Monte Baldo – så heter högsta berget längs Gardasjön stränder, tillika dagens resmål. Respektabla 2217 meter över havet reser sig berget.

Vi tvingade upp oss i arla morgonstund, vid 9, för att komma med en buss norrut längs Gardasjön till Malcesine. Därifrån utgick de två liftarna som tog oss upp till 1700 möh.

Efter en med svenska mått mätt mycket försenad busstur hade det redan blivit lunchdags. Den yngre delen av familjen ignorerade den medhavda matsäcken och satte sig på en restaurang för att äta. Mysfaktorn var dock så hög så matsäcken fick följa med hem.

Mätta och belåtna strosade vi pensionärsrundan på toppen av berget och iakttog skärmflygarna som en efter en gav sig iväg ut över sjön. Vi följde också med förundran den arrangerade vandringen med Alpackor i koppel. Mycket märkligt.

På toppen var det fantastisk utsikt – så klart. Man såg ända från norrdligaste ändan av sjön ner till den södra. Den norra delen av sjön är smalare och kantad av höga berg.

Efter promenaden tog vi den roterande liften ner till stan för att leta reda på lite gelato – det var vi värda.

I valet av att rusa upp till vägen för att ta bussen tillbaka eller att slappa och ta den mycket längre båtresan hem valde vi det senare. Malcesine visade sig vara en stad för sportiga besökare, inte bara för alla tillgängliga aktiviteter utan också för att hela staden lutade brant mot havet. Vi han bli utslängda av en argsint expedit som kanske kände sig förödmjukad att vi inte köpte de kläder vi provat.

På båten hem åt vi italienska delikatesser och tittade på de mysiga byar vi passerade. Särskilt spännande blev det när det blev mörkt. Nils, Love och Anna satte sig i fören för att uppleva mörkret.

Hemma avslutade vi dagen med kortspel och mycket tidig sängläggång.