I dag gjorde vi en utflykt med buss från Bayeux till Omaha Beach. Det var ett besök som väckte många tankar kring krig, uppoffringar och minnen.

Vi hade två bussar att välja på. Behovet av en slö morgon fick styra, så det blev den senare. Tre svettiga kvartar senare klev vi av vid den amerikanska kyrkogården i Normandie.

För att nå kyrkogården var man tvungen att gå genom besökscentret. Ytterligare ett ställe med bilder, citat och prylar från Dagen D. Nu har alla i familjen bra koll på vad som hände, vilka som var goda respektive onda och varför det var en så viktig insats.

Den amerikanska kyrkogården i Normandie är, som namnet antyder, en amerikansk plats i Frankrike. Där så klart amerikanska insatser vid befrielsen av Frankrike lyfts upp och bevaras i minnet. Och visst är Roosevelts ord om att de gjorde detta helt utan egen vinning tänkvärda. Det är svårt att tänka sig dagens amerikanska president säga något liknande. Samtidigt saknade vi kontexten. Någon liten del hade gärna fått belysa varför tyskarna var tvungna att stoppas och att det finns många delar från andra världskriget som aldrig får glöms bort. För oss blev det ännu en dag full av samtal om ont och gott, främlingsfientlighet och nationalism.

När vi sett oss mätta på kors och davidsstjärnor i räta rader gick vi ner mot själva Omaha Beach. På ett kanonfundament åt vi vår medhavda matsäck samtidigt som vi tittade ut över stranden. Till vår glädje såg vi att det nuförtiden är en fin sandstrand, som används för bad och bus. Efter att vi konstaterat att allt blod borde vara bortspolat vid det här laget vågade vi oss ner för att doppa tårna.

Tillbaka i Bayeux firade vi med glass och kikade in i ännu en Notre Dame.