
Planen var en eftermiddag på stranden och en kväll i Hondarriba. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
I dag gjorde vi vår sista resdag i Spanien. Målet var en eftermiddag och kväll i Hondarriba, staden vi blev förälskade i vår första natt i Spanien. Euskotren gjorde ett bra jobb och tuffade på utan missöden. Banarbetet kring Zarautz pågick fortfarande men bytet mellan tåg och ersättningsbuss gick hur smidigt som helst.
Det var uppenbart att vi reste med ett pendeltåg där de flesta bara skulle till närmaste strand eller större samhälle. Typ inga andra tog av sig skorna, plockade fram filmer och stickningen och ”boade in sig” som vi. Under en period var tåget dessutom smällfullt så vi fick dela med oss av utrymmet.
Så småningom kom vi i alla fall fram till Irún och tog bussen vidare till Hondarriba. Eftersom vi hade någon timme kvar till incheckning passade vi på att äta en ordentlig lunch på stället vi åt vår första spanska middag. Där hade vi ju redan koll på meyn. Proppmätta gick vi sedan till boendet för att checka in. Det gick så där. Åtta timmar senare har vi fortfarande inte fått kontakt med vår värd.
Under mer än två timmar cirklade vi runt boendet, en lägenhet med balkong och utsikt över vattnet, ringde 16 gånger, skickade mail och meddelanden via Booking.com utan resultat. För att inte förgås i värmen passade vi på att bada längs en av ramperna på strandpromenaden medan vi väntade.
Tillslut gav vi upp, konfererade med en mycket hjälpsam tjej på turistinformationen och tog bussen tillbaka till Irún. Om inte annat skulle det finnas rum på ett vandrarhem för pilgrimer här. Men först testade vi med Pensionat Bowling. Om någon frågat oss i morse vilket vårt minst trevliga boende varit på resan hade vi sagt Bowling, men i natt är vi väldigt glada att kvinnan I receptionen gick med på att låta oss bo i två tvåbäddsrum. Olle och Tore delar det ena. I det andra har vi ställt ihop sängarna och sover, eller ska försöka sova, alla fyra på tvären.
När vi väl landat i Irún gick vi ut och fick i oss lite middag och spanade in den romarriketmarknad som tydligen pågår i helgen. Säkert minst lika trevligt som jazzfestivalen i Hondarriba hade varit.





