
Nu är vi på väg igen. I dag har vi suttit i buss, intensivturistat i Dubrovnik samt gungat på båt. En lång dag avslutas nu med att vi har funnit oss tillrätta i Split.
Efter en vecka i Herceg Novi var det dags att röra på sig igen. Vi gick upp i arla morgonstund och lämnade bilen på busstationen klockan åtta. En sista titt på torget i gamla stan och så klev vi på bussen som skulle ta oss till Dubrovnik på ca en timme. I praktiken tog resan tre timmar eftersom vi blev sittande i de båda gränspasagerna i en halv evighet, först ut ur Montenegro och sedan in i Kroatien. Här finns utrymme för effektivisering! Under tiden som vi satt i bussen och väntade kunde vi se Torsten, Christina, Oscar och Margareta glida förbi i den betydligt snabbare bilkön.
Tillslut kom vi i alla fall fram till Dubrovnik och konstaterade ganska snart att båten vi skulle vidare med till Split gick från samma del av staden där vi nu befann oss. När vi skaffat oss så pass mycket koll på läget gick vi och åt lunch. Ett trevligt ställe som uppenbarligen var vana vid resenärer eftersom de hade en särskild bagagehörna för alla medhavda ryggsäckar och resväskor.
När vi ätit klart och betalat hade vi ca 2,5 timme på oss innan båten skulle gå. Vi passade därför på att ta en lokalbuss till Dubrovniks gamla stadskärna. Vi var inte direkt ensamna där – shit vad med folk! Japan, japaner, överallt japaner. Och en hel del andra nationaliteter också. Vi fick tag i en karta och gick en rask promenad längs huvudstråket, ur till hamnen, upp för en trappa, genom en gränd och sedan kände vi oss rätt färdiga med Dubrovniks äldre delar. Planen var att ta bussen tillbaka till båten, köpa lite matsäck och sedan i lugn och ro vänta in avgången. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och vi har en förmåga att krydda tillvaron lite. Så vi råkade ta fel buss och hamnade längst ut på en annan udde av Dubrovnikt (dock inte i Babin Kuk, som låg i nästa vik). Bussen hade inga planer på att vända direkt utan skulle stå där i en kvart. Som vanligt hade vi oförskämd tur och det visade sig att vi var strandsatta utanför ett tjusigt hotell med trevlig reception som hjälpte oss att ringa efter en taxi. Så återigen kom vi fram och vidare iväg på vår resa.
Vi hittade snabbt bra platser på katamaranen som skulle ta oss till Split och var laddade för en trevlig båtresa. Minnena från resan är dock aningen diffusa och inget vi behöver gå in på i detalj. Den kan sammanfattas med att Love sov, Nils prickade rätt varje gång, Olles keps är kastad, hans shorts och Tores ryggsäck körs i tvättmaskinen, Annas mage snurrar fortfarande och Richard blev polare med kaptenen som delade ut vita papppåsar. De ställen vi lade till på var säkert fina, så finns det andra typer av båtar kan kanske en båtluff bli aktuell så småninom, om inte så tror jag vi avstår.
Strax före tio kom vi fram till vårt boende Villa Helena Glamour. Ännu ett ställe det var väldigt skönt att komma fram till. Medan Richard gick för att få tag på något att äta bjöds Anna på hemmagjord sherry av värdinnan. Hon tyckte kanske jag såg ut att behöva det efter denna långa dag.

Expresspromenaden genom Dubrovniks gator, gränder och trappor

I väntan på buss, taxi och båt

Båttur och avslutning på rummet i Split
Katamaran verkar inte vara ert bästa färdmedel. Men som vanligt klarar ni detta. Ni är fenomenala.