Dagens eftermiddagsvila blev en tur i Chariotten för Nils och Love.

Anna stod för draget och gjorde några isktagelser längs vägen. 1, Det var en hel del vasaloppsflåsare ute i spåret, men ingen av dem var sugen på att få ett extra styrkepass genom att ta ytterligare 35kg på släp. Det är det visst bara småbarnsföräldrar med en längtan att få komma ut och röra på sig som är. 2, Det är värt att betala för bra längdspår 3, Jag borde tagit fulskidorna. Det gjorde ont att trycka ner födelsedagsskidorna i barren och pinnarna

Tore i väntan på att få komma ut i backen igen efter en lunchpaus.

Efter en lagom lång lunchpaus gav vi oss ut i backen, vi fyra som åker skidor. De andra stannade kvar inne med mormor. Det var blåsigt, det var dimmigt, med det hade i alla fall slutat regna.

På toppen var det tur att Richard hittar i systemet bättre än i sin egen ficka (i fickan kan både plånboken och nycklar försvinna) annars veti17 var vi hade kommit ner. Efter ett par timmars åkning propsade Anna på fika, fick mothugg men gav sig inte förens alla gick med på att ta en varm choklad och kanelbulle.

Så småningom hittade vi tillbaka till hotellet och kunde ge oss själva en välbehövlig bastu med dopp.

Äntligen är det sportlov och vi är på plats i Tandådalen. Här ska åkas slalom för hela slanten. I alla fall om man frågar Olle och Tore. Förmiddagen ägnades åt skidskola. Olle i Svängarna och Tore snökanonerna. Olles lycka var total när det visade sig att han skulle få favoritläraren Emilia i år igen.

Mor och far passade på att ta en gofika framför öppnaspisen på bageriet. Väl använd tid!