I dag har vi varit på historisk mark – vid Vemork kraftstation där sabotörerna sprängde Norsk Hydros tungvattentankar i februari 1943.

En historia som länge fascinerat de äldre av oss är den om hjältarna från Telemarken som satte stopp för den norska tungvattentillverkningen och därmed en tysk atombomb. Att få se platsen där det hände är en av anledningarna till att vi åkt hit till Gausta oc Rjukan.

Att det hällregnat hela dagen i dag underlättade beslutet att gå på museum, ingen hade något emot att tillbringa dagen inomhus. Efter en långsm förmiddag åkte vi iväg till Rjukan och Vemork.

Vi hade förberett oss för besöket genom att titta på serien ”Kampen om tungtvannet”, så igenkänningsfaktorn var hög under hela besöket. Första etappen var att åka över hängbron tyskarna vaktade. Rätt spännande tyckte några av oss.

Vad vi inte visste var att museet bara var något år gammalt. Det visade sig att när Norsk Hydro i slutet v 70–talet stängde igen vätefabriken i Vemork sprängde man hela åttavångongshuset med elektrolysörerna och tungvattentankarna. När Rjukan blev världsarv kom man på att källaren där tankarna stod kanske kunde vara värda att bevara, så genom en arkeologisk utgrävning lyckades man gräva fram källaren och byggde därefter upp museet.

Utställningen var informativ och bra och med flera sekvenser från TV-serien som illustration. Bra att vi såg den innan!

Vi passade också på att kika in i Vemork kraftstation när vi ändå var här. Liksom samtida svenska kraftverk var det en stilig maskinhall med kakelgolvm stora fönstre och vackra dekorationer. En guide ”kidnappade” oss och drog med oss på en tur där hon berättade det mesta om allt och inget innan vi tillslut kunde bege oss ner och över hängbron till fots. Alla nya vattentäta skor och regnbyxor kom väl till pass.

Som de inbitna telemsrksåkare vi är vill vi ju så klart till Telemark, och i dag kom vi hit!

Enligt Google skulle resan från nattens hytte i Ås till dagens mål Gaustablikk ta knappa tre timmar. Men med stopp för glass i Drøbak, lunch på Lahellholmen och proviantering i Rjukan tog det betydligt längre tid än så. Det kan också bero på att Google tyckte vi skulle hålla hastigheten på den rätt krokiga vägen, vilket vi är glada att chauffören inte gjorde!

Nu är det semestern på riktigt och sommaräventyret har börjat: bilsemester i sydnorge!

Vi ville göra något nytt på semestern, och det gör vi: nytt område att upptäcka, bilsemester med elbil och bilsemester med Assar.

Efter en dag i bil har vi hamnat i Ås, ca 2 mil sydöst om Oslo. Här sover vi en natt i en ”koselig liten hytte”.

Anna fick presentkort till Dalhalla i 50-årspresent av Böle-Larssons. Det blev biljetter till We will rock you och ett fullspäckat dygn i Rättvik.

Nils, Love, Richard och Anna inledde semestern med att åka till Dalarna. På B&B Knekten i Rättvik sammanstrålade vi med mormor och Britt som också skulle på samma föreställning.

Der var en i dubbelbemärkelse ösig upplevelse – regnet öste takt med musikerna på scen. Musikerna höll bättre än kläderna, men totalupplevelsen var en fin kväll.

Dagen därpå hälsade vi på Margareta som var hemma i sitt fina Rätcikshus. Alla var överns om att det var kul att se huset och höra mer om Margaretas historia.

En tur i Kulturhuset gav oss bättre koll på Siljansringen och vad som är så speciellt med området. Rättviksbesöket avslutades med två fartiga åk i sommarrodeln. Nu är vi redo för semester på riktigt!

Trosa är lika outforskat som nära. I dag blev det ändring på det!

Helt spontant fick vi till en ovanligt trevlig familjeutflykt med frisbeegolf i Vagnhärad, glass på Bohmans och middag i hamnen.

Juni hemma på Stora Essingen har varit en skön blandning av vackra blomsterängar, skolavslutning, läbbiga larvinspunna träd och lyxmiddag på La Isola.

