Årets påsklovsresa går till Edsåsdalen tillsammans med familjen Leander. Här  hoppas vi kunna åka skidor,  bada och äta gott. Resan norrut gick med tåg – en utmaning med all packning.
Efter en tidig väckning och snabb morgon satt vi på ettans buss klockan sju i morse. Då hade vi med gemensamma krafter burit sju ryggsäckar, tre skidfodral och två pjäxbagar till busshållplatsen. 

– Vem kom på att vi skulle åka tåg? frågade sig både Richard och Anna under gårdagens packning.

Tågresan gick bra och alla höll god min även under den extra timme förseningen innebar. Familjen Leander kom på i Uppsala och hade platserna bredvid våra. Strax före fyra kunde vi checka in på Köjagården och inom en halvtimme stod de av oss som ville på skidorna. 

– Jag var inte så sugen på skidor utan ville heldre spela biljard med Olle, berättar Tore. 

Nils var däremot taggad och åkte ett snabbt varv i röda spåret med Love, Anna och Richard.

– Nerförsbackarna är roligast, tycker Nils.

Nu återstår att se hur mycket snö som verkligen  finns här. Det ska vi ta reda på i morgon.

Tågresenärer

Hotellet har hobbyrum

Första skidturen

När vi har spelat bakspelet har Love varit mycket sugen på att få baka hallonvulkaner. När han var för sjuk för att åka skidor och vi andra var tillräckligt sugna så blev det äntligen dags. Nils hjälpte till och de kunde stolta bjuda på Hallonvulkanerna till kaffet på nyårsfesten. Mycket uppskattat både hos barn och vuxna.

36 enligt Love

Bak i stugan

Efter många års funderande och velande har vi tillslut bestämt oss för en sommarsemester i Cornwall. Första stop blir London och sedan tåg väster ut.

Bagaget är incheckat och passen kontrollerade – nu kör vi!

Den här gången fick vi åka med Henrik Wergeland, norsk poet.

Hotellfrukost – fantastiskt. Hotellets frukost var helt perfekt, utan att vi ens gick in på beställningsmenyn. Vi tog först sovmorgon för att då lagom hinna till frukosten öppnade. Därefter var det dags att göra Cadìz- västeuropas äldsta stad.

Vi gav oss ut för att på måfå vandra genom den gamla staden där vi bodde till katedralen som är Cadìz kanske största sevärdhet. På vägen dit undrade vi vem som hade målat en massa streck i olika färger genom staden. Det visade sig senare vara förslag på olika stadsvandringar. Hur som helst landade vi på ett museum och utgrävning om Spaniens äldsta stenteater. Mest fascinerande var att den hittades igen efter många år i glömska för så sent som ca 30 år sedan.

Sedan fortsatte vi ner till katedralen för att ganska kaotiskt beställa in frozen yoghurt till alla. Jag undrar vem idé det var i kyla och snålblåst. Den vettskrämda servitrisen försökte glada upp oss med ballonger till barnen som blåste all världens väg över torget. Anna och och Olle besökte sedan katedralen medan vi andra lekte kurragömma på torget. Efter det gick ut atlantkusten för att se utsikten och ta de obligatoriska vykortsbilderna över den fina men extremt blåsiga strandpromenaden. Strax innanför låg den gamla matmarknaden som blommade av liv på lördagen. Roligast var kanske svärdfiskssvärdet. Olle och Tore tränade in en spansk fras och kom tillbaka med en påse clementiner. Sedan fortsatte vi genom staden till Torre Tavira, ett högt torn där man fick en fantastisk vy och tydligt kunde se hur den gamla staden låg som en ö med vatten nästan runt om. Nils och Love var superstarka och gick de ca 200 trappstegen upp. Väl där kände de att de var tigrar och ägnade mest tiden åt att ryta.

Sedan ägnade vi tid åt att hitta lunch ställe. Till slut rykte Anna in oss i ett hål i väggen. Förutom att barnen var lite matkinkiga så var det helt perfekt. Det kändes som ett litet äkta spanskt hak. Sedan tog vi spansk eftermiddag och vilade på hotellet.Vi kämpade hårt och höll hungern stången ända till 8 då vi gav oss ut till ett ställe Tore och jag reket tidigare under dagen. Under middagen kom det utlovade regnet och när vi kom hem var vi rejält blöta.

Kotte?

Spektakulär strandpromenad

Svärdfisksvärd

Shopping på spanska

Tigrar i tornet

Sista helgen i augusti begav vi oss ut i lingonskogen och fyllde korgarna. För första gången på länge är frysen nu så pass välfylld att vi kan äta lingon på gröten hela vintern.

Vi firade den goda skörden med ett kräftkals. Pysselpåsen fick följa med vilket syns på de snygga hattarna.

Lingonrött

Fikapaus

Kräftkalasarna med fina hattar

Märta fick också hatt

Kräftfrossa