Lika men ändå olika

För sjunde året i rad styrde vi i morse kosan mot Sälen och sportlov. Det såg ut att bli en klassisk resdag, men ack så vi bedrog oss.

Det började som vanligt med fri fart till Västerås och sedsn rättning i ledet längs väg 66. Men var fanns snön? Rastplatsen i Ludvika, som brukar bjuda på vita vidder visade i dag upp gröna ängar och en badplats. I Berga by dök den första snön upp i form av ett något stampat startfält till Vasaloppet.

Men i uppförsbacken mot Sälenfjällen steg snödjupet med varje höjdmeter, och i Lindvallen kände vi oss trygga med att vi skulle få ett vitt sportlov. Så trygga att vi svängde in på Sälfjällstorget, köpte liftkort och fikade. Allt för att fördriva tiden som var kvar till incheckning.

I normala fall brukar vi hämta ut nycklarna, packa ut bilen, fixa middag och sedan vara nöjda. I dag var längtan efter snö, sol och skidor så stark att innan vi visste ordet av stod vi högst uppe på toppen av Västra Kalven och kisade mot solen. Fantastiskt att hinna med några åk redan första dagen.

Av bara farten lyckades vi klämma in pingis och bad före middagen också. Och vilken upprustning badet fått! Den svinkalla poolen är utbytt mot två varma bubbelpooler och hela avdelningen har fått en rejäl ansiktslyftning.

Nu är vi laddade för sportlov!