Alla killar kastade sig ut för de höga kanorna utan att blinka. Dagens besök på Berkibgebadet blev en succé. 
Olle och Tore visste direkt att banan med ringar var roligast och ödslade ingen tid på något annat innan de gav sig upp. Nils och Love värmde upp i den lite mindre banan, men sedan var de också uppe på toppen för att kasta sig ner i badringarna.

Richard var den enda som vågade sig på ”fritt fall”.

–  Det går fort och man blir väldigt ren om rumpan, både utanpå och i, berättade Richard när han kom upp ur vattnet.

Anna avstod bad, förutom vid en räddningsauktion när Love behövde hjälp sista biten i den högsta kanan. Då hoppade hon i med kläder på innan tonårspojkarna skulle köra på Love.

– Även om Richard tycker det är perfekt badväder när det är mulet och lika kallt i luften som i vattnet föredrar jag att bada när jag är lite varmare än blåfrusen, säger Anna.

Det blev en lyckad dag som avslutades med en semesterglass i Öregrund.

Redo för åk

Tore och Love körde dubbel…

…liksom Richard och Nils

Nils gillade även snurrkanan

Tore hoppade från högsta trampolinen

Ganska frusna badare

Gräsö bjöd på sol och värme. Redan första eftermiddagen begav sig familjen till Sonjaochrolandklippan för ett dopp. Richard simmade dit. 
Det var en stålande sommarmorgon när familjen packade bilen för tredje gången denna sommar. Målet var Gräsö. Resan gick bra och lagom till lunch kunde vi checka in i mormors hus i Väster Mörtarö.

Solen gassade, det var varmt i luften och havet lockade. Så snart lunchen var uppäten begav vi oss av mot klipporna. De flesta av oss gick den vanliga vägen, men Richard simmade.

Simmar-Richard

Klipphäng

Äntligen var förhållandena de rätta och familjen premiärvandrade med tält. Det blev en minnesvärd natt vid Svansjön. 
Efter en vecka med gråa moln, kraftig vind och regnskurar klarnade det upp på onsdagskvällen. Prognosen för torsdag och fredag lovade sol, svag vind och temperaturer över 15 grader. Perfekta förhållanden för en natt i tält på fjället.

– Även om det är häftigare att berätta efteråt att man fjällvandrat när det är lite oväder så är det kanske skönare när man gör det om solen skiner, konstaterade Tore. 

Bilen parkerades vid Hamra och med hjälp av stolsliften tillryggslades den största delen av stigningen.

– Jag var inte alls rädd i liften, berättar Nils.

Efter en klassisk varmakoppenlunch delade sällskapet på sig. De som ville välja tältplats gick en rakare väg längs med sjön tillsammans med Anna och de som ville gå längre och passera toppen av Vattufjället följde med Richard.

Solen sken från en klarblå himmel. En ljum vind fläktade från öster. Några kanotister var ute på sjön och utanför den östligaste av renvaktarstugorna satt stugägaren och fikade. 

På höjderna ovanför stugan, med rinnande vatten på två sidor, fanns en platå lagom stor för två tält. Det blev vårt nattläger.

Kvällen ägnades åt matlagning, med chokladmousse som given pulverefterrätt, unospel i tältet, tandborstning och tvätt i bäcken – aldrig har intresset för att tvätta sig innan sänggång varit så stort, och sagoläsning. Den norrländska sommarkvällen räckte gott och väl som enda ljuskälla.

Barnen, som är vana vid Primustältet, tyckte att vi hade ett litet tält och ett minitält. Nils, Love, Richard och Anna flyttade in i det lilla tältet medan Olle och Tore fyllde minitältet. Det var stort för de två stora att sova föräldrarfritt.

– Minitältet var så litet så där inne kunde man knappt andas, säger Olle, men jag sov ändå rätt ok.

Efter några smärre justeringar av sängplatserna under natten vaknade alla till en ny härlig dag på fjället. I maklig takt packade vi ihop oss och påbörjade dagens vandring tillbaka. 

Richard ansvarade för gänget som gick raka vägen och Anna för de som gick längs Svansjön södra sida, över bron vid Svanåstugan och ner till Tänndalsvallen.

För att fira en lyckad första vandring badade vi och åt middag på hotellet i Funäsdalen. 

