Från balkongen ser vi över till Saint-Mabdrier. I dag gjorde vi en utflykt till halvön.

Vi vaknade till vintertid och efter viss förvirring lyckades vi reda ut vad klockan var. Den extra timmen användes till joggingrundor (Anna, Richard & Tore), långsam frukost och hemmahäng.

Så småningom tog vi oss in mot Toulon via söndagsmarknaden. Vår värdinna hade berättat att det vimlade av folk i området på söndagar, och det fick vi ge henne rätt i. Förutom att köpa säkra kort som valnötter och clementiner provade vi också den lokala specialiteten Cade a Dédé. Det såg i alla fall gott ut, som en gigantisk brylépudding. Efter att ha smakat första biten kan man säga att vi blev glada över att vi köpte en liten bit och inte XL som någon först tyckte. Ingen av oss kunde sätta fingret på vad det var för smak, närmast kom brända potatisbullar med mycket ägg. Lite googlande och vi lärde oss att det var en kikärtspannkaka.

Via turistbyrån och en fika på stan gick vi ner till hamnen och tog pendelbåten över till Saint-Mandrier på andra sidan vattnet. En liten gullig hamn med offantligt stora och många båtar mötte oss. Vi gled in på en av de öppna restaurangerna och åt en lyxig lunch, bestående av musslor, räkor och kött beroende på tycke och smak.

Mätta och belåtna gjorde vi en vandring tvärs över halvön, förbi den fransk-italienska kyrkogården. På andra sidan väntade en dramatisk vandring på utsidan av en stenmur upp längs klippkanten. Frågar man Nils och Anna var det i princip livsfarligt – den mötande joggaren tog det dock med ro.

Båtresan tillbaka till Toulon blev en blöt upplevelse då vissa envisades med att sitta ute och bli nedstänkta. Väl i land gick vi närmaste vägen hem, köpte med oss ingredienser till Mac n’ cheese och avslutade dagen med kortspel.