Efter ett år i Skövde var det dags att besöka Lars. Vad passade bättre än en födelsedagsvisit? Anna, Olle och 3M åkte dit.

Under två dagar hann vi hjälpa till med lite lägenhetsfix, titta på omgivningarna och passera släkten i Kårtorp.

När vi tanken på Norgesemester började gro hade vi Sørlandets charmiga kuststäder på näthinnan. Nu när resan är ett faktum repade vi av området på två dagar.

Kanske var vi mätta på intryck eller så gillar vi berg mer än hav eller så var det något annat. Men när vi väl kom till ”målet” för vår resa kände vi oss rätt nöjda. Utan att riktigt pratat om det var alla inställda på att det var hemkomst på söndag som gäller. Det innebar att vi bara hade två bortanätter kvar när vi lämnade idyllen i Åna-Sira. Och två resdagar i Norge. Dessa dagar fylldes till bredden och för att vi skulle se så mycket som möjligt av sydkusten åkte vi till och med motorväg några sträckor.

I raskt takt avverkade vi ett pärlband av städer. Minsta gemensamma nämnare var att de hade en hamn, vita trähus och gulliga gränder.

Flekkefjord

Vägen hit var rätt krokig. Det kändes därför som helt rätt prioritering att spara besöket till vi ändå hade vägarna förbi i stället för att göra en kvällsutflykt från Åna-Sira och behöva åka vägen tre gånger. Nu blev det ett trevligt förmiddagsfika på Presteruds och en promenad genom staden innan vi drog vidare.

Efter Flekkefjord passerade vi igenom Sørlandets centralort, Kristianstad. Vi var dock eniga om att en genomfartstrafik med bil räckte gott. Massor med folk och bara massa bök kände vi oss inte så sugna på. Lunch för dagen intogs på en bensinmack medan bilen laddade strax utanför Mandal.

Lillesand

Nästa längre stopp blev Lillesand, en stad i storlek mer i vår smak. Galet mycket hunfae dock, så Assar visade sig inte från sin bästa sida. Efter lite kryssade och störande kom vi fram till en glasskiosk och fick dagens glasbejov tillgodosett. Även Assar.

Grimstad

Sista stoppet för dagen, och där vi dessutom tillbringade natten, var Grimstad. Ännu en charmig stad med stort utbud av barer och restauranger. Till maten dracks med fördel Grimstadbrus som vi önskar att man skulle kunna få tag på i Sverige.

Vi sov i en lägenhet på en camping med pool och närhet till fina löpspår. Perfekt ställe för att känna att resan fortfarande pågick och hemresan ännu inte börjat. Barnen kraschade i lägenheten medan Richard och Anna gick ut och sprang. De som ville tog sedan ett dopp i poolen innan vi gav oss ner på stan för att äta. Nils och Love hann med ytterligare ett bad innan vi åkte vidare nästa dag.

Arendal

Andra dagens första stopp var Arendal. Bara namnet har något magiskt över sig tack vare Disneyfilmen Frost. Vi hittade ingen Disneyprincessa, men desto fler folkdräktsklädda nordbor som var på plats för folkmusikfestivalen. Kul att se hur de olika ländernas dräkter skilde sig åt.

Några av oss åkte upp i hissen för att få en utblick över staden innan vi gick ner och tittade på staden. Det blev en tur till hamnen för dagens glass innan hela familjen återförenades igen.

Efter Arendal var vi mätta på gulliga städer och hungriga på lunch. Vi gav oss ut på landsvägen längs med kusten i jakt på det perfekta stället. Det var aningen svårt att hitta ett ställe som uppfyllde alla förväntningar och önskemål. Tillslut hittade vi I alla fall en parkeringsplats, ett vatten och en plats att sitta på. Perfekt för att inta resans sista ”Lompa-lunch” – lompabröd med potatissallad, grönsallad och svenska köttbullar. Barnen vägrar äta denna vår norska standardrätt en gång till.

Sista biten ut ur Norge stod vi på längs motorvägen, med middagrast på färjan mellan Hortens och Moss.

Runt halv nio på kvällen passerade vi gränsen till Sverige och en halvtimme senare checkade vi in på vandrarhemmet i Töcksfors. Semesterresan avslutades med lite kortspel. Nu är det bara hemvägen kvar.

Vi försöker ofta men lyckas sällan göra ingenting. I dag kom vi nog så nära succé vi kan komma.

Huset vid vattnet var som gjort för en dag utan planer. Större delen av dagen tillbringades i sängen, på bryggan eller i en soffa beroende på tycke och smak.

