Nu har vi nått längst bort på resan och platsen vi ska stanna längst på. Betyder det att vi är framme, montro?

Det blev en lång resdag för att komma hit. Med FEVE, ett lokaltåg som närmast kan liknas vid våra pendeltåg, har vi tuffat fram genom Baskien, Cantabrien och Asturien. Landskapet har varit vackert med gröna höjder och små byar. I den Baskiska delen var vi nära riktigt höga berg.

En kul och fiffig grej med FEVE-tågen är att man kan ändra riktning på sätena. En variant är att man skjuter ryggstödet fram och tillbaka och en annan är att man snurrar på hela stolen. Den senare varianten var riktigt rolig tyckte vissa av oss.

I Santander var det tågbyte. För att inte riskera att missa anslutningen valde vi en förbindelse med närmare tre timmars paus i Santander. Tiden var lagom för lunch, vilket märktes. Större delen av alla butiker var stängda för siesta.

Richard och Anna som varit i Santander tidigare hade inte särskilt höga förväntningar. Det är av någon anledning en svår stad att komma in i och få en känsla för. Inget under dagens besök fick oss att ändra uppfattning på den punkten.

Tack vare bagagförvaring på busstationen slapp vi bära runt på väskorna i värmen. Vi började med att sätta oss på en servering på Plaza Porticada och dricka lite i värmen. Eftersom det var för tidigt för lunch blev det inget att äta där. Det hittade vi i stället på ett bageri några kvarter bort. Försedda med piroger och bakverk promenerade vi till parken Jardines de Pereda där vi åt och klängde lite i lekparken.

Ytterligare ett tåg och fyra timmar senare klev vi av i Ribadesella. Här har vi också varit tidigare. En liten lugn pärla vid havet. Döm om vår förvåning när vi kom in till staden och möttes av marknadsstånd, kringresande tivoli och allmänt hålligång. Det är tydligen firande av någon virgen i helgen. Plötsligt kändes det rätt skönt att vi inte fått boende precis i centrum.

Vi var rätt mosiga när vi kom fram. Nu hoppas vi på en god natts sömn och en ordentlig sovmorgon i morgon bitti.