I dag var ingen vanlig dag, i dag var det Olles studentdag! Tretton avklarade år i skolan firades med utspring från NTI Odenplan och mottagning hemma i trädgården på Essingeringen.

Strax före ett var det utspring från skolan för Olles klass. Förutom föräldrar och syskon var farmor, farfar, mormor och Britt på skolgården och tog emot.

Efter mottagandet på skolgården åkte vi hem för lite rast och vila innan vi körde sista förberedelserycket och väntade in kvällens gäster. Buffén var uppdukad i vardagsrummet på bottenvåningen, dricka ute på grillen och plats för gäster i Britts partytält.

I födelsedagspresent av Länna-Larssons fick Anna sällskap på Kolmården Trail med efterföljande segerbankett. Förkylningar satte käppar i löparhjulet, men det blev trevligt häng på Stora Essingen i stället.

Britt och familjen Srand representerade Länningarna. Dagen ägnades åt en promenad runt ön, häng i trädgården och en god middag lagad av Johan.

I 50-årspresent av Birgitta fick Anna en resa till Oslo. Det blev fyra soliga aprildagar med långa promenader genom staden.

Som vanligt i en ny stad är det en utmaning att hitta rätt, så även denna gång. Efter en promenad på bakgator kom vi till hotellet, vars läge vi för stunden inte var så imponerade av. Men så fel vi hade – vi bodde ju perfekt mitt i vår önskade smet med ”gångavstånd” till flera trevliga områden.

Efter att ha checkat in promenerade vi in till centrum med siktet inställt på Nationalmuseum och utställningen av samiska konstnärinnan Marakatta-Labba och hennes pillriga broderier.

Kvällen tillbringade vi sedan i solen på Aker brygge, både med drink och middag. Maten var bara lite dyr, men priser på öl fick en att tappa hakan.

Vi började lördagen med en promenad längs Akerselva norr ut från hotellet och hamnade så småningom i trevliga kvarter i Grünerløkka.

Det passade perfekt att passera hotellet och lämna av några 2:nd handinköp på hotellet innan vi gick vidare in till stan och Munchmuseet.

Förutom väldigt mycket Much träffade vi också på Anna Pettersson med familj på museet.

Granne med Munch ligger Operan, och som så många andra tog vi en tur upp på taket. Spektakulärt? Ja. Vackert? Tveksamt.

Lördagen avslutades med en sen middag på Zarat Hustra, på temat Mellanöstern alldeles i närheten av hotellet. Trots att vi bara tog ”lilla pakken” blev vi proppmätta.

Söndagen gick vi runt halva Oslo mellan diverse ruiner och kyrkogårdar. Det visade sig att personen vi frågade om vägen var väl insatt i både Oslos och Norges historia samt vilka som låg i de närmaste gravarna. Vi fick en spontan och väldigt intressant guidning.

Innan vi åkte hem i dag, måndag, tog vi trikken till Vigelandsparken och alla imponerande människosyatyer. Fascinerande både till antal och uttryck.

Det var en väldigt trevlig helg och fin födelsedagspresent!

Sol, blåst, brädspel och gofika kan sammanfatta vår sportlovsvecka o Funäsdalen.

För fjärde året i rad lånade vi Karl och Malins hus i Hållan. Nytt för i år var ”ungdomshänget” i garaget dit vi skickade ut Tore. En bra lösning för alla parter. Det var länge sedan han kom upp så frivilligt på morgnarna. Och så elbilsladdning så klart. Smidigt att även Larssons har elbil så det finns laddmöjlighet vid huset.

Liksom förra året har vi haft en blåsig vecka med ofta bara stormliften öppen. Men överlag var vädret bättre än förväntan och vi prickade in några åk när även andra liftar var öppna. Sista dagen i backen åkte Richard och barnen till Ramundberget där alla liftar var öppna.

I en paus mellan åken gled vi in på White on the hill och fikade – en pytteliten stuga i backen med snordyrt fika och karismatisk värd. Under veckan bockade vi också av en glassfika på Go Bua och semlor från Jonssons.