Hemresan från Paris var en riktig nervkittlare. Det var länge ytterst oklart om vi skulle komma med tåget från Hamburg.

Tack vare eminenta ögonmasker och öronproppar vaknade vi nästan pigga och utvilade när vi rullade in till Paris Austerlitz. Första målet var att hitta frukost. Föga anade vi hur bra det skulle visa sig att vi åt frukost just denna dag.

I Paris hade vi ca tre timmar på oss att ta oss från Austerlitz till Gare de l’Est. Det blev en fin promenad där vi passerade bland annat Bastillien och Place de la République. Vi kom fram till stationen i lagom god tid för att köpa lunchat och gå på toaletten. Sedan började kaoset.

Till saken hör att vi i fredags fick meddelande från SJ om att vårt tåg från Hamburg skulle gå från en annan station och dessutom en timme TIDIGARE än planerat. Vår, när vi bokade, väldigt goda marginal i Hamburg var alltså redan naggad i kanten.

När det började dra ihop sig för avgång från Paris aviserades 30 minuters försening. Lugna puckar tänkte vi. Fortfarande var marginalerna på vår sida. Vi skulle få lite bråttom i Karlsruhe, men inte mer med det. Något senare uppdaterades informationen.

Nu var tåget 90 minuter sent. Anslutningen från Karlsruhe var definitivt missad, men det skulle ju gå fler tåg. Med samma rutt som tidigare planerat skulle vi 15 minuter tillgodo i Hamburg. Det innebar dock två byten med sex minuters marginal. Anna chattade med SJ för att kolla vad som gällde om vi inte kom med. Svaret var att det skulle ordna sig.

Så småningom kom vi på tåget i Paris och tuffade iväg mot Tyskland. Marginalen i Karlsruhe krympte och var som minst nere på två minuter. Efterhand blev även tåget vi skulle med en aning sent så när det var dags för byte hade vi hela sex minuter. Med placering först i kön var vi i god tid på perrongen och kom utan svårigheter på tåget till Mannheim.

Under den korta resan Karlsruhe-Mannheim brydde vi oss inte om att hitta sittplatser på det fulla tåget. Däremot följde vi utvecklingen av marginalerna i kommande byten med spänning. Om allt gick i lås skulle vi ha 15 minuter tillgodo i Hamburg. Men det byggde på att vi kom med tåget från Mannheim till Göttingen.

I Mannheim började vi med att bunkra upp för middag. Uppe på perrongen igen kom informationen att tåget vi skulle vidare med var en timme sent. Där sprack planen. Inga byten i världen skulle få oss att hinna med tåget från Hamburg till Stockholm. I väntan på nästa tåg började vi se över de olika alternativen. Fullbokade tåg genom Sverige gjorde inte saken lättare. Efter nedslående besked från SJ om att ingen hjälp fanns att få från deras håll satte vi oss tillslut på ett tåg till Hamburg. Enligt tidtabell skulle det vara framme i Hamburg-Harburg 21:26, tjugo minuter efter nattåget skulle lämna samma station.

Det såg onekligen dystert ut. Men en liten trlst var att DB skulle hjälpa oss med hotell och vidare resa när vi kom fram till Hamburg, så vi kunde andas ut på den punkten. Ändå letade vi efter olika alternativ att komma hem till Stockholm i rimlig tid.

Ungefär samtidigt som Richard konstaterade att inte ens flyg var möjligt såg vi att även tåget mellan Hamburg och Stockholm var sent. Först 20 minuter och sedan mer och mer. Turen var verkligen på vår sida och när vi så småningom kom fram till Hamburg hade vi 45 minuter tillgodo. Aldrig har väl en tågförsening känts så bra!

Efter en minst sagt psykiskt påfrestande resdag låg vi äntligen i våra sängar på väg hem! Natten bjöd inte på några överraskningar och inte heller förmiddagen genom södra Sverige.

Strax före 12 kom vi fram till centralen och avsluta därmed en lyckad luff längs spanska atlantkusten.