I dag har vi delat upp oss: Olle och Richard gick, eller snarare klättrade, upp på Funäsdalsberget längs Via Ferratan, Tore följde med mormor och Märta på en riktig långtur vid Anderssjöarna och resten av oss gick bort till Livsätersån. Där blev det bad och pinnlek.

Olle på väg upp med Richard bakom kameran

På toppen!

Livsätersålek

Utflyktsdags. Det började dramatiskt med bilen i diket, men efter hjälp av en granne kom vi upp och iväg. Målet var hällristningarna och Evagraven i Mässlingen. En fin tur som vandringspojkarna klarade galant.

Dikeskörning, men med lite tyngd i bakluckan kom vi upp

Hällristningarna

Evagraven

Gott med fjällvatten

Efter en lång sommar med rekordmycket sol och värme har vi landat i Funäsdalen. Visserligen med solen i ögonen, men för första gången på länge åkte jacka, buff och byxor på.

Solnedgångsspaning på ”friarbänken” vid Gunillas

Påklädda

Mösexa, svenhippa och bröllop tog upp en del av vår tid i Östersund, men långt ifrån all. Vi fick också möjlighet att besöka det lokala naturreservatet och göra lite trädgårdsarbete.

Familjen Larsson i Böle bor i ett hus vid skogens slut. Där Fillstabäcken rinner ut. Källan till bäcken har bildat en kalktuff (bulle av kalk, typ), och runt den har Länsstyrelsen bildat ett naturreservat. Vi utnyttjade leden runt tuffen till traillöpning och promenader och avslutade rundorna med en dusch i vattenfallet. Vips hade vi uppfunnit sporten trail-shower.

Kalktuff, trail och tjäder. Och en finfin dusch

En stenhög flyttades i ett nafs

Kalktuffspromenad med en prinsessa

Vattenfallsbad

I dag sa Karl och Malin ja i Norderö kyrka. Vi var med hela dagen, från frisyrfix till efterfest.

Efter morgonjogg runt kalktuffen kickade vi i gång bröllopsbestyren. Richard strök skjortor, byxor och klänning på löpande band medan Anna agerade frisör och fixade Malins hår. Samtidigt som sista finishen lades på makeupen åkte Richard in till stan för att hämta blommorna. Frisyrfixet avslutades och frisören bytte skepnad och blev bröllopsfotograf. Anna funderar efter detta på en ny karriär som bröllopskoordinator.

Vigseln i Norderö kyrka var en fin ceremoni med näbbar som nästan inte såg ut att ha tråkigt alls och skönsång av bruden och syster Anki.

Efteråt åkte sällskapet i karavan tillbaka hem till Böle. Där bjöds på champagne och tilltugg innan vi åkte upp till Lon och väntande middag.

Många timmar efter att dagen startat kunde vi säga tack och godnatt till Herr och Fru Larsson.

Brudparet med fall och frisyr

Näbbarna Irma och Emil i väntan på uppdrag i kyrkan

I Norderö kyrka

Familjen Larsson

Sex Wenells och fru Larsson den äldre

På väg till middagen

Redovisning av mösexan/svenhippan

Skogens konung och hans entourage saluterade brutparet på hemvägen

Sommarfesten i Böle visade sig bli bröllop. Med två dagar kvar tog vi oss friheten att ordna en familjevänlig svenhippa/mösexa för brudparet.

Dagen började med joggingturer inklusive dusch i Filstabäckens vattenfall för Richard och Anna. Vi kallar den sporten ”run-shower”.

Efter en långsam frukost packade vi in sex barn i bilen och åkte till Jamtli. Karl och Malin hade lite att fixa med och skulle ansluta senare.

Döm om vår stora glädje när sommarens temautställning på Jamtli var KISS! Vi som poppat deras låtar i bilen hela vintern. Nils blev lyckligast, tog kameran och fotade varenda pryl.

Stärkta av lite mat gav vi oss ut på resten av utställningen i de gamla jämtländska miljöerna där timmerflottningen var favoriten. Vattenlek är alltid roligt. Turen avslutades i 70-talsmiljön med en ”fem myror är fler än fyra elefanter”-föreställning. Irma var mest entusiastisk och röjde med i Rörmockarrock på scenen i finalnumret.

Lagom till föreställningens slut kom Karl och Malin släntrande. De blev ganska förvånade när de blev påhoppade bakifrån och fick varsin mössa neddragen över ögonen. Sedan bar det av i två bilar genom Östersund. Barnen var supertaggade och avslöjade inte med ett ord vad vi skulle göra.

Så småningom kom vi fram till ävtntyrscentret, och först efter genomgången av instruktionerna fick mössorna plockas av och det avslöjades att vi skulle köra lasergame.

Det blev två stenhårda matcher. Först i blandade lag och sedan vuxna mot barn. Efter 40 minuter rann svetten på samtliga deltagare.

Nästa stopp blev en stenig strand på Andersön, via en pizzeria på Frösön. Bad, mat och därefter var det dags för Karl Larsson och hans blivande maka att visa vad de gick för med färg, palett och pensel. Om laserspelet var fysiskt ansträngande var detta värre mentalt. Efter en trög start kom konstnärerna i alla fall i gång. Tillslut blev det två vackra tavlor.

