I dag passerade cykelloppet Fjällturen förbi Hållan och vi ställde så klart upp som publik. Många av de passerande tyckte att vi var bäst på att heja av alla. Och vi undrade vilket som egentligen var jobbigast – det var många handklapp, skrik och rop.

Ivriga hejjare

Bilresan från Gävle till Hållan (Funäsdalen) gick helt enligt plan med stopp för korv i Färila och chokladbollar i Sveg. Framme i Hållan väntade födelsedagskalas! 

Karl fyller 40 och vi bjöds på kalas på fjället. En kort promenad upp på fjället, bubbel i alla glas, drakflygning och korvgrillning med tillbehör: vad mer kan man önska av en sommarfest?

Sveg – Sverigebäst på chokladbollar?

Redo för kalas

På väg till kalasplatsen

Några av gästerna

Finfin festplats

Bubbel till alla

Drakflygning

Värdparet

Vi gillade ju Julias hus och uppenbarligen skötte vi om det väl. Slutsatsen av Julias mail nedan måste väl ändå vara att man kan ha familjen Wenell i möblerade rum – vi behöver inte för alltid vara hänvisade till oinredd 500 år gamla stentorn 🙂

Hi Anna,

Wow! The cleaners said you left the house wonderfully clean! How lovely of you to go to that effort – truly appreciate it. What great guests you have been. It makes me very happy when families treat the house so well. So very glad you enjoyed your time in our house and in Falmouth with your beautiful family. 

All the best,

Julia x

I morse vaknade vi på ett vandrarhem vid Paddington Station i London och nu läser Richard godnattsaga på Scandic Väst i Gävle. I dag har vår Englandsresa övergått till att bli en fjällresa. Men en väldigt kort – och oplanerad – mellanlandning på Stora Essingen. 

Efter en koll i diverse tidtabeller, en titt på kartan och grävande i ekande fickor efter kontanter att betala bussen till Victoria Station med kom vi fram till att en morgonpromenad genom Hyde Park var ett trevligt alternativ.Men med tanke på att alla förflyttningar hittills på resan gått så bra så var det här ju sista chansen för en klassisk Wenellsk långpromenad. Mot slutet blev det, inte helt oväntat, både stressigt,  svettigt och med ganska många trötta ben. 

Därefter löpte allt på enligt plan: tåget gick i tid, vi blev incheckade och fick så småningom även boarda planet,  Nils och Love såv hela flygresan och bagaget kom fram på Arlanda.

Fas två av semestern kunde ta sin början. Den var ytterst välplsnerad: I Birgittas garage i Uppsala fanns pojkarnas cyklar samt två IKEA-kassar med det mest nödvändiga för en fjällsemester. Ett snabbt stopp i Uppsala för att att packa in detta i bilen och sedan vidare till Gävle för en natt på hotell. Genom denna manöver skulle resan till fjällen kortas med 2 timmar och vi skulle komma fram pigga och utvilade till Karls födelsedag.

Bra plan – men nyckeln till Birgittas garage var spårlöst borta! Hem till Essingen för att leta, utan framgång, i med sushi, kontakt med Birgittas granne som kunde låsa upp garaget,  vattna lite blomnor, kolla posten, in med alla i bilen igen och iväg! 

Så ett par timmar senare än planerat är vi nu på hotellet i Gävle och semester fas två kan börja! 

Morgon i Hyde Park

Bladsamling för att få trötta ben att orka lite längre

Livlig Lobdontrafik

Alla orkade inte riktigt hela vägen

Trevlig påse från Norwegian – hade kanske behövts när vi letade efter nyckeln…

Läggdags i Gävle

I dag lämnade vi Julias hus och Falmouth. När vi bokade föll valet på Falmouth för att det verkade vara en bra utgångspunkt för utflykter till Cornwalls västra delar – något som även stämde bra i praktiken. Vi har haft en minst sagt intensiv vecka.

Man skulle kunna säga att vi nu påbörjat resan hem, eller så kan man säga att vi bara förflyttat oss en bit öster ut. Vi väljer det senare. Efter mycket funderande kring vad vi skulle ägna resans sista dagar åt föll valet till slut på Newquay – en lite större stad med många stränder och ett aquarium på Cornwalls nordkust.