Liften till toppen var bra hjälp på vägen

Varmakoppen och mygg till lunch

Topptur

Lunch och vila

Vätskepaus

Tältläger i solen

Middagsdags med chokladmousse

Tandborstning, tvätt och sedan sängdags

Redo för dag två

Vandring längs Svansjön

För att maximera upplevelsen delade vi upp oss i dag. Richard, Tore, Nils och Love tog gondolliften upp på Funäsfjället medan Anna och Olle cyklade från Bruksvallarna till Funäsdalen. 

Även om det är roligt att göra saker ihop är det ibland roligt att få upptäcka i mindre grupper och möta utmaningar på den egna nivån. 

– Att få följa med Olle på cykeltur fick mig var häftigt. Nu kan jag nästan titulera mig actionmorsa, säger Anna.

– Äventyret i en promenad ner för Funäsfjället ska inte underskattas, säger Richard, och fortsätter:

– Man får bra fart ner när man glider på baken på friluftsbyxorna.

Kul på hjul

Rösbyggare på toppen

På väg ner

14 m/s i byarna och regn på tvären hindrade inte familjen från en tur till Svansjön. Alla höll god min och visade vilka hårdingar de är.

När bilen hade tuggat sug upp för berget till parkeringen nedanför Svansjökläppen var det dags för oss att ge oss ut på dagens äventyr. Det blåste så mycket att parkeringslappen flög ut ur bilen. Planerna på en topptur ändrades till en tur längs sjön i stället. Men först kisspaus.

– Det här är en sjupoängare, deklarerade Richard, och fortsatte:

– Utsikt, fallhöjd och avskildhet. Lite avdrag för vädret.

Vädret under turen var något krävande, som det kan vara i fjällen. Alla tröjor, mössor, jackor och byxor kom till användning. 

– Är det här höstlov?  undrade Love när vi satt och fikade i lä bakom en stor sten.

Trots vind och regn fick vi en bra tur som firades med våffla och film när vi kom hem. 

Sju poäng för utsikt, fallhöjd och avskildhet

Vandringen var en del av alla Funäsfjällens Guldturer

Bitvis geggigt, men ändå relativt torrt

Det blåste ordentligt

När far bjuder på torkat renkött går tankarna till sagan om pannkakan

Bästa fikaplatsen bakom en lagom stor 

Familjen har gjort sin första toppbestigning. Efter tre timmars vandring nådde vi toppen av Vålldalshøgda, 1103 meter över havet.

Det var laddade killar som klev ur bilen vid norska gränsen på måndagens förmiddag. Ett dubbelt äventyr väntade – vi skulle gå till Norge och vi skulle bestiga en topp.

Stigen gick söderut längs ett renstängsel parallellt med riksgränsen. Det bar svagt uppför hela vägen över stenblock och små sankmarker, genom videsnår och på vältrampade stigar. Så småningom nåddes kalfjället. Vi klättrade över stängslet och befann oss nu i Norge.

– Jag skiter i Norge, sa Tore och satte sig på andra sidan gränsen och gjorde nr 2. 

Det var en utmaning att hålla fötterna torra i blötan, men alla förstod inte vitsen med den utmaningen.

– Min utmaning var att bli blöt, säger Love och fortsätter:

– Det lyckades jag med när båda stövlarna fastnade i geggan och jag satte mig på rumpan. Jag blev jätteblöt.

Förutom Loves plurr gick vandringen bra och så småningom nådde alla toppen av Vålldalshøgda. Tore och Richard kunde inte motstå frestelsen att ta ett dopp i poolen högst upp.

– Det var kallt på riktigt, säger Richard. 

Nedstigningen var helt odramatisk och på en timme var vi vid bilen igen.

Laddade för topptur

Klättring varvas med ålning under björkriset

Lunchpaus med soppa…

…och macka, och tid att kika

På toppen. Några blir kissnödiga…

…andra badsugna

Toppenfamiljen

Vacker vy på vägen ner

Skatten ligger i Sverige

Fyra dagar i Hållan tillsammans med familjen Larsson-Tjernberg innebär full fart och mycket aktiviteter. Särskilt på cykel när Fjällturen arrangeras i Funäsdalen samma helg.

