Riumarhäng

Vi kom hit för att inleda semestern i ett lugnt tempo, och det har vi verkligen lyckats med. Här finns inte mycket att göra och få andra människor att ta intryck av. Vi får helt enkelt roa oss med varandra. Och det går riktigt bra.

Efter en god och ovanligt lugn hotellfrukost tog vi en lång promenad genom naturreservatet ut till Ebros utlopp vid el Garxal. Så småningom tittade solen fram och det kändes riktigt somrigt. Utsikten från tornet var finfin och stället var väldigt välordnat med informativa skyltar, även på engelska.

En välbehövlig lunch, med mycket vatten att dricka, intogs på samma ställe i går när vi tillslut var tillbaka i Riumar. I dag med semesterns första glass till efterrätt. Samtalsämnena varierade mellan namnlekar och huruvida vi hade gjort en Wenellvandring på förmiddagen eller inte.

– En Wenellvandring är alltid oplanerad, hävdar Olle.

– Den blir liksom av när man tänkt ta en buss till ett ställe men det visar sig att det inte finns någon buss så man måste gå, förtydligar Tore.

Eftermiddagen ägnades åt häng i och utanför lägenheten. De som ville har badat i poolen, andra har gjort läxor, spelat kort eller tagit en tupplur. Lite nervarvade har vi nog blivit här i sovande Riumar. Så pass att det ska bli kul att åka vidare till storstaden Valencia i morgon.

Nu ska vi gå på jakt efter kvällsmat. Det blir ett äventyr med tanke på att det är minst tre timmar för tidigt och inga restauranger är öppna…

Uppdatering: Den enda öppna restsurangen längs strandpromenaden var helt perfekt. God mat till alla, och omtänksam värd. Richard och Anna festade på Arròs Negre, en bläckfiskrisotto som färgats av bläckfiskens bläck. Vi var kvällens enda gäster så han räknade med att stänga när vi gått.

Kalaset mitt över i går kom för övrigt igång så småningom och nådde sin kulmen vid tvåtiden i natt.