Vilken dag vi haft! Efter en dimmig morgon kom vi så småningom upp över molnen och vips var solen och vi på toppen av Helags.

Imorse såg vi knappt bastuhuset, och än mindre Helags glaciär eller topp. Vi var dock hoppfulla och förberedde lunchmatsäck som om vi skulle nå toppen. Eller i alla fall glaciären. Eller åtminstone sjön nedanför.

I samlad tropp begav vi oss av. Liksom i går var det lite skav och knot till en början. Men det släppte i takt med att vi kom upp över molnen. Vad högt vi gått! Och inte såg det ut att vara så långt kvar heller.

Efter några kortare och en längre paus, med fantastisk utsikt mot Funäsdalsfjällen, Predikstolen och Sylsjön, kom vi upp i det sisa stenskravlet mot toppen.Och plötsligt var vi uppe! Alla elva. Riktigt bra jobbat av alla inblandade. Barnen hade gärna varit kvar på toppen ett tag men då tog Annas och Richards respekt för höjd över. Vi ville inte veta av att någon råkade snubbla för nära kanten. Så efter att ha tagit de obligatoriska toppbilderna gick vi ner igen.

Nerfärden gick i ett rasande tempo där en förtrupp bestående av Saga, Hugo, Tore och Nils var nere en timme före oss andra. Ingen paus eller fikarast här inte!

Klockan tio i förmiddags träffade vi familjen Leander på parkeringen vid Kläppen i Ljungdalen. Tolv timmar senare ligger elva duktiga vandrare mätta och nöjda i sina sängar på Helags fjällstation.

För tolv år sedan gjorde vi vår första ”familjevandring” med Leanders. Då satt Olle och Saga mestadels i varsin bärstol på vägen upp mot Sylarna medan Tore och Hugo låg i magarna. Nu, med totalt sju relativt stora barn, gick alla på egna ben de tolv kilometerna till Helags fjällstation. Och som de gick! Lite knot, skav och gnöl den första biten, men sedan trummade benen på som bara den.

Det blev en fin tur upp på fjället i strålande sol och myggjagande vind. Jägarsnuset som vi förberett hemma fyllde sin funktion som extra energi mellan de två längre pauserna.

Framme på stationen checkade vi in i vårt niobäddsrum i Gamla Östan. Därefter blev det bastu och bad på ”Helagsbadet”, en liten urgröpning i vattendraget från glaciären. Uppfriskande! Vi har lyxat till det med helpension och kunde rena och ombytta njuta av god mat i restaurangen.

Nu har sidenlakan bäddats, fram, tänder borstats och sagor läst. Snart hoppas vi sova gott alla elva.

Efter dagar av förberedelser och en trevlig mellanlandning i Östersund är vi påväg mot fjällävetyr i Härjedalen.

Stoppet i Östersund innebar uppskattat lasergamespel och suströmmingsmiddag.

Från en ö till ö till ö. Efter en vecka på Gotland mellanlandade vi på Stora Essingen några dagar innan vi åkte ut till Gräsö.

Det blev en knapp veckolång vistelse i Roslagens famn. Redan första dagen fick vi sällskap av familjen Aase från Göteborg, dvs Annas kusin Karin med maken Kasper och barnen Majken, Marit och Eskil.

Gräsö visade sig från sin bästa sida och vi fick en härlig dag på SonjaochRolandklippan där stentorn byggdes så det stod härliga till.

Vi blev kvar ytterligare några dagar efter att Aases dragit vidare och gjorde inte särskilt mycket mer än att hänga på klipporna.

Efter en vecka med jobb för de vuxna och häng med farmor och farfar för barnen började vi semestern igen. Nu på hemmaplan och som guider åt Annas kusin Karin och hennes barn. Det blev bäversafari, HEMA-SM och en tur till Gamla stan.

I fredags kväll, lagom till middagen, kom Karin, Majken, Marit och Eskil Aase på besök. Mat och kvällsdopp räckte bra som aktivitet för att sedan somna och vakna igen fulla av energi på lördagen. Vi började med lite lokal naturturism – bäversafari. Spår av bävern finns lite var stans längs Essingeöarnas kust, men det riktigt stora boet finns i Alvik. Det blev målet för förmiddagens promenad.

Eftermiddagens aktivitet stod Aases själva för. Pappa Kasper tävlade i SM i historisk fäktning, HEMA, i Eriksdalshallen, så vi begav oss dit för att titta på hans medverkan i grenen Rapid & Dolk. De matcher vi såg gick mycket bra, vilket höll i sig och så småningom slutade med ett SM-brons. Vi kunde dock inte vara kvar så länge eftersom vi hade en kvartsfinal i fotboll att titta på.

Söndagen ägnades åt mer klassiskt turistande i Gamla stan, inklusive tunnelbana, vaktparad och Mårten Trotzigs gränd. Tore var en perfekt guide efter att bara någon månad tidigare vandrat runt bland gator och gränder med farmor som ciceron.

Bäversafari med fika och skogslek

Största publikstödet till Kasper i HEMA

Gamla stan med Pokémons, gränder och glass

Två dagar efter det att en lastbil körde Drottninggatan fram var hörnet av Åhléns och trappan ner mot Sergelstorg täckt av blommor. För att ta in det som hänt cyklade Olle och Tore med Anna in till stan för att med egna ögon se blomsterhavet.

Under eftermiddagen hade en manifestation hållits på Sergelstorg. När vi kom fram var det fortfarande många kvar som ville hedra offer, ta in det som hänt och visa att vi står enade tillsammans i kärlek mot våld. Mest slående var blommorna som täckte alla polisbilar.

– De kommer inte ha lätt att komma härifrån,  konstaterade Tore.

