På plats vid Grönsta gärde. Nummerlapparna är på och vi är laddade.

En sista energipåfyllning innan start.

På plats vid Grönsta gärde. Nummerlapparna är på och vi är laddade.

En sista energipåfyllning innan start.

Nedersta lådan i köket är alltid svår. Man får böja sig för att komma åt saker, och har man små barn måste innehållet anpassas för att tåla att bli utslängt på köksgolvet minst en gång om dagen. Men nu har Love och Nils kommit på vad som ska vara i nedersta lådan: Barnen själva! Att vi inte kommit på det tidigare…


Vi tar förmiddagspasset på IP. De stora killarna spelar fotboll och de små övar friidrott i längdhoppsgropen.



När vi gav oss iväg på vår Norgeresa i somras fick vi för oss att notera från vilka länder bilarna kom som vi såg. Självklart sattes föraren med restriktioner i spanandet. Resultatet blev smått otroliga 25 olika länder, i princip hela Europa förutom småländer, Balkan och Irland. Vi som tyckte vi hade långt till de Norska fjordarna.
Hur hinner man sylta, safta och mosa med fyra barn? Lätt, man låter barnen göra jobbet! Tidigare skivade och kokade Richard medan Anna mosade och vi hjälptes åt med slabbet. Och det tog hela kvällen. I dag skötte Olle och Tore mosandet och kokande medan Richard skar och rensade. På en dryg timme var sju liter mos klart och upphällt på burkar. Tack för äpplena!

Idag var vi på besök i brandstationen. Vi gick en tipspromenad och alla barn, Olle, Tore, Svante, Liv och Buster, försedde sig med presenter som brandhjälmar, spel, reflexer mm. Mitt i besöket hände det bästa. Det gick ett larm och vips packades allt ihop och två brandbilar med alla brandmän rullade iväg med sirenerna på – utom den som sålde korv poängterar Olle. Fascinerande att de kom iväg så fort trots att flera hundra var där på besök.
Skapandet på Ruskpricken var en del i lördagens På stan-äventyr.
I fredags kväll gjorde Tore en aktivitetssnurra och när den var färdig pekade pilen förs på ”gå till stan” och sedan på ”museum”. En ganska bra kombination.

För att promenaden skulle bli rimligt lång tog vi bussen till Stureplan och promenerade sedan längs Strandvägen och Djurgården bort till Sjöhistoriska.



Syftet med den långa promenaden var enligt Tore att gå så långt som i Italien, för då fick man läsk. Så vi bröt mot alla regler och drack en läsk i solen. Det kändes ju nästan som semester!


Efter museebesöket var det hög tid för fika, och vad passade då bättre än det nya favoritfiket Kaknästornet? Inget! Så vi åkte upp i tornet och njöt av gott fika och fantastisk utsikt.


En helt ok lördagsutflykt hemma i stan!
Dagens lunch serverades i skogen vid Skiftestjärn, väst om Sörnedansjö. Vi tog bilen upp för berget, sedan en halvtimmes promenad genom skogen och så var vi framme.

Karl stod för matlagningen. Kolbullar på menyn, farfar Folkes älsklingsrätt.




Nu har vi fått med LillIrma i skrindan. Mysigt!