Det har varit ett späckat schema under de dagar vi haft sällskap med Karl, Malin, barn och hundar i Hållan. Vi har haft picknick och cyklat i kanten av Rogen, tittat på myskoxar, varit med i Tour de Fyrfasen i Ramundberget och hejat på cyklister och cyklat själva i Djupdalsvallen. Vädret har växlat från regn till sol via blåsigt och mulet. 

– Jag vågade cykla ner för den brantaste backen, säger en mycket stolt Love. 

Nu har Larsson-Tjernberg åkt hem och lämnat stugan i våra händer. Vi tittar på väderleksrapporten och funderar på vad vi ska göra i morgon.

– Jag vill fjällvandra i regn och sova två nätter i tält, säger Tore. 

Lunch i kanten av Rogen

Myskoxspaning i hägnet i Tännäs

Spaning ut över myskoxland

Nils, Emil, Irma och Tore var med i yngsta klassen i Tour de Fyrfasen

Drakflygning avslutade dagen

Dagen därpå hejade vi fram äldre åkare…

…innan vi själva cyklade i Djupdalsvallen

Kusinerna Knas cyklar i vattnet ivrigt påhejade av actionmorsan

Täljknivar och spritkök kom fram under dagen

Hemma i stugan får faster gärna fläta Irma

Nu börjar en ny era med ännu en paddlare i familjen. Olle gjorde sin premiärtur runt ön.
Anna deklarerade att alla behövde röra på sig 60 minuter per dag under middagen. Richard och Olle låg efter och Olle tvekade inte när vi föreslog en paddling runt Stora Essingen.

– Det här var göj, sa Olle när det guppade som mest.

Det var en ganska lugn kväll men det var många båtar ute som gjorde turen skvalpig. Efter ett tag fick Olle kläm på tekniken och ökade farten. Det var nära många gånger men med balans och styrka räddade han upp det. Fantastiskt kul med en ny paddlare i familjen.

Det var vårt första men blir nog inte vårt sista besök på Pinchos – i Trollhättan. Familjen firade med tapas som avslutning på vår västkustska semester.

Annas jobbkompis tipsade via SMS att det är Pinchos som gäller för barnfamiljer i Trollhättan. Det var lätt att hitta och vi blev väl mottagna. Tapasrestaurangen har egen app vilken vi fick beställa dricka och mat under kvällen. 

Först drinkar. Vi är ju vana att beställa alkoholfria drinkar till barnen och här fanns ett stort urbud. Röda remmar, Soda pop och en klassisk Mojito.

– Den var bra sa Olle som är en kännare av Mojito Virgin.

Därefter brakade det loss på 20 tapas med allt från räksmörgås och dumplings till baconinlindade dadlar. Efterrätt med marängswiss, daimbrownie och creme brulè.

– Det var fint här kommenterade Anna efter promenaden längs Göta kanal till hotellet.

En fin avslutning på vår västkustvecka.

I dag har vi förflyttat oss i tid och rum – från Koster till Trollhättan via världsarvet i Tanumshede.

Dagen startade på bästa möjliga vis: fyra barn studsar upp ur sängarna långt innan de vuxna vaknat och fixar frukost.

– Om vi skämmer bort er skämmer ni bort oss, säger Olle och hoppas på utdelning i form av tillbehör till tevespelet.

En timme innan båten skulle ta oss tillbaka till Strömstad stod vi nere på bryggan och väntade. Lite vemodigt var det allt att lämna Koster, men nattens regn och en gråmulen morgon gjorde avskedet oväntat lätt. 

I Strömstad intog vi förmiddagsfika på klassiskt bageri och sedan gick vi till bilen på långtidsparkeringen. Gick till bilen. Man kunde säkert tagit buss, men ingen semester utan en klassisk Wenellpromenad med full packning. Det tog ju bara 30 minuter…

Dagens planerade huvudattraktion var Vitlycke museum och hällristningarna i Tanumshede. Det var ett fint museum och en imponerande mängd ristningar. Vi hade turen att pricka in en guidning av Vitlyckehällen. Vissa av oss frossade i historia medan andra höll på att förgås av tristess.

På bronsåldersgården kunde de med mest spring i benen och pill i fingrarna göra egna leksaker och provligga sängarna.

– Sköna sängar, tyckte Nils och Love.

Ett sista dopp i väntan på båten

Delar av Vitlyckehällen

Fler hällar i området

I bronsåldershuset