Resans sista dag. Avslutningen blev typiskt spansk med ett besök i Sagrada Familia och efterföljande churros. Sedan följde en helt odramatisk flyg- och taxiresa hem till Stora Essingen. 

Sista dagens förmiddag hade vi vikt åt Gaudi och Sagrada Familia. Det var inte länge sedan vi senast var här, men det hade ändå hänt en hel del sedan sist. Enligt planen ska templet vara klart 100 år efter Gaudis dödsdag 1926 och i den här takten finns det hopp om att man kan lyckas.

I kyrkan pratade vi en del om hur länge bygget hade pågått. Nils och Love konstaterade att byggjobbarna måste vara väldigt gamla vid det här laget.

När vi sett alla blommor, Jesusar och frökapslar gav vi oss ut i snålblåsten. Ett skriande behov av att få köpa souvenirer tillgodosågs i en av alla butiker i omgivningarna. Och sedan gick vi på Gaudí Bakery och åt en sista omgång churros.

Sockerstinna började sedan resan hem. Åtta timmar senare rundade fyra nöja killar i full fart Essingeringen 80 och jublade över att vara hemma igen. Det har varit en händelserik resa med många intryck som kommer ta ett tag att smälta. Det var på många sätt väldigt långt mellan  resans första anhalt Riumar och den sista i centrala Barcelona.

Tore fotade fönster

Jesus och småkryp

Sammanbitna kyrkobesökare

Resans sista churros

Dagens utflykt tog oss till Monastereo de Montserrat via en hissnande linbana. Tillbaka i Barcelona igen passerade vi genom Barri Gòtic och ramlade upp på Ramblan. Så fick vi se lite av Barcelona också. 

Mitt i morgonrusningen tog vi tunnelbanan till Plaça d’Espanya och sedan pendeltåget vidare till dalstationen för linbanan till Monastereo de Montserrat. Det var en smått kaotisk resa med mycket spring i många ben. Anblicken av linbanan och klostret uppe på berget fick alla att samla ihop sig något.

Uppe vid klostret började jakten på munkarna. Under resan dit hade vi pratat lite om vad munkar är. 

– De kan lukta illa, pruttmunkar, förklarade Nils.

På väg in i kyrkan mötte vi tre stycken, mission compleated. I kyrkan var man tvungen att vara väldigt tyst, men vi förde mycket intressanta viskande samtal om Jesus, munkeri, förlåtelse och annat som hade med religiositet att göra.

När vi kände oss klara åt vi vår medhavda matsäck och åkte tillbaka till Barcelona igen. Åt det här hållet var resan betydligt lugnare. Vi fick tillräckligt mycket energi för att välja att åka in till centrum i stället för raka vägen hem.

Efter lite irrande hittade vi ett bra glasställe på Plaça del Pi. Nöjda och belåtna gick vi ut på Ramblan och upp mot Plaça Catalunya. Trots all tvekan innan vi kom hit fick vi känna lite på Barcelona utan att bli störda av separatister.

Tillbaka i lägenheten kraschade vi lite innan vi utnyttjade husets samtliga faciliteter: gymmet, poolen och bastun. Kvällen avslutades med middag på närbelägen restaurang. Det blev en sen sista semesterkväll. 

På väg mot klostret

Monasterio de Montserrat, ganska vettiga regler

Mäktig utsikt

På vägen ner åkte vi bergbanan

Glassdags

Separatistiska inslag

Eftermiddagschill med utsikt mot favoritbygget

Bästa boendet i Barça

I dag har vi beskådat verk av två Kataloniens kända herrar. Vi inledde dagen med ett besök i grannhuset, Salvador Dalís Teatro- Museo, och avslutade med en glass på takterassen i Barcelona med utsikt mot Gaudis Sagrada Familia.

För första gången på resan åt vi kafféfrukost i morse – kaffe/choklad, en macka och ett glas juice. I väntan på beställningen passade barnen på att springa av sig i trapporna på torget.

Besöket inne i Dalís museum, gamla teatern i Figueres, tog ca 1,5 timme. Med varierande intresse hängde barnen med runt. Tore blev nöjd när han fick fotoansvaret, men de två yngre var svårare att roa. Det är synd att inte spanska museer är bättre på att ta hand om den yngre publiken, eller så är svenska ovanligt bra på det. Alla var i alla fall överens om att det funnits mycket att titta på och kunde på lunchen berätta om sina favoriter.

Mätta och nöjda tog vi pendeltåget från Figueres till Barcelona. Tåget blev ganska snart knökfullt så vi hade tur som fick varsin sittplats. Barnen är vid det här laget vana tågåkare och resan flöt på utan missöden.

I Barcelona har Richard bokat resans bästa boende till oss. En superfin lägenhet med utsikt mot Sagrada Familia. På taket finns terass med pool och en våning nedanför en bastu. Det blev hemlagat i kväll och sedan efterrätt på taket.

Nu sitter vi och tittar ut på den mäktiga byggnaden och lyssnar till ljudet av något som låter som en massa koskällor.  Vi letar febrilt på nätet efter information om demonstrationer, men hittar inget. Vad det än är så har det säkert lugnat ner sig till i morgon.

