Måsarna i St Ives

Idag tog vi tåget till St Ives via Truro och St Erth, en resa på 1,5 timmar. Än så länge har vårt BritRail-pass funkat lysande.

Väl framme i St Ives begav vi oss som alla andra på promenad genom den pittoreska fiskebyn som till största delen bestod av pastrys, konstgallerier och glasskiosker. Först stötte vi på en man som var stenbalansör… Alla vi med rationellt tänkande var överens om en sak – Super Glue. Men döm om vår förvåning när han balanserade upp några stenar framför ögonen på oss.

Sedan var antalet pastrys helt omvänt proportionellt mot våra energinivåer. Rakt in på första ställe hittade Tore en bulle med kolasås och resten av barnen verkade sakna jul och valde varsin pepparkaksgubbe.

Det var då måsarna i St Ives slog till. När vi satte oss på kajkanten för att äta kom en stor mås och pickade i Tores bulle när han hade den i handen. Något förskräckta rymde vi genom staden upp på udden för att titta på staden och äta i lugn och ro. Ny måsattack nu mot Olle som lyckades försvara sig. Vi åt snabbt upp och njöt av gräset, några i klump.

Vi gick runt den lilla udden längst ut i St Ives och slog oss ner på en annan gräsmatta för att äta macka och titta på alla som surfade på den yttre stranden. Ny måsattack – denna gång mycket framgångsrik. De lyckades sno en hel bagel ur Olles hand.

Tyvärr var konstmuseet Tates filial i byn stängd – men det gav oss massor med tid att leka på stranden.

Med något tomma magar gick vi raskt genom puttinuttistaden för att komma i lagom tid till ett tåg som tog oss hem i tid till middagen.