Vad gör man inte för att få åka utför i tre kilometer? Har barnen äntligen förstått glädjen i att bestiga en topp?

Medan fru och storebror körde uthålighetstest så passade Love, Nils, Tore och Richard på att bestiga det närbelägna Storvallsruet. Det är en dretig uppför på ca 3 km dit så frågan var om vi skulle orka.

Tore ordnade ork och fart första halvan genom att ställa upp oss i lagtempokörning. Den som var sist fick köra om alla andra. På det viset höll vi på till en välförtjänt chokladbit på Karl o Malins bänk vid Gunillas.

Efter viss tvekan tog vi oss sedan sista biten upp till toppen. Snön hade smält på toppen så den sista biten gick vi till fots. Alla byggde topprösen och fikade sedan nöjda med vår bedrift. På vägen ner mötte jag bara leende människor som mött våra vettvillingar i full fart.

En härlig förmiddag som vi firade med bowling på eftermiddagen.