Resan fortsatte längs kusten och vi kan bocka av ännu en väderfyr. Sillhällarna söder om fyren var ändå Bjuröklubbs höjdpunkt.

I coronatider är det mycket som inte är som vanligt. I morse fick vi erfara en coronavänlig hotellfrukost. Den var ok, men som hotellfrukost lite tam. Fast det fanns i alla fall pannkakor.

Mättare än när vi vaknade äntrade vi återigen bilen och fortsatte norrut. Resan började som vanligt med De vet Dus låt Road Trio, tätt följd av dagens signsturmelodi Bjuröklubb med Lahle. Framme gick vi direkt upp till fyren. Den var lite mindre än vi förväntat oss. Dagens lunch lagades på spritkök nedanför fyren.

En bit längre upp på Bjuröklubb ligger Sillhällarna. En fin led gick från parkeringen ut över hällarna och upp förbi Jungfruns grav tillbaka igen. Hällarna var imponerande och det hade varit roligt att ha en geolog med sig. Det fanns många olika mineraler och formationer att titta på. Och så blev det det bad förstås.

Det känns mysigt i handen att smula stenarna.

Jungfrugraven var en stor stenlämning en bit upp från hällarna. Det var nog inte en grav, utan mer troligt grunden till ett tidigare kapell som låg på platsen för mer än femhundra år sedan.

När vi till slut var klara med hällar och jungfrur körde vi vidare mot dagens slutdestination Skellefteå. Här väntade en efterlängtad juniorsvit på ett ”Siggehotell”. Middag på kinarestsurangen mittemot föll alla i smaken, liksom chips och fredagsmys på hotellrummet. Kvällsjoggen gick bland annat över Sveriges längsta träbro. Här ska vi stanna i två nätter. Skönt med en dags respaus.