På förhand hade vi spanat i ett akvarium i Ålesund. På en sådan plats torde ett akvarium vara något extra. Men skyltningen ledde oss ut till ett bostadsområde och vi undrade om akvariet kanske var hemma hos en pensionär som förevisade sina ”Guppis”. Men då öppnade sig Atlanten framför oss och Atlanthavsparkens parkering med en respektingivande mängd bilar.

Vi kom precis i tid till matningen av Humboltpungvinerna. Sen var det full fart till matningen av fiskarna. Barnen fick själva muggar med mat att fritt mata de fiskar de ville – enkelt och fantastiskt kul. Sedan barnens höjdpunkt – slush. Efter två års gnäll ger vi vika för att behålla den goda stämningen. Sedan matning i stora bassängen, en dykare vinkade till barnen och blev överhopad av hungriga fiskar. Fullt tempo.

Akvariets höjdpunkt enligt mig var nog lekparken utanför med den finaste utsikten. Enorm sandlåda med ett gigantiskt fiskskellett som stack upp ur sanden och en stor forslabyrint där barnen kunde dämma upp olika vägar med skärbrädor.

I all hast glömde jag att aktivitetsrummet kanske var bäst. Barnen fick själva känna på och lyfta upp fiskar, krabbor, sjödstjärnor och till och med humrar. Kusin E slog till med räkfrossa och öste ner allt bete till krabbfisket på en gång. Slutfiskat för alla andra.