28 november – pepparkaksbak och tårar

I går gjorde Richard och Nils pepparkaksdeg. I dag ställde fyra bagare upp för kavling. Det blir pepparkakor till 1:a advent även i år.

Under förmiddagen nåddes vi av beskedet att farbror Sture gått bort under natten. Sorgligt så klart, men för oss som följt hans kamp mot hjärntumören på nära håll den senaste tiden är det samtidigt skönt att han nu får vila. Men han fattas oss!

Lattjo på tippen

Efter flera dagar av intensivt garderobsrensande var det äntligen dags att åka till återvinningen i Bromma. Många kassar med textil blev det.

Efteråt firade vi bedriften med gofika på Ulriksdals trädgårdskaffé.

Bondgårdssemester

Asfaltskidsen måste ut på bystan. Det blev en trevlig helg hos bonden Per med kalvar, koskit och plöjning.

Vi startade redan på fredagskvällen från Stora Essingen. Efter 20 minuter var vi framme på Scandic Victoria Tower i Kista där vi checkade in på 15:e våningen för att sedan åka direkt upp till baren på 34:e.

Efter en hyfsat god natts sömn och en ännu godare frukost fortsatte resan till Kårtorp. Lagom till lunch rullade vi upp framför torpet där farbror Tore och Lisbeth bjöd på lunch. Gott, trevligt och extra roligt att även kusin Erik var med.

Mätta och belåtna bytte vi om till oömma kläder, redo att hugga tag i de uppgifter bonden Per (Annas kusin) hade kommit på åt oss.

Först på tur stod kalvarna. Fyra småkalvar skulle få flytta ihop till ett större bås. När halmen var utströdd fick var och en av killarna leda in ”sin” kalv i nya båset. Det blev full cirkus när de kom på plats. Loves kalv hade mest spring och studs i benen och visade sig vara en naturbegåvning på ”per-kor” genom att skutta över staketet till grannboxen. När mjölktaxin rullades fram förbi boxarna avstannade allt studs och skutt och uppmärksamheten riktades mot mjölkspannarna i stället.

Vi fortsatte på temat mjölk, lämnade kalvarna i gamla ladugården och gick till nya och kossorna. Roboten rullade på och mjölkade den ena kossan efter den andra. När Pers favorit, 795, ställde sig på plats fick roboten ta en paus och barnen fick prova att mjölka själva. Det var inte så lätt som det såg ut när Per visade. Som bonus fick vi även se en helt nyfödd kalv ta sina första stapplande steg.

Eftermiddagen avslutades med en promenad förbi Gravafors där Pers båt står uppställd för vintern. Promenaden gick genom ungdjurshagen och vi fick uppskattat sällskap på vägen. Tre överlyckliga killar gjorde inte särskilt mycket för att undvika att kliva i kobajset.

Väl hemma snodde Per ihop en smarrig gryta och bjöd på Klings goda glass till efterrätt. Två av fyra barn somnade i soffan innan vi kom i säng.

Dag två bjöd på traktorkörning. Upplastade på pickupens flak körde Per iväg till en åker som skulle plöjas. Det var en ovanligt vacker morgon för att vara i november. Nog för att jag (Anna) är partisk, men det ÄR vackert här!

Väl på plats turades barnen om att åka med Per i traktorn. Beroende på storlek fick de köra mer eller mindre själva. Oavsett storlek var alla nöjda efteråt.

Besöket i Kårtorp avslutades med grillunch vid lyckan ovanför Aina. Riktigt god korv från gårdsbutiken i Lilla Spännefalla.

Novembermorgon

2018 var badsommaren som aldrig ville ta slut.

Hela september ut gick vi ner till bryggan och tog ett morgondopp. I oktober blev vardagsmornarna för mörka, men på helgerna kom vi i.

Nu när regniga och dystra november rullat in och gömmer Oxhålet i ett grått dis är det fortfarande skönt att starta en söndag med uppfriskande bad. Det är fortfarande 10 grader varmt i luften och inte mycket kallare i vattnet Med mössa på blir det riktigt behagligt.

Ta vara på nu

Farbror Sture har genom åren sagt många knasigheter, som till exempel när han frågade tjejen i Skoklostet om hon var kiosken. Men han har också varit klok i sin livsfilosofi att göra det bästa av situationen, leva livet leende och ta vara på nu.

I dag tog vi vara på nu och den tid vi har. Med hembakat gofika – Love hade fixat en kladdkaka och Nils en citronsockerkaka – åkte vi till Länna på förmiddagen. Vi ville passa på att umgås lite.

Sture och Britt hade redan under gårdagen fått besök av familjen Asplund från Linköping och Astrid från Mora. Vi hann knappt ur bilen innan Frode, Knut och Astrid utmanade Wenellgrabbarna på en bandymatch ute på gatan. Det blev en bra isbrytare och Anna fick möjlighet att prata med Sture, Britt, Ulrika och Mikael. Sture satt i favoritfotöljen och halvsov, men flikade in kommentarer i samtalet.

När bandyspelarna kom in bjöds det på fika, sällskspsspel och varmkorvslunch innan vi åkte hem.

När pappa Kjell gick bort skrev Sture en dikt som han publicerade på sin blogg i onsdags, samma dag han berättade att behandlingen av den hjärntumör man hittade i april inte längre hade någon effekt. En tung dag, men med Stures kloka ord fick vi ändan ur vagnen och tog till vara på nuet. I nuet finns ingen sorg.

SORGLÖS TID

I nuet finns ingen sorg

Sorg är besvikelsen från igår

Orden som inte blev sagda

Tankarna som inte blev tänkta

Sorg är besvikelsen för i morgon

Orden som inte blir sagda

Tankarna som inte blir tänkta

Tankarna som inte blir verkliga

I nuet finns ingen sorg

I nuet bor oändligheten

Ta vara på nu

Skrivit av Sture när Kjell gick bort

Alla helgon i skogen

Allahelgonahelgen är en tid att minnas de döda. Vi åkte ut i skogen och gjorde en brasa för att minnas våra. På vägen hem passerade vi alla tusentals ljus på Skogskyrkogården.

Inspirerade av filmen Coco, om de mexikanska traditionerna kring Allahelgonahelgen, gjorde vi vår egen minnesplats i vardagsrummet.