Det visade sig vara helt rätt val! När vi summerade dagen och började prata om morgondagen var det ingen tvekan om att alla röster hamnade på maxad tid här och skippa London! Anledningen? Ja, inte var det aquariet i alla fall. På den fronten är vi både kräsna och bortskämda. Nej, det var stranden och hyran av bodyboards som gav mersmak! Tore har inte varit så lycklig på länge och till och med fröslöken/badkrukan Olle krängde på sig våtdräkten och kastade sig ut bland vågorna. Det var härligt att se deras glädje!

Vi firade den lyckade dagen med middag på en synnerligen barnvänlig pub som till och med hade lekland inomhus. Richard åt Fish & chips så det räckte för oss alla. Och så drack vi så klart den lokala ölen från St Austell. 

Vi checkar ut från Falmouth

Och landar på en av Newquays stränder

Här skulle man bo med egen bro

Nils i vågorna

Och Love

Olle och Tore testade bodyboards

Beachboys

Lågvatten i Newquays hamn

En fisk med pommes avslutade dagen

Vår sista utflykt från Falmouth var nog den mest spektakulära. Vi tog tåget till Penzance och därifrån buss ca 10 minuter till Marazion – den by på fastlandet som ligger närmast St Michels Mount, målet för vår utflykt. 

För att komma till ön var vi tvungna att åka båt över ett rätt blåsigt hav. Det var en ganska liten båt och Tore kände plötsligt stor sympati med alla de som flyr över Medelhavet. Men vi klarade oss bra. 

På toppen av St Michels Mount ligger ett slott från 1600-talet med tillhörande trädgårdar och eftersom vi besöker slott och fort på den här resan var så klart skottet målet även i dag. 

Innan vi började vandringen uppåt fyllde vi på med energi i form av klassiska Corniska ”piroger” – något som säljs i varje bageri och som i plast- och tygform dominerar souvenirbutikerna. De var enna riktig bukfyllare stoppade med kött och potatis. Vi som åt upp behövde inte känna oss hungriga den dagen! 

Väl uppe i slottet försågs barnen med varsitt quiz där frågor skulle besvaras, vapenskjöldar avbildas och dörrar räknas genom alla öppna rum. Det var välgjort och alla höll intresset uppe under hela rundturen. Till skillnad från forten runt Falmouth var detta inrett, men tack vare quizet lämnade vi det i det skick vi fann det. Som belöning fick alla deltagare en medalj. 

Under de timmar vi tillbringade på ön drog sig vattnet tillbaka så för tillbakaresan till fastlandet behövdes ingen båt – vi kunde gå torrskodda på den stengång som fanns på havets botten. I väntan på att vattnet skulle försvinna lät vi oss inspireras av stenbalansören från St Ives och byggde stentorn. Det var ju inte så svårt! 

Lek på stationen i Truro i väntan på nästa tåg

Pyssel på tåget

St Michels Mount

Redo för båtfärd

Alla klarade båtresan

En minst sagt matig piråg

Jättens hjärta låg på gången upp till slottet

Ett barn mer gör ingen större skillnad…

Slottets norra terrass

Quizmedaljörer

Stenbalansering – alternativ försörjning?

Love bygger högt

Nils bygger brett

Fullt fokus

Cool konstnär

Dags för promenad

Vägen börjar skymta fram…

…för att så småningom vara helt promenadbar

Vi går på havets botten

Buss utan tak tillbaka till Penzance

Vi gillar fort som turistattraktion! Har de stått pall för ett antal krig under de senaste 4-500 åren så klarar de förmodligen ett besök av familjen Wenell utan att falla i sär. De fort som finns häromkring är dessutom tömda på allt innehåll utom några stadiga kanoner så det finns inte mycket att pilla sönder. 

I dag tog vi båten över Fal Rivers mynning till St Mawes – en gullig liten by och med fortet Pendennis systerfort. Tillsammans vaktar de inloppet av Fal River. Det var en bitvis rätt guppig båtfärd eftersom det blåste ordentligt på havet. Barnen var olika mycket förtjusta i att gunga fram över vågorna. Minst förtjust var i alla fall mor i huset…

Att få se lilla gulliga St Mawes var dock värt allt gupp och skvätt. Byn var en stor kontrast mot hamnkvarteren i Falmouth. Och fortet var behändigt stort med flera spiraltrappor och kanongluggar att klättra runt i.

Så småningom guppade vi tillbaka till Falmouth igen och gick en sväng på stan som var förvånansvärt öppen för att vara en söndag. Alla var inte lika pigga på att gå och på att samarbeta men till slut samlade vi ihop oss och kunde avnjuta afternoon tea på en vindskyddad terass i solen.

