Nu är det dags. En tur med kanot, spritköksmiddag och övernattning i stortältet. Start och mål i Åkers styckebruk.

Efter att ha testat några timmar på Närsån gav vi oss i dag ut på en tvådagarstur på Visnaren, och de tre Marvikarna. Vi har hyrt två kanoter och packat med mat, kök och tält. Anna, Olle och Nils kör i team Pirates of Marviken medan Richard, Tore och Love är Stockholm Vikings.

Dagens paddling har gått i medvind genom en geologiskt mycket fascinerande område. Vid två tillfällen har vi dragit kanoterna på kärran och vid ett tillfälle tog vi vägen genom röret mellan sjöarna.

Längst söderut i Övre Marviken hittade vi en perfekt rastplats med blåbär, bronsåldersgrav och och kvällssol.

I morgon ska vi tillbaka norrut igen.

Ett kärt nöje i Funäsdalen genom åren har varit att träffa Anders Turchefen Robertsson. I början av juli gick Anders bort och i dag begravdes han i Östersund.

Anders är syssling till Anna på Birgittas sida, son till Birgittas kusin Tore. Under många år har han bott i Funäsdalen, så när vi har varit där har vi försökt träffas i backen, på fiket eller i stugan.

Anna, Karl, Birgitta och Märta var med på begravningen. Att hundar skulle vara med var Anders specifika önskan. Anders mamma Ingrid hade så klart också åkt upp från Sigtuna, liksom systern Kerstin från Uppsala. Dessutom var ytterligare fyra sysslingar till Anna med som vi tidigare inte träffat.

Som fotograf tog Anders många fina bilder. En svinkall dag runt nyåret 2013 träffade vi honom i Bruksvallarna där han fotade hela familjen med den tydliga instruktionen att alla skulle ha så färgglada kläder som möjligt. Sedan dess köper vi bara friluftsplagg med färg och skickar Anders en tanke.

Från en ö till ö till ö. Efter en vecka på Gotland mellanlandade vi på Stora Essingen några dagar innan vi åkte ut till Gräsö.

Det blev en knapp veckolång vistelse i Roslagens famn. Redan första dagen fick vi sällskap av familjen Aase från Göteborg, dvs Annas kusin Karin med maken Kasper och barnen Majken, Marit och Eskil.

Gräsö visade sig från sin bästa sida och vi fick en härlig dag på SonjaochRolandklippan där stentorn byggdes så det stod härliga till.

Vi blev kvar ytterligare några dagar efter att Aases dragit vidare och gjorde inte särskilt mycket mer än att hänga på klipporna.

Knappt har vi hunnit hit innan det är dags att åka hem. Vi har våra smultronställen att beta av, men varje gång finns också nya saker att upptäcka.

En återkommande favorit är raukarna i Folhammar. Nytt för i år var att Olle och Tore cyklade fram och tillbaka, med sällskap av Anna åt ena hållet och Richard åt andra.

Årets nyhet var paddling i Närsån. En lagom avancerad tur för fyra nybörjare. Det blev snudd på dramatik när vi kom fram till åns utlopp i havet. Olle och Tore var på väg till Baltikum i god fart innan Richard och Love fick stopp på dem och kunde hjälpa dem att vända.

Pizzabak och museibesök i Visby klarades också av. Det enda vi saknade var härliga dagar på stranden, men det får bli ett annat år när vädret så medger.

Det var länge sedan sist, men nu är vi här i När igen. Första dagen har vi mestadels ägnat oss åt att landa.

I bilen hit lyssnade vi på Anders ”Hjärnstark” Hansens sommarprat om vikten av fysisk aktivitet. Vi vuxna svalde allt med hull och hår. Barnen hade svårt att hitta motargument. Tores slutsats var att vi borde skaffa hund.

Med eller utan hund ska vi i alla försöka röra på oss mer och sitta med skärmar mindre. Sagt och gjort: I dag har vi cyklat till Bodi för att handla, spelat fotboll och cyklat runt Närsholmen (Olle & Richard). Och så har vi så klart hälsat på grannarna!

Vi tog också en sväng till krukmakeriet Etelhem där fyra av oss drejade. Det är en uppskattad aktivitet som stod högt på önskelistan när vi funderade på vad vi ville göra på vår gotlandsvecka.

Sommaren 2019 blev gräsmattans biologiska enfald hårt ifrågasatt. Istället hyllades ängens mångfald. Så efter att ha kämpat i flera år med vår slänt låter vi den nu växa fritt. Resultatet: Mängder av smultron!