Tillslut var de flesta av oss i alla fall tvungna att göra något mer. Det blev en runda på Åna-Siras discgolfbana. Med tanke på byns storlek var den imponerande välutrustad me fotbollsplan, beachvolleyplan och en 11 hål lång discgolfbana. Vissa korgar återanvändes från olika håll liksom vissa utkastplatser. Det strömmande vattnet som skulle korsas och kastas parallellt med innebar vissa utmaningar.

Dagens drama inträffade när vi skulle åka till frisbeen och det stod en bil i diket på den smala vägen. En febril aktivitet pågick för att försöka få upp bilen. Inget lyckads dock förens Richard körde fran med vårt rymdskepp och drog. Folkets jubel och alla kunde åka vidare.

Efter en dags ”semester” är vi nu redo att dra vidare.

Vi trodde vi hade en dag längs vidsträckta stränder framför oss som skulle sluta i Flekkefjord. Det stämde delvis. Dagen visade sig bjuda på flera överraskningar.

Resan började som förväntat ut från Stavanger och längs kusten. Vägen gick i höjd med havet längs vidsträckta åkrar och ängar. Bortanför syntes Nordsjön.

Vid Orrestranda svängde vi av och åkte ut till havet. Stranden visade sig vara en av de större vi sett med härliga vågor att bada i. Assar, Nils, Love och Anna kunde inte motstå frestelsen utan var tvungna att plumsa i.

Sedan fortsatte resan längs den sceniska vägen. Vi hade så pass god koll att vi viste att vi skulle åka in i UNESCO-världsarvet Magma Geo Park och att det skulle innebära berg av något slag. Vad vi inte visste var att vi skulle röra oss upp mer än 270 meter över havet och återigen åka på smala, slingrande vägar. Men vips var vi där, och vackert var det.

Dagens andra stora överraskning var boendet. Det gick lite fort när Anna bokade, och vi var mitt i ett kortspel, men eftersom rubriken på boendet var ”Boende i Flekkefjord”, var det ju lätt att tro att boendet låg just där. Följaktligen hade vi spersat in oss på två nätter och en heldag i staden. Döm om vår förvåning när Google indikerade att vi snart var framme knappt efter vi passerat kommungränsen i utkanten av den ganska lilla hålan Åna-Sira. Mitt i svängen på liten krokig väg körde vi rakt fram och in på ännu mindre och ännu krokigare väg. Och plötsligt var vi framme. Nedanför branten på vägens högra sida skymtade en flaggstång och taknocken på ett hus. Värdinnan hade sagt att vi kunde ställa bilen på en mötesplats på vägen, vilket var tur någon anna plats att parkera på fanns inte i närheten.

När vi hämtat oss från överraskningen och fått ner vår packning för branten genom fårhagen till huset insåg vi att vi befann oss på den mest idylliska plats man kan tänka sig. Ett fint hus från 1850-talet och tillhörande stor brygga vid Siraåna, ett vatten med utlopp i Nordsjön (Syd Utsira), och med utsikt mot 150 meter höga bergväggar på andra sidan vattnet. Här skulle vi trivas!

Richard och Olle åkte tillbaka ner till byn och köpte mat medan vi andra gjorde oss hemmastadda på bryggan med fiskespön, kajaken och omgivningen. Det blev en riktigt skön kväll. Innan det var dags att gå och lägga sig var Tore tvungen att testa fiskelyckan en sista gång och fick faktiskt upp två små laxar. Men de fick hoppa i igen.

Hur många museer orkar man på en dag? Under dagen i Stavanger klarade fyra av oss tre stycken utan problem.

Först ut var Iddis med museet för grafiskt tryck och konservburksmuseet. Det var två väldigt olika museer i samma byggnad, men det fick sin förklaring ganska snart.

Stavanger hade en stor produktion av konserverad fisk. På 40-talet fick börja köpa fiskkonserver från butikshyllan i stället för över disk behövde konserterna ha snygga och tilltalande etiketter. Det gav upphov till ännu en industri i Stavanger: tryckerinäringen. Just nu hade museet en intressant utställning om norska nationalsocialistiska partietsbtryckta propaganda. Efter äventyret i Rjukan hade vi kontexten klar för oss. Det var en inte obetydlig del av norrmännen som valde andra sidan än hjältarna från Telemarken.

På konservburksmuseet fick vi följa hela processen från rökning av småfiskarna till butiksklara burkar. Momentet ”packa fisk i burk” fick besökarna prova själva. Vi lyckades få till den rätta looken, men det var på betydligt längre tid än vad som var ok för forna tiders packerskor.

