Dags att åka igen. Tåg är vi vana vid, men i dag var första gången vi åkte bro.

Efter sex nätter i Ribadesella var det i morse dags att resa vidare. Vi hade först tänkt ta vägen söder om bergen till Irún och mellanlanda i Vallodoid, men efter en titt på väderprognosen tänkte vi om. Det ska bli, och är redan, väldigt varmt i stora delar av Spanien. Dock inte här uppe i norr där vi är. Vi planerade helt enkelt om och tog samma väg tillbaka som vi kom. Så nu tillbringar vi återigen en natt i Bilbao.

Resan hit från Bilbao var helt odramatisk. Även bytet i Santander gick bra och vi tillbringade kortast möjliga tid där. Sen enda utmaningen var hur vi skulle ta oss ut från perrongen här i Bilbao. För att komma ut måste man ha sin tågbiljett, men eftersom vi åker på interrailkort och klev på tåget på en obemannad station saknade vi biljett. Tillslut kom i alla fall en vakt och släppte ut oss.

Extra roligt känns det att vara tillbaka eftersom vi nu kunde bocka av det vi inte hann med senast, nämligen världsarvet Biscayabron (Bizkaiko Zubia på baskiska eller Puente de Vizcaya på spanska. Det är en märklig typ av anordning där en färja hänger i vajrar under bron och dras fram och tillbaka över floden Nervión. Den byggdes 1893 och är den i dag äldsta hängfärjan.

Tanken var att vi skulle äta middag I anslutning till bron, med det fanns inget som föll oss i smaken. I stället åkte vi tillbaka till Bilbaos centrala delar där vi hittade finfina hamburgare.

I natt bor vi på ett hostel som ligger vid vad som bäst kan liknas vid Bilbaos Picadeli Circus. Det var ett himla liv, med orkester och allt när vi kom tillbaka efter middagen, men nu är det rätt lungt. Vi ska nog kunna sov i natt också.