2018 var badsommaren som aldrig ville ta slut.

Hela september ut gick vi ner till bryggan och tog ett morgondopp. I oktober blev vardagsmornarna för mörka, men på helgerna kom vi i.

Nu när regniga och dystra november rullat in och gömmer Oxhålet i ett grått dis är det fortfarande skönt att starta en söndag med uppfriskande bad. Det är fortfarande 10 grader varmt i luften och inte mycket kallare i vattnet Med mössa på blir det riktigt behagligt.

Farbror Sture har genom åren sagt många knasigheter, som till exempel när han frågade tjejen i Skoklostet om hon var kiosken. Men han har också varit klok i sin livsfilosofi att göra det bästa av situationen, leva livet leende och ta vara på nu.

I dag tog vi vara på nu och den tid vi har. Med hembakat gofika – Love hade fixat en kladdkaka och Nils en citronsockerkaka – åkte vi till Länna på förmiddagen. Vi ville passa på att umgås lite.

Sture och Britt hade redan under gårdagen fått besök av familjen Asplund från Linköping och Astrid från Mora. Vi hann knappt ur bilen innan Frode, Knut och Astrid utmanade Wenellgrabbarna på en bandymatch ute på gatan. Det blev en bra isbrytare och Anna fick möjlighet att prata med Sture, Britt, Ulrika och Mikael. Sture satt i favoritfotöljen och halvsov, men flikade in kommentarer i samtalet.

När bandyspelarna kom in bjöds det på fika, sällskspsspel och varmkorvslunch innan vi åkte hem.

När pappa Kjell gick bort skrev Sture en dikt som han publicerade på sin blogg i onsdags, samma dag han berättade att behandlingen av den hjärntumör man hittade i april inte längre hade någon effekt. En tung dag, men med Stures kloka ord fick vi ändan ur vagnen och tog till vara på nuet. I nuet finns ingen sorg.

SORGLÖS TID

I nuet finns ingen sorg

Sorg är besvikelsen från igår

Orden som inte blev sagda

Tankarna som inte blev tänkta

Sorg är besvikelsen för i morgon

Orden som inte blir sagda

Tankarna som inte blir tänkta

Tankarna som inte blir verkliga

I nuet finns ingen sorg

I nuet bor oändligheten

Ta vara på nu

Skrivit av Sture när Kjell gick bort

Allahelgonahelgen är en tid att minnas de döda. Vi åkte ut i skogen och gjorde en brasa för att minnas våra. På vägen hem passerade vi alla tusentals ljus på Skogskyrkogården.

Inspirerade av filmen Coco, om de mexikanska traditionerna kring Allahelgonahelgen, gjorde vi vår egen minnesplats i vardagsrummet.

Höstlovet inleddes med besök av familjen Larsson från Östersund. I stället för att vara turister på lovet fick vi vara guider.

Det blev ett späckat program med dinosaurier i Globen, actionbad i Västerås, höstlovsöppna karuseller på Gröna lund och em läbbigt äcklig Halloweenmiddag.

Årets avslutningstävling i orienteringen var ett helgläger i Falun. Där gick traditionsenligt Daladubbeln av stapeln. Tore och Richard åkte med Ravinens buss och spenderade en helg i orienteringens fotspår. Lyxigt boende med bowling och bad på Scandic Lugnet, endast ett superlångt stenkast från tävlingscentret.

Tore tävlade i patrull med sin kompis Arvid. Arvid hängde också med oss då hans föräldrar inte kunde följa med. Tore var osäker på formen då han bara hade orienterat en gång efter att han tog av sig gipset. Arvid tog första sträckan och sprang liksom alla andra ganska fort åt fel håll. Inför Tores andrasträcka var det utdraget och ingen risk för felnavigering i klunga. Det gick jätte bra och båda Ravinenlagen i H10 låg bra till efter första dagen.

På kvällen checkade vi in på Scandic i ett rum tillsammans med Arvid. Tack Anna som jobbade hårt för att få till vårt deltagande. Kaotisk lek i poolen och korridorena avslutades med gemensam middag och bowling. Proffsigt fixat.

Andra dagens orientering sprang de tillsammans, utklädda till tomtar. Utklädning var grejen. Vi såg extremt ambitiösa varianter med luftballonger över huvuden, dynamitgubbe och tändsticksask. Svårast att springa hade nog tomtarna i skorstenen.

Söndagmornar är inga sovmornar. Klockan nio varje söndag är vi på IP: Nils och Love för att spela, Richard för att träna och Anna för att titta.

Den här dagen visade Richard hur högt ett upphopp jan vara.

Tåg och boende var bokat för en helg längs Jämtlandstriangeln. Vädret ville annorlunda och ställde upp med en snöstorm. I stället tillbringade Anna och kompisen en helg i Åre.

Byn levererade och bjöd på höstmarknad, konsert i kyrkan och en trivsam promenad på Åreskutans sluttning.

I dag fick Tore och kompisen Buster för första gången tillåtelse att lämna Stora Essingen på egen hand för att köra kickbike i rampen på Lillan.

En halvtimme senare ringde Tore och var ledsen. Han hade slagit i handen. Anna lämnade Richard, Nils och Love på fotbollsträningen och gick hem. Kompisen Buster hade fått hem både Tore och kicken till Storan och hade allmän koll på läget. Tore själv var påtagligt plågad.

Den snabba mammabedömningen var att röntgen behövdes för att avgöra fortsatt behandling. Tre timmar senare kunde vi lämna Närakuten på Karolinska med en bruten arm i ett prydligt paket och ordinationen att inte idrotta på fyra veckor. Typiskt trist start på höstterminen.

I kväll lockade vi hit farbror Oscar med lite spel och mat. Risk och småplock dukades fram. Röda laget bestående av Richard och Tore dominerade världen.

Vi har som ambition att bada varje morgon innan jobbet. Minst augusti ut. I morse fick vi sällskap av herr Bäver från Alvik. Han åt sin frukost i godan ro enligt devisen ”Ät i lugn och ro så blir du glad och go!” och lät sig inte störas. Richard hann hem och hämta kameran och Tore medan bävern tuggade på. Det var först plumset i vattnet som störde honom. Då simmade han bort ett tiotal meter och fortsatte äta. Trevligt med sällskap ryckte uppenbarligen både han och vi.