Museiebyggnaden låg i Stavangers gamla delar, mitt bland de vitmålade små husen och kullertensgränderna. Ungefär samtidigt som vi kom in i kvarteren från ena hållet kom 1000 tyska kryssningsresenärer från andra. De hade just klivit av ett av de gigantiska kryssningsfartygen som åker längs norska kusten. Att de var så många som kom samtidigt satte sin prägel på staden hela dagen. Nästan så vi funderade på om ”tingeltangelmarknaden” på torget ägde rum på kryssningsskeppsdagarna.

Dagens lunch intogs under dramatiska former på torget Tanken var att vi skulle äta take-away på trappan. Den tanken avbröts då en flock måsar dök på Love och snodde bådda köttbitarna ur hans hamburgerbröd. När vi flydde i panik kom måsarna efter och satte i sig resten av hamburgaren. Nästa hamburgare åts inomhus. Efter att ha studerat måsarna en stund, och bevittnat fler attacker kunde vi konstatera att de bara gav sig på barn.

Nils och Tore anslöt mitt i lunchkaoset och hela familjen gick sedan till Oljemuseet. Snyggt uppbyggt och informativt om oljans betydelse för Stavanger. Norge, världen och klimatet. Man fick prova på evakuering av oljerigg, göra quiz om oljan och slutligen säga sin mening om vad oljemiljonerna ska användas till.

Eftermiddagsfika intogs på ett ställe med massor av bräsdspel, så vi fick till ett parti yazzi under tiden vi fikade. Det var ett bra tag sedan hela familjen spelade spel ihop. Kul! En sista runda i några av Stavangers butiker hann vi också med innan det var sagt att gå hem till Assar och äta middag.

Ett av områders monument vi spanat in i förväg var ”Svärd i fjell”. Efter maten packade vi in oss i bilen och körde i väg för att titta. Sedan var vi nöjda med vår ovanligt turistiga dag i Stavanger.

Med Stavanger som mål styrde vi ut ut Bergen. Det blev en dag på resa i tunnlar och över hav som avslutades i en oväntat charmig stad.

Efter en sista promenad med Assar i våra synnerligen charmiga hemmakvarter på runt Kloster var det dags att lämna Bergen. Vi styrde kosan söderut längs väg E39 till Stavanger. Vägen gick ömsom på land, ömsom till sjöss och bitvis i tunnlar. Tunnlar både genom berg och under vatten.

Lunchstoppen gjorde vi på en strand i skogen, på många sätt rätt lik Brudviken på Gräsö. Familjens fyra yngsta medlemmar trotsade läbbig botten och sjögräs och badade i väntan på att nudlarna skulle bli klara.

Om vi tidigare funderar på ifall vi var vid Comosjön kunde vi i dag lika gärna varit på Shetland. De branta bergssidorna var borta och ersatta av gräsbeklädda böljande kullar med vindpinade hus.

På sen eftermiddag kom vi fram till Stavanger. Entrén till staden var lite lagom ocharmig. Närmaste vägen från lägenheten till stan gick förbi stadens synnerligen fula kommunhus, så förväntningarna på stadskärnan var ganska små. Döm om vår förvåning när vi hittade en mysig och trevlig stadskärna med butiker, barer och restauranger. Vi gick en runda, handlade i en secondhandaffär åt middag och dagens glass innan vi gick tillbaka till lägenheten och spelade kort.

En dag i Bergen hade vi på oss och vi hann nog med det med mesta vi ville se och göra, från Fløibanen till medeltida landslager.

Vi som var lite mer morgonpigga (vår mornar denna semester är allt annat än tidiga) tog Fløibanen upp på berget medan vädret fortfarande var fint. Även Assar fick följa med och vra turist. Det klarade han med den äran, mycket tack vare fin ledning av sina människor.

Efter mellanlandning och lunch i lägenheten, där Tore hämtades upp och Assar lämnades in, övergick vi till inomhusturism. Vädret var nu mer typiskt för Bergen, dvs regn. Om än lätt sådant och fortfarande varmt. På agendan stod Håkonsgallen, huvudbyggnaden inne på Bergenhus Festning, och Bryggens Museum. Vi var tvungna att ta en fika halvvägs för att orka.

På vägen mellan lägenheten och Bryggen passerar vi fiskmarknaden. Till slut kunde vi inte motstå frestelsen utan köpte 2 kg musslor som Love, Richard och Anna delade på till middag.

Den sceniska bilturen fortsatte. På eftermiddagen nådde vi resans nästa etappmål – Bergen.

Det finns nog en gräns för vad hjärnan klarar av att ta in när det kommer till vackra vyer och spektakulära bergssluttningar. Efter gårdagens hisnande biltur var vi, som tittat ut, aningen blasé. Så klart var det vacker även i i dag, men det visste vi ju!