Spansk frukost

Teatro Museo Dalí med den brödprydda fasaden

Några favoriter inifrån museet

Och några fler

Den berömda mustaschen

På vägen till tåget fick vi se traditionellt katalandkt tornbygge.

Kvällspass med utsikt

I dag har våra räddande änglar fått jobba. Eller om det är marginalerna som varit på vår sida. Vid flera tillfällen kunde det i alla fall blivit lite jobbigt. I stället fick vi en på det hela taget ganska behaglig resdag från Valencia till Figueres, via Barcelona Sants.

När vi ätit frukost och packat ihop tog vi en promenad till marknaden. Där var kommersen i full gång åtta på morgonen. Vi strosade runt och fascinerandes av utbudet: levande ålar och krabbor, hönsben, tuppkammar och olika stora kaniner. Men det fanns ju även en hel del att bli sugen på och vi lämnade marknaden en knapp timme senare med en välfylld matsäckskasse.

I går kväll bokade vi tågbiljetter till Barcelona. Utan något större besvär lyckades vi hämta ut dem och var redo att åka en och en halv timme innan tågets avgångstid. Det hann till och med gå ett annat tåg till Barcelona innan det vi skulle med.

Tiden i väntan på tåget fördrevs med att köpa lördagsgodis i en knasig godisaffär, gå ett varv runt närmaste kvarteren i jakt på snöglobssouvenir till Nils, läsa på om spanska inbördeskriget och inhandlade av lite förmiddagsfika. När det var 20 minuter kvar till tågets avgång kikade vi mot tavlan för att se vilket spår vi skulle åka från. Inget tåg gick till Barcelona 10:55. Då tittade vi på biljetten och såg att vi under den senaste timmen cirklat runt fel tågstation. Med lätt panik fick vi fram kartan, som vi som tur var fortfarande hade med oss, och kunde konstatera att de båda stationerna låg rätt nära varandra. Sedan sprang vi.

Med flera minuters marginal hann vi igenom säkerhetskontrollen och på tåget. Lätt svettiga, Tore med jacka och nyinköpt halsduk, satte vi oss på våra platser. Tågresan norrut flöt på bra. Godisett åts upp, Nintendo spelades, mattetal räknades och flygplan veks. Just som vi funderade på hur vi skulle ta oss från den tågstation detta tåg kom in på till den station vi skulle vidare från stannade tåget vid den stationen. Så var det problemet löst och vi kom fram i god tid till nästa tåg.

Med lite hjälp från en stationsvärd fick vi tag på biljetter vidare till Figueres. När dessa skulle betalas visade det sig att Annas visakort i ett obevakat ögonblick, oklart när, lämnat plånboken. Fram med ett annat kort för att betala resan och sedan en djupdykning i väskor och fickor. Inget kort någonstans. Ett snabbt samtal till spärrservice senare kunde vi andas ut. Ingen annan verkar ha hittat, eller använt, kortet under tiden det varit på vift och det var ju tur.

Resan till Figueres gick helt planenligt och vi hittade vår nya lägenhet helt utan problem. Viket inte var så svårt eftersom det ligger vägg i vägg med Dalis hus. Det blir väldigt bekvämt i morgon. Under kvällen har vi bekantat oss lite med omgivningarna och ätit resans bästa tapas till middag.

Tredje byggnaden vid torgel är en kyrka. Vi kommer ha god koll på vad klockan är under natten.

Fiskmarknad

Frukt, fötter och frukostjuice

Morgon på 6:e våningen i Valencia och kväll på 2:a i Figueres

I dag har vi ägnat oss åt Valencia mest familjevänliga turistattraktioner: det giganorma akvariet L’Oceonagrafic och Gulliverparken. Båda dera fick med beröm väl godkänt. 

När floden leddes om från att gå genom staden till utanför lämnades en fåra kvar. Denna är nu en grön åder med parker och sportanläggningar och inrymmer även ett arkitektoniskt hypermodernt konst- och vetenskspscenter där bland annat Europas största akvarium ingår.

Vi hängde på låset när akvariet öppnade i förmiddags och hade gott om tid att titta på alla fina djur, delfinshow och 4D-bio. Höjdpunkterna var valrosshonan som spelade basket med sig själv, sälen som åkte kana samt blodprovstagning på sjölejon. Även 4D-bion var uppskattad med alla vindpustar, vattenstänk och såpbubblor.

– Det var som om filmen var på riktigt, sa en exalterad Nils när vi gick ut från biografen.

När vi efter många timmar var nöjda promenerade vi norrut i flodfåran till Gulliverparken – en lekpark byggd kring Gullivers gigantiska kropp som fick besökarna att framstå som lilleputtar.

– Inte lika rolig som Andys lekland, men roligare än stora parken hemma, konstaterade en genomsvettig Love.

Lagom möra närmade vi oss lägenheten till fots och passade på att köpa med lite smått och gott till ännu en hemmamiddag. Ingen protesterade när det var dags att sova – det har varit en intensiv dag.

