Saint-Malo har Europas största skillnad mellan ebb och flod. Vi har dessutom turen att vara här under den tid i månaden då skillnaden är dom störst. I dag höll vi oss vid havet för att se hur det tog sig ut.

Efter en lyxig frukost hemma i lägenheten tog vi oss upp på muren lagom för att se när vattnet var som högst. Omgiven av ett blått hav och med en sol som sken från en lika blå himmel fick staden innanför muren en helt annan lyster än under gårdagens grå skyar.

Vi promenerade en bit på muren och gick sendan ner och följde den långa stranden öster om gamla staden. Husen längs strandpromenaden hade alla möjliga färger och former, och man kunde ana att det nog är ganska livligt här när badsäsongen peakar.

För att bromsa upp vågornas kraft mot strandpromenaden är tjocka trästockar nedstuckna i vattnet. Vid högvatten var det lätt att se vilken funktion de fyllde. Så småningom hade vattnet sjunkit undan så pass att det fanns en liten strandremsa att gå ner och doppa tårna på.

När vi ätit vår medhavda lunchbaguette vid strandens bortre ända hade vattnet sjunkit undan så att vi kunde gå på stranden tillbaka. Nils, Love och Tore passade på att bada.

Det var festligt att se hur annorlunda allt såg ut med respektive utan vatten. Och allt som kom fram på botten när vattnet drog sig tillbaka. Mest fascinerande var de stora mängderna strandmaskbajs. Vissa högar var riktigt konstnärligt utformade.

Tillbaka innanför muren gick Tore och Anna shoppingrunda tätt följd av en joggingtur för Richards och Annas del. Det mest spektakulära på den rundan var småbåtshamnen vars brygga justerades efter vattennivån. Nu vid lågvatten stack bryggan pelare upp en bra bit över båtarnas master.

Kvällen avslutades med USA:s andra mål mot Sveriges damer i fotboll. Då stängde vi av TV:n.