Dagen började med lite lek på campingen. Ska man tillbringa en förmiddag i en lekpark kan man ju välja en där omgivningarna är vackra!

När allt var ihoppackat gjorde vi byn, dvs åt glass, tittade på andra turister och drog ett varv i souvenirbutiken. Inte Nils dock. Han hatade affärerna och skrek som en stucken gris så snart han närmade sig en…

Från Geiranger gav vi oss av uppåt och in mot land. Tillslut hade bilen segat sig upp till Dalsnibba på 1038 meter över havet. Och det var dags för ett lunchstopp. Ett ganska blåsigt, och därmed rekordsnabbt sådant.

Nils är aningen nöjdare på kalfjäll än i turistshop.

Resan fortsatte sedan österut. I Lom stannade vi till för att göra upp planen för resans final. Ett varv på Fjällmuseet blev en bra tankepaus.

Det fanns mycket som lockade i trakten kring Lom, men samtidigt var vi nog ändå på väg hem. Joutenheimen får bli nästa Norgeäventyr!

En lagom kaotisk middag på restagurang och sedan en timme till i bil till en camping utanför Otta. Team Wenell lyxar med en liten stuga sista natten. Larsson/Tjernberg tältar utanför.

Nattens läger har onekligen utsikt. Och eftersom vi fick upp tälten samtidigt lyckades vi bygga oss ett uterum. Prinsarna hade invigning med makaroner.

I backen ovanför vårat tältchateau låg det visst ett litet hotell…

Dagens huvudattrakrion var Geirangerfjorden. Och bästa sättet att utforska en fjord är så klart via vattnet. Vi körde på färjan i Valldal och drygt två timmar senare var vi framme i Geiranger. En häftig resa med många vackra vyer. För de stora pojkarna var lyckan fullständig när styrman erbjöd dem att ta över spakarna.

Styrman Tore ställer in kursen.

Fullt fokus på kommandobryggan.

Love, Anna och kusinen Emil.

Snö är alltid kul, och snö på sommaren är extra roligt. Efter att en andra gång ha snirklat oss upp för Trollstigen stannade vi uppe på fjället för att sprattla i snön och kasta snöbollar.

Minigolf medan Mamma packar bilen. Tydliga regler – efter 8 slag får man fuska.

På förhand hade vi spanat i ett akvarium i Ålesund. På en sådan plats torde ett akvarium vara något extra. Men skyltningen ledde oss ut till ett bostadsområde och vi undrade om akvariet kanske var hemma hos en pensionär som förevisade sina ”Guppis”. Men då öppnade sig Atlanten framför oss och Atlanthavsparkens parkering med en respektingivande mängd bilar.

Vi kom precis i tid till matningen av Humboltpungvinerna. Sen var det full fart till matningen av fiskarna. Barnen fick själva muggar med mat att fritt mata de fiskar de ville – enkelt och fantastiskt kul. Sedan barnens höjdpunkt – slush. Efter två års gnäll ger vi vika för att behålla den goda stämningen. Sedan matning i stora bassängen, en dykare vinkade till barnen och blev överhopad av hungriga fiskar. Fullt tempo.

Akvariets höjdpunkt enligt mig var nog lekparken utanför med den finaste utsikten. Enorm sandlåda med ett gigantiskt fiskskellett som stack upp ur sanden och en stor forslabyrint där barnen kunde dämma upp olika vägar med skärbrädor.

I all hast glömde jag att aktivitetsrummet kanske var bäst. Barnen fick själva känna på och lyfta upp fiskar, krabbor, sjödstjärnor och till och med humrar. Kusin E slog till med räkfrossa och öste ner allt bete till krabbfisket på en gång. Slutfiskat för alla andra.