Dagen började lika vackert och på samma smala väg som vi slutade i går längs Hardangerfjorden. Richard är en stabil chaufför som rattar vårt rymdskepp med stadig hand i alla svängarna. Vad vi inte visstebtidigare var att vi skulle åka igenom Norges motsvarighet till Kivik – det kryllade av äppelodlingar längs vägen.

Steindalsfossen blev ett trevligt stopp på vägen. Visst var det spektakulärt att kunna gå in bakom vattenfallet, men festligast var ändå hur man kan ”skpa” en turistattraktion genom att smälla upp souvenirbutiker, serveringar och annan infrastruktur. Vi hittade en egen liten fors där vi kunde äta lunch.

På eftermiddagen kom vi fram till Bergen. Till vår stora förvåning var det 26 grader varmt och strålande sol. Vad hände med att det alltid regnar i Bergen? Innan dagen var slut hade vi hunnit äta middag på Bryggen, en glass i de gamla kvarteren och strosa i kvarteren runt Skottegaten där vi bor. Det samlade intrycket är att vi gillar Bergen och är glada att vi har en dag till på oss här.

Vi visste att bilåkning i Norge var spektakulärt. I dag fick vi det bekräftat med råge!

Starten gick med fulladdad bil från Gausta. Den lila del av laddningen som gick åt när AC:n slogs på och bilen startade laddades upp igen i backen ner mot Rjukan. Det blev till och med så att återladdningsfunktionen slutade, vilket var aningen nervöst. Hur motorbromsar man en fulladdad automatväzlad elbil?

Resan började norrut genom Tessungdalen. Grönt och skönt. Så småningom kom vi högre och högre upp. Lagom till lunch hade vi nått Sønstevatn och plockade fram gasköket. Märkligt att uppe på kalfjället, ca 1100 möh, ha svårt att hitta ett ställe att äta på utan att titta in i någons stuga. Fjället var fullt med hus!

Efter lunch bar det av nedåt mot Uvdal på ca 700 möh innan vi åkte upp igen och ner och upp och ner i Geilo där vi åt en glass. Hit kan ma ta tåget och tanken väcktes på att åka hit något vinterlov.

Sedan bar det av uppåt igen, och ut på Hardangervidda. När vi kom till Skiftessjøen kunde Nils inte hålla sig längre utan var tvungen att ta sig ett dopp. Assar hängde gärna på. Nerfärden var en spännande upplevelse. Bilen laddade sig själv 5%-enheter i de spektakulära kurvorna. Hastighetsbegränsningen på 80km/h var svår att komma upp i; 50 kändes mer lagom!

Love har en önskan att vi ska till sjöarna i norra Italien. När vi kom ner för backen och fram till Eidfjorden kunde man nästan tro att vi var där. Så otroligt vackert när begen möter vattnet!

Efter den vslutande sträckan, då vägen hängde utanför berget längs Granvinsfjorden kom vi fram till Kvanndal där vi checkade in i vår lilla kampingstuga. Inte särskilt koselig, men den fyller sin funktion som sovplats. För att slippa sitta i stugan och häcka gick vi ut efter kvällsmaten och ner till kajen där Tore, Nils och Love fiskade.

Fulla av intryck efter den vackra biltur funderar vi på hur resan ska kunna fortsätta. Går den här dagen att toppa, eller har Norge bjudit på sitt bästa nu?

Frisbeegolf har blivit vår nya familjeaktivitet. Tur för oss att det fanns en bana på Gausta!

I dag stannade vi kvar på berget och roade oss med vad som fanns i och utanför stugan. Det blev en förmiddag med spel, pyssel och sovmorgon efter eget tycke och smak. Lagom till lunch åkte vi till Gausta Skicenter och gick den långa av de två frisbeegolfbanorna.

Banan var klassad som svår och det var onekligen utmanande när ett snedkast gjorde att frisbeen åkte ner för ett stup eller försvann i skogen bredvid slalombackarna. Vi var inte först med att kasta snett, men uppenbarligen bäst på att leta eftersom vi hade tre fler discae med oss hem än när vi kom.

Utsikten från banans högsta delar, toppen av slalombackarna, var magnifik ner över Rjukans dalgång. Dessutom lättade molnen när vi kom upp på toppen och siste biten sken till och med solen på oss, något vi inte varit bortskämda med sista dygnet.

Assar fick vara med under hela turen, med aningen blandat resultat. Sin belöning fick han på slutet med ett ordentligt rull i en gammal snölega.