runt lite i närmaste omgivningen och upptäckte att närmaste granne är brandstationen! Lyckan var total när en brandsoldat körde ut med slangbilen och började fixa lite med slangarna. Ny vet vi att det finns fem små brandsoldater i Svolvær och att de är hemma hos sig i väntan på att larmet går. Och att de har jätte många slangar.

Efter lunch (pasta med bacon!) promenerade vi in till centrum och det obligatoriska besöket på turistinformationen. Ganska snart stod det klart att i Svolvær finns inget att göra om man inte vill titta på konstgallerier eller vill äta torkad torsk. Det ville vi inte. Men Olle snappade upp att bland alla gallerier fanns även en av världens största utsällningar av isskulpturer, så dit gick vi. Inte för att vi direkt förgås av värmeslag denna sommar, men lite iskonst är ju alltid kul. För att inte frysa i utställningslokalen fick vi låna varma ponchos.

Ute i värmen igen lyckades vi så småningom ena oss om vad och var vi skulle fika och kunde sedan strosa hem igen och äta egenlagad middag. Vi var som sagt var inte särskilt intresserde av att äta torkad torsk.

Kvällens löppass gick inte upp på kammen med de två pinacklarna som lockar hit alla klättrare, även om Richard lyckades hitta stigen mot toppen. Nu njuter vi av tystaden och en lokal pilsner.

Småfiskare

Slangrullning

Bra torkväder

Här bor vi...

...mitt i småbåtshamnem

In i kylan

Iskonst på temat fornnordisk mytologi

Svolvaer sentrum

Det är inte Richard som klättrar på pinacklarna

En kall avslutning på dagen

Anna

Vi vaknade upp i ett regnigt Bodø. Det var verkligen tur att vi kunde se de vackra omgivningarna när vi kom i går. Men med Norges motsvarighet till Nutella på tub vid frukostbuffén var det ändå en fantastisk morgon för 2/3 av sällskapet.

Dagens första uppdrag var att säkerställa att vi hade biljetter bokade till kvällens båtresa med Trollhatten till Svolvær. Det hade vi inte. Ingenting är uppenbarligen gratis, så det vi trott var väldigt billiga biljetter i någon norsk regionalpolitisk satsning visade sig vara en reservation av en möjlighet att få köpa en biljett.

Så snart all administration var fixad kunde vi fokusera på nästa mål för dagen – Luftfartsmuseét. Det var stort, informativt och snyggt. Under resan har vi vuxna fått upp ögonen för Norges situation under ”andre verldenes krig”, och museét hade en bra utställning om detta ur flygets perspektiv.

När vi tröttnat på flygplan tog vi bussen tillbaka till sentrum igen och kikade in i domkyrkan. Även Bodøs kyrka återuppfördes på femtiotalet och hade många likheter med den i Steinkjer.

Vid femtiden blev det så äntligen dags att borda Trollhattens Hurtigbåt mot Lofoten och Svolvær. Det var en fin tur som gick norrut längs med kusten och stannade till på flera ställen. Där det uppenbarligen bodde någon. Till och med barnen fascinerades av detta faktum och funderade lite på vart närmaste skola och Pokémonkort fanns. Att himlen var gråmulen och molnen låga gjorde inte så mycket. Vi kunde ändå ana spektakulära berg ovan molnen. Som tur var blåste det i princip ingenting, så vi klarade oss på två kräkpåsar.

Väl i land i Svolvær tog vi taxi till kommande två nättets hemmaställe. Love utbrast förundrat när vi klev ur taxin och Anna betalat att det var en konstig handlingsbil. Hemmastället är en rorbue på en brygga i utkanten av stan. Värdinnan, en möjlig okänd norsk syster till farmor Inga, har lovat Tore flytväst och prima fiskeförhållanden i morgon.

Lycka på tub, eller hur mormor!

Små flygplan för små piloter

Framme på Gotland enligt piloterna

Bodø domkyrka

Redo för ombordstigning

Bye bye Bodø!

Låga moln och höga berg

Pyssel och fika på båten

Det blev sent innan vi kom i land

Anna

Vi vaknade till strålande sol och Anna passade på att göra en morgonyoga på balkongen med snöklädda berg i bakgrunden.

Sen bar det av på tur, en något kortare variant ner till Lønsälva.  Det var gott om vatten så det forsade bra. Vår värdinna på hotellet bad oss hålla i baren lite extra, som om Annas noja för forsande vatten inte var nog.  Hon var stor nog att låta oss gå över hängbron och tillbaka. Nere vid älven var det besvärligt med mygg så vi bestämde oss för att gå upp på kalfjället där både Anna och jag var igår.

Barnen var duktiga och vi passerade raskt tågtunneln efter en brant promenad uppför. Vi undrade om skylten menade att bara turister behövde tågundergången eller om det var turisternas undergång som avsågs.  Vi kom igenom helskinnade i alla fall.

På fjället dök helt spontant täljknivarna fram och även Nils och Love hittade saker att göra utan föräldrarnas påverkan. Fantastiskt. Tore hittade en femma-gren och Love la beslag på kikaren.

Eftet en stunds lekande var det dags för den i Norge obligatoriska matpacken och termosdricka. Observera mellanläggspappren, utan dem ingen matpacke. Alla var mycket entusiastiska vid thebryggningen, men vi hällde ut i princip allt.

Efter lunch kom en kraftig regnskur och vi gjorde det som stadsmänniskor gör – tar skydd. Vi såg andra som hade regnkläder på sig medan vi avslutade lunchen i tågtunneln. Skuren varade en halvtimme och då vågade vi oss fram ur tunneln. Vi fortsatte upp en bit på fjället för att känna in dofterna och de fantastiska vyerna.

Sedan gick Olle,Tore och jag ner till hotellet för att hämta resten av packningen. Vi passade på att köpa glass som vi festade på i väntan på tåget.

Resan ner till Bodø bjöd inledningsvis på häjftga branter med den vilda forsen nedanför. Andra halvan av resan gick längs vattnet ut till Bodø som ligger långt ut på en halvö. Fina vyer med de snöklädda bergen i söder.

I Bodø åt vi lite typisk kinamat – det låg nära och vi behövde mat. Vi hade dubbelbokat hotell så när jag skrev detta ringe det andra hotellet och undrade om vi var på väg – opps. Vårt hotell låg rakt ovanför stationen med en fin utsikt över hamnen.

Efter maten gick vi ner på stan för att kolla läget och leka av oss. Det visade sig vara den andra staden på vår resa som det luktade riktigt illa om. Här var det nya dofter som visade sig komma från en silloljefabrik nere i hamnen.

Alla fick gå och lägga sig i egna sängar som utgångsläge. Anna och jag smidde planer för morgondagen på rummets balkong i solnedgången.