Inte bara fiskar i akvariet

En lång hajtunnel med många olika typer

Blodprovstagning på sjölejon

Filmtajm

Även maneter måste matas

Dagens glass

Klättring på Gulliver

Torsdagen var lika med resdag i planeringen. Från vinterstängda Riumar till alltid öppna Valencia. Målet, förutom att komma fram, var att hitta tre ting: Glass, chocola con churros och den heliga graalen. Så snart vi lämnat väskorna kunde jakten börja.

Föreståndaren på Las Dunas hade hjälpt oss att beställa en stor taxi som punktligt plockade upp oss klockan tio. En halvtimme senare var vi på tågstationen i ingenstans. Vi festade till på lite matsäck i stationens café och på dyra snabbtågsbiljetter till Valencia.

Tågresan gick bra med högläsning som sysselsättning. Väl framme i Valencia betraktade vi först det vackra stationshuset och promenerade sedan till vårt nya hemkvarter. Det fanns gott om restauranger och runt hörnet från vår nya lägenhet slog vi oss ner och avnjöt en tapaslunch.

När vi ätit klart kunde vi lämna ifrån oss väskorna och bege oss ut på jakt. Glass var utan tvekan lättast att hitta, med en första heladeria bara ett hus bort. På vägen till katedralen passerade vi säkert tio till.

Nästa sak på listan var graalen i katedralen. Enligt rykten en av de graaler som med störst sannolikhet är den riktiga  Heliga Graalen. Vi hann gå ett helt varv i katedralen inklusive museum och gravkammare, med audioguide, innan vi tillslut hittade det vi letade efter. Men det var det väl värt. Vi hade många intressanta samtal om Jesus och hans kompisar. Det var med lättnad Nils och Love konstaterade att killen som satt fastspikad på ett kors i ett av koren inte var den riktiga Jesus utan bara en docka. Däremot låg Saint Vincents riktiga arm i ett skin bakom huvudaltaret.

Ute ur katedralen vandrade vi runt lite i gamla stan och kom så småingom fram till marknaden. Den var stängd för dagen men utanför fanns churros och vi hade hittat allt vi letat efter.

En omväg hem tog oss förbi en mataffär där vi kunde bunkra middag, frukost och lite fika. Efter våra dagar i Riumar känns det väldigt lyxigt att kunna hitta så myrket att äta överallt.

Nu sover de flesta av oss i vår lägenhet högt upp i huset med viss utsikt över staden och mycket insikt in i andra lägenheter.

Dagen började med en joggingtur bland myggen

Tågresa med chips och radio på spanska i lurarna. Nils hjälper Love att fixa ljudet.

Tapas till lunch

Med audioguide i Katedralen

Inte riktige Jesus, men Vincents riktiga arm. 

Den kanske heliga graalen. Tore var dagens flitigaste fotograf

Katedralen från utsidan

Chocolat con churros

Vi kom hit för att inleda semestern i ett lugnt tempo, och det har vi verkligen lyckats med. Här finns inte mycket att göra och få andra människor att ta intryck av. Vi får helt enkelt roa oss med varandra. Och det går riktigt bra. 

Efter en god och ovanligt lugn hotellfrukost tog vi en lång promenad genom naturreservatet ut till Ebros utlopp vid el Garxal. Så småningom tittade solen fram och det kändes riktigt somrigt. Utsikten från tornet var finfin och stället var väldigt välordnat med informativa skyltar, även på engelska.

En välbehövlig lunch, med mycket vatten att dricka, intogs på samma ställe i går när vi tillslut var tillbaka i Riumar. I dag med semesterns första glass till efterrätt. Samtalsämnena varierade mellan namnlekar och huruvida vi hade gjort en Wenellvandring på förmiddagen eller inte.

– En Wenellvandring är alltid oplanerad, hävdar Olle.

– Den blir liksom av när man tänkt ta en buss till ett ställe men det visar sig att det inte finns någon buss så man måste gå, förtydligar Tore.

Eftermiddagen ägnades åt häng i och utanför lägenheten. De som ville har badat i poolen, andra har gjort läxor, spelat kort eller tagit en tupplur. Lite nervarvade har vi nog blivit här i sovande Riumar. Så pass att det ska bli kul att åka vidare till storstaden Valencia i morgon.

Nu ska vi gå på jakt efter kvällsmat. Det blir ett äventyr med tanke på att det är minst tre timmar för tidigt och inga restauranger är öppna…

Uppdatering: Den enda öppna restsurangen längs strandpromenaden var helt perfekt. God mat till alla, och omtänksam värd. Richard och Anna festade på Arròs Negre, en bläckfiskrisotto som färgats av bläckfiskens bläck. Vi var kvällens enda gäster så han räknade med att stänga när vi gått.

Kalaset mitt över i går kom för övrigt igång så småningom och nådde sin kulmen vid tvåtiden i natt.

Stora och små vandrare på vägen

Framme vid floden Ebros utlopp

Konstverk längs vägen…

…lika klättervänliga som raukar.

På toppen av utkikstornet

Välordnat med cykelvägar

Kisspaus vid fyren

Nils och Love fotade morfars moln. Det kunde man inte tro att han bodde här!

Eftermiddag vid poolen

Kvällspromenad och middag