Vissa dagar fylls med så mycket olika innehåll att de känns oändligt långa. I dag var det en sådan dag.

Vi vaknade i Zarautz efter en god natts sömn. Pension Ipar hade ingen egen frukost och den på hotellet bredvid var snordyr. Lösningen blev att Richard promenerade iväg till mataffären för att handla så hemmalik frukost som möjligt som vi åt på terrassen vid stranden. Bredvid oss ägde en TV-inspelning av någon matlagningstävling rum. Det var betydligt fler som fotade och filmade de kockarna än vår egen frukostkock.

Efter frukost var det dags för actionmorsan och de tre yngre surfarsönerna att ta sig av vågorna på Zarautz strand. Till vår hjälp hade vi en trevlig och pedagogisk instruktör.

Instruktörens mål med dagen var vi skulle lära oss fånga vågen, stå på brädan och åka med. Första lektionen, bära bräda, klarade vi galant. Även ligga på bräda gick bra, liksom att ställa sig på bräda på stranden. Sedan skulle vi göra samma saker i vattnet. Surfarsönerna paddlade på, ställde sig upp och for iväg som ett hejsan. Actionmorsan tyckte också att det var roligt, trots att den brädan hon fick mer betedde sig som en u-båt.

Under tiden som surfingen pågick besökte Richard och Olle Zarautz historiska museum. En viss språkförbistring gjorde att de först trängde sig in i kyrkan i tron att museet var på engelsja. Iglesia och Inglés är ju rätt lätt att blanda ihop.

Dagens lunch intogs på burgarstället bredvid hotellet. Gott, trevligt och snyggt. Vem vill inte ha ett brännjärn till hamburgerbröden?

På eftermiddagen var det dags att lämna Zarautz och fortsätta färden med tvärbanan Euskotren till Bilbao. Här bor vi äntligen i en egen lägenhet med eget kök, tvättmaskin och tre sovrum.

De i familjen som inte får utslag av att titta på tavlor lämnade ganska snart lägenheten och gick till Guggenheimmuseet. En imponerande byggnad, roliga utställningar och allmänt trevlig plats. Även om Love tyckte synd om alla stackars barn som blivit av med sina fingervantar och nu skulle frysa om fingrarna för att någon gjort en konstig soffa.

På vägen tillbaka till lägenheten köpte vi med oss pizza. Skönt att slippa stöket med att gå ut och äta! Tore, som avstod museebesöket, behövde dock rastas efter maten. Det blev ett varv på stan och tillbaka till ett glasskaffé bredvid Guggenheim.

Hemmakvällen avslutades med några omgångar av spelet No Thanks.