Vi visste att bilåkning i Norge var spektakulärt. I dag fick vi det bekräftat med råge!

Starten gick med fulladdad bil från Gausta. Den lila del av laddningen som gick åt när AC:n slogs på och bilen startade laddades upp igen i backen ner mot Rjukan. Det blev till och med så att återladdningsfunktionen slutade, vilket var aningen nervöst. Hur motorbromsar man en fulladdad automatväzlad elbil?

Resan började norrut genom Tessungdalen. Grönt och skönt. Så småningom kom vi högre och högre upp. Lagom till lunch hade vi nått Sønstevatn och plockade fram gasköket. Märkligt att uppe på kalfjället, ca 1100 möh, ha svårt att hitta ett ställe att äta på utan att titta in i någons stuga. Fjället var fullt med hus!

Efter lunch bar det av nedåt mot Uvdal på ca 700 möh innan vi åkte upp igen och ner och upp och ner i Geilo där vi åt en glass. Hit kan ma ta tåget och tanken väcktes på att åka hit något vinterlov.

Sedan bar det av uppåt igen, och ut på Hardangervidda. När vi kom till Skiftessjøen kunde Nils inte hålla sig längre utan var tvungen att ta sig ett dopp. Assar hängde gärna på. Nerfärden var en spännande upplevelse. Bilen laddade sig själv 5%-enheter i de spektakulära kurvorna. Hastighetsbegränsningen på 80km/h var svår att komma upp i; 50 kändes mer lagom!

Love har en önskan att vi ska till sjöarna i norra Italien. När vi kom ner för backen och fram till Eidfjorden kunde man nästan tro att vi var där. Så otroligt vackert när begen möter vattnet!

Efter den vslutande sträckan, då vägen hängde utanför berget längs Granvinsfjorden kom vi fram till Kvanndal där vi checkade in i vår lilla kampingstuga. Inte särskilt koselig, men den fyller sin funktion som sovplats. För att slippa sitta i stugan och häcka gick vi ut efter kvällsmaten och ner till kajen där Tore, Nils och Love fiskade.

Fulla av intryck efter den vackra biltur funderar vi på hur resan ska kunna fortsätta. Går den här dagen att toppa, eller har Norge bjudit på sitt bästa nu?