När man vaknar och äter frukost i Köln, lunchar i Bryssel, äter middag och tar en kvällspromenad i Amiens är man antingen en upptagen person med privatflyg eller så är man en helt vanlig tågåkare på väg västerut genom Europa.

Mellan frukost och avfärd i Köln hann vi med en blixtvisit i dômen. Vi tittade på de vackra fönstrglasen, tände ett ljus för våra änglar och funderade kring bildena från hur det såg ut för 70 år sedan när kyrkan stod mitt i ruinerna efter krigets bombningar.

Första dagsetappen gick till Bryssel. Det var ett vackert böljande landskap vi färdades i med många, i alla fall på håll, gulliga byar. Eftersom det rådde skärmförbud på resan vet alla i sällskapet hur Belgien ser ut.

Väl framme i Bryssel var vi något dessorienterade, men tillslut var bagaget inlåst på en station och vi hade åkt vidare till en annan för att därifrån kunna utforska sevärdheterna Grand place och Manneken pis. Samt avnjuta belgiska delikatesser som pommes, musslor, köttbullar och våfflor.

På två timmar var vi klara med Bryssel och fortsatte resan mot världens ände. Efter ett lagom långt ligga-på-rygg-i-gräset-och-ära-glass-stopp i Tournai (Belgien) och ett kort byte-av-tåg-och-perrong-utan-att-tappa-bort-någon-stopp i Lille (Frankrike) kom vi så fram till dagens slutdestination Amiens. Här börjar vår franska semester!

Redan under kvällspromenaden spanade vi in Notre Dame. Till skillnad från katedralen med samma namn i Paris har denna mittentornet kvar och är dessutom upptaget på UNESCOs världsarvslista. Den är dessutom större. Faktiskt den största gotiska katedralen i Frankrike. Runt fasaden finns många figurer att fundera över. Varför har man till exempel låst in killen med bandyklubban? Vad viskar kvinnorna om? Och vad gör gubbarna med huvudena under armen?

I morgon får vi kanske svaren!