Kylan höll i sig hela februari. Så småningom frös hela Riddarfjärden och vi kunde åka skridskor hemifrån och in till stadshuset.
Årets första skridskor var en tragisk upplevelse på usel is i motvind på Dreviken. Vi hade just bestämt att långfärdsskridskor var överskattat när Oxhålet frös. Då kunde vi så klart inte motstå en tur mot Nockeby. Helgen efter åkte vi för första gången skridskor in till stadshuset. Mäktigt.
Livesport står på agpåendan 2026. Den 7 februari tittade vi veteran-SM i friidrott. Ingemar Stenmark tog guld i stavhopp och Amelie Kinch i höjd. Den senare furade medaljen hemma hos oss.
Den sista soliga dagen i januari bar det av norrut för lite mer vintersport.
I ottan gick Niks, Love, Richard och Anna upp för att åka till Romme. Med på resan var även kompisarna Tommy och Benjamin. Grabbarna släpptes av i skidbacken medan Richard och Anna åkte vidare till Gyllberga naturreservat för längdåkning. Det blev en dag som all var väldigt nöjda med.
Hemma från jullovet väntade massor med snö. Det har varit en kall inledning på året, uppvärmd av diverse aktiviteter.
Stormen Johannes, eller om det var Anna, eller bara allmän snö och blåst, hade satt sina spår på vårt varv runt ön: Assars godisträd hade vält! Där som vi alltid stannar och letar godis, hur ska det nu gå?
Firandet i större skala får vänta till senare men vi har i alla fall setts några gånger under januari för att fika och äta tårta.
Den myckna snön gjorde att vi hade finfina spår i Ågesta. Richard och Anna var långt ifrån ensamma att ge sig ut. Två vändor blev det i januarisolen.
Vi ängnade oss också åt bowling; en helg som spelare och en som publik på en elitseriematch. Det senare var inte planerat, men lite kul särskilt som vi fick upplägget förklarat för oss av den entusiastiska receptionisten.
Som in informell invigning av köket kom delar av ”middag på stan” och åt en våffelmiddag. Den bredare hängbänken fungerade utmärkt att mingla kring.
För Annas del avslutades månaden i Finland. Det var kalla dagar i centrala delen av landet, där möten på finska avlöste varandra. På båtresan hem bokades dagens löppass av uppe på däcket.
Stormen Johannes avslutade 2025 och ovädret Anna inledde 2026. För vår del innebar det mer snö och framförallt kyla under de sista sex dagarnas jullov i Hållan.
Årets första vecka tillbringade vi i Funäsdalen i Anders stuga med familjen Strand på nedervåningen och Larssons på Fjällpiparevägen. Tillsammans hängde vi backar, skidspår, på fjället och på pizzamiddag hos Ella Strand.
Frida och Johan checkade in på Skarvruet och även vi fick en trevlig kväll tillsammans med middag och brädspel.
På trettondagen packade vi ihop och åkte hem. Det var en svinkall men klar morgon med fullmånen som enda lyse på promenaden med Assar.
Även om det så klart är vemodigt att åka hem är det också lite skönt. Tore, som åkte hem före nyår, var kvar hemma hela veckan så det blir fint att träffa honom igen. Vi har ju också ett lyckat jullov att tänka tillbaka på när oxvevkorna känns som tyngst.
Påfundet att lova barnen ersättning för varje skärmfri dag visade sig vara lysande – det var länge sedan alla fyra spelade så mycket nintendo tillsammans och vi alla såg så mycket gemensam film. Richard och Anna återupptäckte brädspelet Pandemic som går utmärkt att köra på två. Mer sådant under 2026 är en förhoppning.
Bilresan hem sker i varierande väder. Trafikverket har varnat för att ge sig ut i trafiken i Gävleborg. Snart närmar vi oss Uppsala.
Så tog 2025 slut och vi slutade där vi började – utanför huset på Fjällbrudsvägen.
Nyårsfirandet liknade senare års med Strands och Larssons på gemensam middag. Bubbel till förrätten har blivit ett vinnande koncept som vi körde på även i år. Vi saknade Bonden Per och Ingrid som stannade hemma i Kårtorp i år.
Så, hur summerar vi 2025? Världsläget är ju som det är, men i det lilla har det tuffat på under året som gått:
Nu är vi redo för 2026!
Först ut var Annas födelsedag. Den firades med sång, skidåkning och julklappsmassage i Funäsdalen. Middag på kvällen med Larssons. Familjen Strand kom också upp och intog nedervåningen, men eftersom Ella var magsjuk fick de hålla sig på sin kant inledningsvis.
Stormen Johannes dundrade också in med buller och bång. Snön han kom med var efterlängtad. Både skidspåret och backar blev riktigt härliga. Men attans vad det blåste. Vissa dagar gick det knappt att gå ut. Kusinerna körde en timme paddel en eftermiddag och en annan dag gick vi upp på fjället bara för att känna efter om det en gick.
När vinden mojnat något packade Tore ihop och tog bussen hem till Stockholm för nyårsfirande med kompisar. Vi andra tog med oss Mallan Strand på en tur till Andersborg. Vi var ju tvungna att testa de nya ägarna. Det samlade intrycket var att när Malmbäcksstugan är öppen är den ett bättre alternativ. Men turen var i alla fall trevlig.
För första gången firade vi jul bara vi i närmaste familjen. Det blev fina dagar med traditionell skidtur, Kalle och julmat.
Vi började julaftonen i makligt tempo med risgrynsgröt till de som ville ha. Det var en strålande vacker morgon som Assar och Anna fick på morgonpromenaden. Så småningom var alla uppe och vi kunde göra iordning oss inför dagen lunchskidtur till Gunillas. Assar fick till sin, och Olles, stora glädje också följa med. Med Tore bakom linan gick det lysande. Föräldrarna kunde släppa stressen över den överentusiastiska hundens förehavanden i spåret.
Tillbaka i stugan väntade bastubad och ansiktsmask innan fika till Kalle och så småningom julklappar. De flesta paketen föll väl ut.
Innan dagen var slut hade vi också ätit julmiddag och invigt julklappsspelet.
Juldagen fortsatte på samma tema. Lagom till annandagen hade familjen Larsson också kommit till Hållan och vi kunde ta en lyxsvåffla på Gobua ihop.
Under julhelgen växlade även vädret, så på annandagen lämpade sig spåren bättre för löpning.
Efter en december med enbart 30 minuters sol i Stockholm var det fantastiskt skönt att komma upp till Funäsdalen och solen.
Vi hade följt väderprognosen och snöutvecklingen noga och kunde konstatera att vi skulle få en vit jul med spår och backar öppna.
Dagarna före jul varvade vi åk i spår med backe, julförberedelser och julkonsert i Funäsdalens kyrka.
Efter vad som känts som en oändlighet är köket äntligen färdigt!
Steg för steg kom allt på plats. Under en period var vi inflyttade i skåp och lådor, och kunde använda kyl, frys, ugn och spis. Dock saknades bänkskivor och disko så det blev fortfarande lite provisoriskt. Lagom till första advent hade vi dock allt som behövdes för att kunna göra lite julfint.
De sista luckorna, listerna och täcksidorna kom veckan innan jullovet börjar.
Så skönt att allt är klart – och så bra det blev!
