Påskafton innebär påskägg och en obligatorisk skidtur för att leta rätt på dem. I år gick turen till Sönnestvallen. 

Richards och Annas ryggsäckar var preparerade med stavar för att kunna bogsera Nils och Love, skidorna var vallade och i Richards ficka fanns godis. Allt var riggat för en behaglig tur på fjället. 

Vi gav oss ut på fjällspåret nedanför hotellet och efter en kort sträcka på trekilometersspåret vek vi av upp i skogen mot Sönnestvallen. Det var en fin sträckning som bitvis gick i vad som kändes som en tunnel av träd. Nils och Love åkte en stor del av tiden själva men ibland kom stavarna till användning. 

Sönnestvallen var en fin liten timmerstuga med bord, bänkar, en kamin och ved. Ett perfekt ställe att äta matsäck och leta påskägg på. 

Resan tillbaka till Köjagården gick i ett huj då det mestadels var nedför. Olle och Tore susade i förväg med Nils strax bakom. När Anna så småningom kom ikapp Nils var de andra utom synhåll.

– Jag bara åkte nerför backen och ramlade inte alls, berättar en stolt Nils.

På kvällen bjöd Köjagården på påskmiddag. Ett dignande bord med sill, lax och chark från ren och vilt. Mycket gott.

Förberedelser

På väg i spåret

Framme i Sönnestvallen

En lagom stor stuga – med påskeld

Äggletning runt stugan

Påskmiddag på Köjagården

Alfapetsspel med mellanpojkarna

Under natten har Edsåsdalen bytt färg. Nattens snöande förvandlade det vårbruna landskapet vintetvitt igen. Vilket vi skidturister så klart uppskattade och utnyttjade. 

De tidigare isiga spåren var mjuka och nydragna med ett par centimeter nysnö på toppen. Hela gänget begav sig ut på förmiddagen för att testa. Längden varierade efter förmåga. Storbarnen åkte 4,7 kilometer och de mindre 3,5. Konstigt nog krävde den kortare sträckan mer godis.

– Vi räknar kryss eller stolpar. När det gått fem får vi godis, berättar Nils.

Det krävdes en del trick för att få vissa av åkarna att komma igång. En ny stil i uppförsbacken gav tillexempel Love fart.

– Jag kör ugglestilen. Då kliver man upp för backen med händerna på ryggen.

Efter en superlunch på hotellet (raggmunk & fläsk med våfflor till efterrätt) gav vi oss ut igen. Molnen hade lättat och solen sken så småningom från en nästintill klarblå himmel. Richard och Anna kunde ta varsitt varv i milspåret innan det var dags att avrunda dagen med afterski, bad och middag. 

Nils laddar med kaniner 

Love kör ugglan

Istället för att far till Blåkulla på skärtorsdagen valde vi att ta en tur på Renfjället. Med skoter kom vi upp till toppliften och slalomåkningen.
Trötta efter gårdagens resa passade alla på att ta en ordenlig sovmorgon. Först klockan sju började det tissla och tassla i barnkammaren, den del av lägenheten där två vägghängda våningssängar utgör möblemanget. Så småningom var alla vakna och redo att hugga in på frukostbuffén i hotellets matsal. Där fanns det mesta man behöver för att ladda inför en skiddag: gröt, yoghurt, ägg, mackor och pålägg.

– Jag hoppades på korv och bacon, men det fanns inte så jag åt ägg och corneflakes i stället  säger Love.

Mätta, belåtna och med ryggsäckarna fyllda med lunchpaket lämnade vi tillslut hotell Köjagården och gick över vägen till liften. Olle och Tore hann med ett åk innan det bar av upp mot toppen med skoter. Nils, Love, Anna och Richard valde att åka i kälken upp. Olle och Tore tolkade.

– Det var jättekul, men John och jag hade sämsta platsen längst fram. Vi fick både snö och avgaser på oss, berättar Tore.

Över trädgränsen väntade Renfjällets ankarlift, två snälla backar och rätt mycket off pist. Efter någon timmes åkning pausade vi i ett vindskydd och åt den medhavda matsäcken. Det blev några åk till innan det var dags att ta hela långa backen ner tillbaka till Köjagården. 

– Pappa och jag åkte utanför backen i skogen. Det var kul och gick inte så fort, berättade en stolt Nils efter sitt sista åk på toppen.

För de stora barnen avslutades dagen med poolparty på hotellet. Obegränsade mängder godis och läsk stod på menyn. Innan dess hade barnen Wenell råkat i luven på en av hotellets andra gäster. Med viss stolthet kunde föräldrarna konstatera att barnen i alla fall varit på samma sida.

– Det är klart man ställer upp för småbrorsorna när de råkar i trubbel, konstaterade Olle.

Fjällfrukost

Mot toppen

Skidåkare

Lunchpaus

Två dagar efter det att en lastbil körde Drottninggatan fram var hörnet av Åhléns och trappan ner mot Sergelstorg täckt av blommor. För att ta in det som hänt cyklade Olle och Tore med Anna in till stan för att med egna ögon se blomsterhavet.

Under eftermiddagen hade en manifestation hållits på Sergelstorg. När vi kom fram var det fortfarande många kvar som ville hedra offer, ta in det som hänt och visa att vi står enade tillsammans i kärlek mot våld. Mest slående var blommorna som täckte alla polisbilar.

– De kommer inte ha lätt att komma härifrån,  konstaterade Tore.

Blomstertäckt polisbil

Blommor utanför Åhléns 

Sergelstorg