Det är stängt – Älska äventyret

Tidig morgon för att hinna med 7.30 bussen mot Costa de la Luz. Frukost handlade vi på vägen i form av lite sega rostmackor – ingen succé direkt. Bussresan tog oss genom Algeciras, västerut över bergen mot Costa de la Luz. Vi fick skymta Taviera, sydspetsen, på avstånd. Uppe i bergen var det en fantastiskt utsikt över Afrika. Att vi inte lärt oss sen tidigare – tidiga busresor utan frukost funkar inte för en åksjuk familj! Skärpning på planeringsavdelningen. Vårt mål var att byta buss i Conil de la Frontera för att någon timme senare åka vidare mot vårt mål Caños de la Meca – en hippieinfluerad sommarort. När busschauffören kastat av oss i en vägkorsning som han hävdade var rätt så fick vi först hämta andan. Sedan kunde vi med lokalbefolkningens hjälp konstatera att härifrån gick det inga bussar till Caños de la Meca. Vi var dock ganska säkra på att det skulle gå inifrån stan, så vi tog det säkra för det osäkra och använda apostlahästarna. Familjen promenad gav sig ut på en osäker vandring – igen. Det gick bra den här gången, inte mer än ett par kilometer till fots med Nils och Love på axlarna. Conil välkomnade oss inte bara med en busstation utan ett gott fika och gemytlig atmosfär. Bussen kom sedan planenligt och vi tog oss på en halvtimme till Caños. Hmm… Nu blev vi avslängda utanför stan tillsammans med ett annat par som försvann ner på stranden. Vi skulle ju bo här och såg inte skymten till liv när bussen försvunnit. Älska äventyret. Vi gick genom staden och hittade till slut en liten mercado och ett fik som var öppet, i övrigt såg vi inga människor alls. Kyparen gjorde vad han kunde och langade fram korvar, skinkor och dricka. Han hävdade att det fanns en restaurang som skulle vara öppen, men vi kände oss lite osäkra. Väderprognosen sa ju dessutom regn, hur skulle det bli på denna ort? Efter en överläggning på beslutsfattarnivå bokade vi av boendet och planerade för att ta eftermiddagsbussen tillbaka, men att då fortsätta med bussen hela vägen till Cadiz som var vårt nästa resmål. Under tiden passade vi på att få en fantastisk dag på Caños strand. Det blåste hårt och emellanåt var det sandstorm. Men en solig strand i badbart vatten fick alla på gott humör. Flottan passade på att patrullera med flera stora fartyg utanför kusten. Det var efterdyningarna av en större NATO-övning sa en herre på fiket. I norra änden av Caños ligger fyren Trafalgar, utanför vilken Lord Nelson vann sitt stora slag. Anna briljerade med sin historiekunskap och sa att de måste planerat övningen där avsiktligt för att fira slaget 210-års jubileum som borde varit ett par dagar tidigare. Hade vi fått ha det så här ett par dagar hade vi varit utblåsta men också färdigbadade för ett tag framåt. Nu gav vi oss istället iväg på bussen mot Cadiz. Vid sexblecket landade vi i Cadiz där skymningen lagt sig. Alla var ganska trötta och vi hade inget boende. Med tur och skicklighet hittade vi ganska snabbt till hotellet där vi bokat boende senare under resan. Det var ett finhotell med spa i källaren som skulle bli vår grande finale. Självklart fixade de rum, om än till mer finhotellspriser än de vi hade hittat tidigare. På kvällen fick vi verkligen leta efter något att äta. Dels för att restaurangerna låg ganska utspridda och dels för att de helt enkelt inte öppnade förrän framåt nio. Vi passade på att titta på ett ceremoniellt tåg som brakade loss med stor orkester mitt i gamla stan. Cadiz verkade fint och mysigt så här på kvällen.

image

Tidig morgon

image

Busstationen i La Línea

image

Mot Sevilla

image

Vägkorsning i Conil

image

Så här glada blev vi

image

Ännu en vägkorsning - nu i Caños

image

Improvisationslek - bilar

image

Bad på strand med Trafalgar i bakgrunden