Blomstertäckt polisbil

Blommor utanför Åhléns 

Sergelstorg

Erstaviks fidekomiss omfattar stora delar av Nackareservatet. Efter att ha läst boken Jorden de ärvde, där turerna kring Erstavik tas upp, blev Anna nyfiken på att se området på riktigt. 

En solig söndag i mars åkte hela familjen, inklusive Olle Ekberg, på utflykt till Erstaviks ägor.

– Om fidekomisset är en förutsättning för att detta samnahängande naturområde ska finnas är det svårt att vara odelat negativ, konstaterade Richard när han i skogsbrynet tittade ut över de vidsträckta åkrarna. 

I ryggsäckarna hade vi ved, korv och tillbehör. Vi hittade en trevlig plats och efter en genomgång av allemansrätten gjorde vi en grillplats. Alla hjälptes åt att hämta stenar och göra grillpinnar. Olle Ekberg konstaterade att egen eld gjorde man sällan i hans familj. Till Richards och Annas glädje svarade Olle Wenell:

– Det här tillhör vardagslivet i vår familj.

När vi ätit klart, elden falnat och kottkriget upphört hjälptes vi åt att liksom indianer sudda ut alla spår efter vår rastplats och begav oss hem.

Korvgrillning

Soliga pojkar

Klätterdags

Senast vi sågs var i samband med julgodisbaket. Nu var det äntligen dags att tillbringa en dag med Leanders igen. Temat för dagen var sushi och klättring.

För att göra av med eventuell överskottsenergi begav vi oss till Karbin i Västberga. Där fick alla dom ville klättra så högt de ville.

– Jag kom ända upp, berättade Love stolt.

Med paus för fika höll vi igång hela eftermiddagen innan vi åkte hem för att pyssla ihop middag. Och det var en pysslig middag: Sushi både till mat och efterrätt. Men så har vi ju pysselvanan inne efter många års erfarenhet av julgodistillverkning.

– Det var kul att göra egen sushi. Matsushin var roligast att göra, men godisarna var godare, säger Tore. 

Saga på väg upp med peppande från Olle och Anna

Nils och Vidar bouldrar, Love och Hugo repar med Richard

Godissushi

Matsushi

Födelsedagsbarnet

I dag har vi fitar nioårsjubilerande Tore hela dagen. Det började med semla på sängen och slutade med middag på restaurang Kinamuren. Det var en mätt och nöjd nioåring som till slut kom i säng och summerade dagen:
– I dag fick jag allt jag önskade mig.

Lagom tidigt samlade övriga familjen ihop sig i köket och fixade semla, varm choklad och paket. Det var ett skönsjungande tåg som begav sig ner för trappan till Tores rum. Där väntade födelsedagsbarnet utklädd till Magnus Uggla.

– Jag hade varit vaken sedan klockan sex och väntat, berättade Tore efteråt. 

Därefter följde en dag helt enligt Tores önskan:

En slapp förmiddag som ägnades åt massproduktion av armband och en eftermiddagstur i skogen då multiverktyget kom till användning. Efter skogspromenaden fanns det tid för lite Zeldaspel innan vi åkte iväg till restaurangen. 

– Zeldaspelet är ganska läskigt, men jag tror han kan klara det, säger Olle. 

Morgonuppvaktning

Promenad runt Judarn

Tore skär eftermiddagsfikat med sitt nya multiverktyg

Middag på Kinamuren med farmor, farfar, Oscar och mormor avslutade dagen

Familjens yngsta fick sina slalomkörkort i går när skidskolan avslutades. I dag var det dags för ynglingarna att åka lift hela vägen upp på toppen med resten av familjen.

– Det var häftigt att komma upp på toppen, berättar Nils senare på kvällen. 

Efter några uppvärmningsåk i barnacken under tiden som Anna hyrde skidor och skaffade liftkort var alla redo att ta ankarliften upp på toppen. Föräldrarna var nog mest nervösa för hur detta äventyr skulle sluta. Målet var att komma upp på toppen, ner i Killy-backen på andra sidan, och sedan hela vägen tillbaka hem igen via Familjebacken. 

– Ner kommer man alltid, konstaterade Richard. Frågan är hur många som bryter ihop på vägen. 

Och visst var det några skakiga par ben som tillslut stod på toppen  av Västra Kalven. Storebröderna lockade och pockade för att de yngsta skulle våga släppa taget, men de stod tryggt kvar mellan  föräldrarnas ben. Om inte annat gav det ett visst skydd mot den piskande vinden.

– Det var horribelt på toppen, minns Olle när dagen sammanfattas. 

Tillslut var vi nere vid Café Pulsen. Sista biten åkte alla på egna ben. Besöket i Tandådalen Östra inleddes med välbehövligt fika. Därpå följde några timmars åkning i backarna runt Killyliften. Storkillarna åkte upp på toppen,  småkillarna raceade i barnbacken och föräldrarna flängde mellan teamen. Tillbakaresan gick lysande.

– Jag åkte stolsliften, berättar Love. Det var högt över backen. Om man ramlade ner slog man ihjäl sig.

Nils tog det säkra före det osäkrare och åkte ankarlift med Richard. Hela gänget kom upp på toppen samtidigt och kunde starta nedfärden i Familjebacken. De större barnen valde röda och svarta alternativ när vägen delade sig, men väntade snällt på botten av backen dit två superstolta småbröder så småningom kom. Det var så roligt att de tog ett varv upp igen. Nils åkte till och med en tredje runda.

– Det här var en härlig avslutning på veckan, tyckte Anna. Häftigt att hela familjen kan åka tillsammans.

Familjefika

Barnbacksrace

Vitt på toppen

Stolsliftsgänget

Ner i Familjebacken