Sista dagen i Ribadesella bockade vi av den ena lokala attraktionen efter den andra. Nu är vi redo att dra vidare.

Den stora stoltheten i byn är så klart världsarvet La Cueva de Tito Bustillo med sina målningar. Men det är inte den enda grottan i berget. En nivå ovanför ligger La Cuevona de Ardines, också den väl värda ett besök. Dagens första uppgift var att fixa biljetter till en visning. Det lyckades vi med och fick tid 13:15.

I väntan på turen passade vi på att bada och fika. Stranden hade inte ”öppnar” än och vi var först ut i den nykrattade sanden. Med lite småmulet väder var det inte många andra förutom surfarna som var där.

Så var det till slut dags för grottexpedition. Eftersom La Cuevona ligger ovanför den andra grottan började turen med 168 trappsteg upp till grottans mynning. Väl inne väntade ytterligare ett antal steg innan vi kom in i den första salen. Här bodde folk för ca 5000 år sedan. Dock utan att måla på väggarna och i ett inte särskilt spektakulärt utrymme.

Längre in, och ett antal trappsteg ner öppnade en enorm sal upp sig. Av alla grottor vi besökt var detta en av de i särklass största salarna, snudd på i paritet med Pantheon i Rom, med hål i taket och allt. Som vi tidigare sett på bergens utsidor har jordskorpan vridit sig uppåt och de olika lagren lutar i ca 70 graders lutning. I samband med en jordbävning för typ jättemånga år sedan kollapsade flera lager. Massorna spolades med tiden bort av regnvatten som kom in genom hålet i taket och den underjordiska domen bildades.

Även denna del av grottan var bebodd, för så länge sedan som 70 000 år sedan. Nuförtiden anordnas konserter med klassisk musik i grottan på grund av den fantastiska akustiken.

Ute och nere på marken igen gick vi och åt en riktig spansk lunch, menue del día, på en av de klassiska restaurangerna i stan. Efter vissa missförstånd fick vi ordning på beställningen och alla fick vi det som vi beställt. Därmed inte sagt att vi fick exakt det vi ville ha. Men oavsett vad blev vi alla proppmätta, trots att Anna inte åt upp alla sina småålar, och att Nils och Love inte åt två fullstora vuxenmåltider var.

Efter maten delade vi på oss. Richard och Olle gick upp till fyren medan Anna följde med Tore, Nils och Love till stranden. När regnet kom återförenades vi hemma i lägenheten.

Fortfarande hade vi inte druckit någon Sidra, så när energin återvänt efter lite vila och slösurfande i soffan gick Richard och Anna ner på stan för att få sig ett glas. Så småningom kom Tore och Nils och senare även Love och gjorde oss sällskap. Det är ju en upplevelse att se servitörerna hälla upp drickan med flaskan över huvudet, glasen i knähöjd och blicken i fjärran.

På vägen hem lyckades vi klämma i oss lite churros med choklad från det aningen speciella churroshaket vid hamnen. I och med det var alla maträtter och drycker avbockade från ”att-äta-listan”.

Nu känner vi oss redo att lämna Ribadesella