Det blev en tidig middag så efter maten fanns tid för en kvällspromenad. Anna, Olle och Tore gick till Castle Beach för att kolla in tidvattnet och vågorna. Och några rock pools. Väl hemma igen bjöd Love på kvällsfika – glass och jordgubbar!

På båtresa

Falmouth sett från vattnet

Gulliga St Mawes

St Mawes Castle längst ut på udden

Moahahaa. ..

En kanonkille!

Vårt yrväder virvlar fram i vinden

Det var rätt båsigt!

Tur vi har med fler fotografer på resan!

Äntligen afternoon tea

Vissa är välrustade i solen, andra inte

Kvällspromenad till stranden

Fortfarande lågt vatten

Kvällsfika genom serveringsluckan

Vi bor bra här hemma hos Julia i Falmouth. Julia har generellt väldigt mycket saker. I mailet vi fick före ankomst varnade hon för att maken var teknisk och gillade olika ”gadgets” vilket vi märkt. I välkomstpermen finns en A4 per rum som beskriver rummets olika finesser. Vi undrar om vi skulle få ihop en hel sida för hela vår lägenhet – bajspumpen inräknad. Förutom alla tekniska prylar finns även väldigt mycket prydnadssaker.  Överallt finns de. Vi tror Julia har mer prydnader i sitt badrum än vad vi har i hela vår lägenhet. Här är några av våra favoriter:

Hundar i trädgården

Fiskar på pinne i badrummet

Arrangemang med soptunna, blommor och korg i matrummet

Möss i vardagsrummet

Hjärttallrik med tillhörande fjäril – Richards favorit

Tredimensionell blomtavla

De fjärrkontroller som behövs för TV:n i vardagsrummet

Ända sedan vi först började prata om en resa till Cornwall för flera år sedan har Biomerna med tropiker och Medelhavsklimat i Eden Project utanför St Austell stått på listan över saker att se. I dag åkte vi dit och det var väl värt både resan och väntan. 

I ett gammalt utkänt dagbrott för China Clay har man gjort en grön oas för att dels visa att människan kan återställa det man förstört om många vill och hjälps åt och dels visa vad viktiga plantor är för allas vårt välbefinnande. Mycket pedagogiskt och välgjort. 

Förutom de två gigantiska Biomerna  – stora bubbliga växthus – var hela dagbrottet täckt med rabatter, buskage och skog. Med tanke på att stenbrytningen upphörde så sent som 1999 och Eden Project började uppföras för 16 år sedan var det fascinerande att se hur uppväxt det hunnit bli. Vi undrar hur de kommer se ut i regnskogsbiomen om ytterligare 16 år när träden där blivit ännu större.

Vi som just nu läser Den lille prinsen var särskilt glada när vi såg ett livs levande Baobabträd och dessutom fick dricka en smouthie på dess frukt! Men hur ska det gå med Biomen när trädet blir ännu större? Lilla prinsen sliter hårt med att inte få sådana giganter på sin planet…

De två Biomerna på botten av dagbrottet

Olle i Medelhavsbiomen

Vildsvin av drivved – ett av många roliga konstverk i buskarna

På promenad i regnskogen

Baobab-baren kom lägligt i värmen

Julias hus ligger centralt beläget i Falmouth vilket vi utnyttjade i dag då förmiddagen ägnades åt det maritima museet och eftermiddagen åt sandslottsbyggande på stranden. 

Det maritima museet var ett snyggt och informativt museum med många kläm&pet-saker vilket passar oss utmärkt. Förutom en tillfällig utställning om vikingar – med många faktafel enligt familjens expert – kunde man lära sig om Falmouth maritima historia och se ett gäng olika ”båtar” från OS i London. 

Efter en lång lunchpaus hemma hos Julia packade vi eftermiddagsfika och badkläder och gick den korta promenaden över till Gyllingvase Beach. Lågvattnet gjorde att förutsättningarna för sandslottsbyggande var perfekta. Lyckan hos delar av barnaskaran (Tore och Nils) blev fullständig när 6-åriga Nils från Ångermanland anslöt sig till leken. Bröder i all ära, men kompisar är trots allt mer spännande. 

För att bli av med sanden mellan tårna tog vi en sväng i Queen Marys Park och tittade på vackra rabatter. Engelsmännen kan det där med trädgårdar.

Många segelbåtar på maritima museet

Storkillarna fick köra radiostyrda båtar

Räddade i livflotten

Drakhoppning i lekrummet

Föräldrarna tittar på när barnen leker

Strandhäng

Sand mellan tårna

Gigantiska rabarberkusiner