Efter en tid på resande fot och bad både här och där är det skönt med Kvällsdopp hemma i Oxhålet på Stora Essingen.

Efter mycket om och men har vi till slut lyckat bestämma oss för en lampa över trappan. Upphängningen av lampan hade onekligen varit lättare om den ägt rum på den tiden då vi hade ett lock över hålet. Nu blev det lite mer äventyrligt med ett litet arrangemang bestående av stege och tvätttunna. Men fint blev det!

Nu är ribbstolen på plats för att rasta lite för pigga barn. Tore funderade på var ”stolen” var någonstans. För oss lite äldre barn finns nu ingen ursäkt för rehabträning och annat störttrist.

Vi fick vänta länge på trappan, för den var ju ett gediget hantverk. Efter två månaders högst normal användning kom trappsnickrarna hit igen. Vi väntade med spänning på att få se hur de skulle fixa till trappräcket som lossat utan förvarning vid ett par tillfällen på ett hantverksmässigt sätt. Smida nya stolpar, eller snida till en ny handledare? Med Karlssons klister och ett spännband har de nu satt fast handledaren. Ett gediget hantverk minsann.

Med ingång direkt från trädgården är vi ute mycket oftare och mer än tidigare. Men det har saknats något för barnen att roa sig med. Den saken är nu fixad: En studsmatta! Botar både spring i benen och leda. Nu är trädgården i princip vår.

Först hade vi ett hål. Så småningom fick vi ett lock på hålet och allt var nästan som vanligt igen. Efter tre månader kom trappan – med lock på. Vi lärde oss att Ducka när vi gick upp och ner.

Så plötsligt en dag i början av juli kom dalkarlarna tillbaka och satte upp underliggare, överliggare, handledare och stolparna. Trappan blev klar! Äntligen! Och byggprojektet anses därmed avslutat.

Med lägenhet på bottenvåningen och ingång från trädgården följer visst ansvar. Tore ägnar förmiddagen åt att klippa buskar.