Kissutställning – vilken överraskning

Var det barn eller timmer som skulle flottas?

Många psuser i värmen

Kidnappning av brudparet inför mösexa/svenhippa

Laserspel och konstskola

Idag lämnade vi lakritstemat för att svalka och roa oss i färglada vattenrutchkanor. Och visst hittade vi lite lakrits också.

Äntligen sovmorgon. Vi fick sova ut och ta morgondopp och bastu på taket. I värmen nyttjade vi lokaltrafiken för att slippa gå med packning. HSL/HRT som står för lokaltrafiken i Helsingforsområdet ska ha beröm för sin utmärkta app för att enkelt hitta och boka resor. Därefter en skönt händelselös tågresa till Åbo, där vi egentligen bara mellanlandade för att ta oss vidare mot förorten och dagens resmål – utebad med en hel massa kanor.

Stället hette Jukapark och bestod uteslutande av vattenrutchkanor. Vi började lätt och ökade sedan svårighetsgraden tills vi var bekväma även med den tuffaste kanan – Boomerang. Regelbundna pauser krävdes på grund av diverse påhittade ursäkter. De verkliga orsakerna var att Richard var för snurrig i huvudet av åkandet i kanorna.

När vi lämnade Jukapark passade vi på att ta dagens lakritsstopp. De sålde meterlakrits från Makulaku, vanligt även i Sverige. Vi hade hoppats besöka dem i Borgå men hittade varken fabrik eller butik. Gott var det i alla fall.

In till stan gick resan mycket kontrollerat. Den glada busschaufförskan som hjälpt hos hitta rätt åt andra hållet hälsade oss varmt välkomna även på denna buss. Vi åt Mexikansk middag och promenerade längs floden Aurajoki till båten. En fantastiskt mysig promenad med mycket folk, båtar och konst. Döm om vår förvåning när vi insåg att vi inte alls hade gott om tid utan fick marschera raskt de sista kilometrarna. Det är ju så vi brukar göra.

Väl på båten hittade Tore äntligen sin souvernir – en blå keps med Finland broderat i vitt. Sen orkade vi inte med mer än än nattmacka innan vi kröp till kojs. Notera att även en syltmunk funkar som nattmacka.

Då var vår Finlandsturné över. Vi har gått en himla massa och hunnit prata mycket med varann. Vi har besökt fabriksområden och förorter som få turister hittar till. Och framförallt har vi provat en hel del lakrits och choklad. Med oss från resan bär vi många minnen men också nästan 4 kg finsk lakrits som vi hoppas få bjuda på under en lakritsfestival i höst.

Vad jobbigt de måste vara med dubbla språk

Färgglada och snurriga kanor

Makulaku – bra promenadgodis

Mycket konst vid promenaden längs Aura å

Dagen har bjudit på riktiga höjdpunkter men också en rejäl flopp. Vi ligger utslagna på hotellrummet och återhämtar oss efter en lång varm dag i lakritsens fotspår.

I morse var det purning före sju för att hinna äta en snabb frukost och stressa upp till tågstationen. Väl där bokade vi om våra tågbiljette. Ja, det strulade i en av gårdagens fem bokningar och hela schemat fick göras om. Vi fick tre oplanerade timmar som vi ägnade åt att besöka Stadsrådsplatsen, ett fik och självklart Stockmanns.

Sen bar det av med en av alla punktliga bussar ut till Fazers fabrik och upplevelsecenter. Vi gick på en bokad visning och fick lära oss massor om framförallt choklad och företaget som startades av Karl Fazer 1891. På området fanns tre fabriker. Varav den ena gjorde 160 ton choklad om dagen. Vi saknade lite lakritsfokus men fick lära oss att Fazer började tillverka lakrits 1927. Visningen avslutades i ett upplevelsecentrum med filmer, VR och fabriksmodeller. Viktigast av allt var nog provsmakningen – ät så mycket ni vill. Sjävklart släpptes vi ut i shopen efter visningen. Och döm om vår förvåning att vår ryggsäck blev full redan vid första stoppet för dagen. Inte bara med våra lakritsinköp utan och med innehållet från var sin give away påse med allt från rågbröd till kakor och godis.

Med hopp om att chokladen inte skulle smälta promenerade vi till en buss för att ta oss till Dickursby. Där skulle vi vidare med tåget till Kouvola. Chokladen smälte inte, men det gjorde vi på bussen. Vi fick återhämta oss akut med var sin färsk iskall juice respektive smoothie. Sen fick vi äntligen åka tåg. Fint, svalt och i tid. Vi hade ju hört rykten om att det funkade bra i Finland.

Mitt på eftermiddagen nådde vi så vårt sista lakritsstop på resan. Kouvola. Förväntningarna var höga, mycket beroende på deras reklam vi läst på turistwebbarna. Jag var lite orolig då fabriksförsäljningen påstods vara öppen till 22. Till slut hittade vi affären på andra sidan centrum, inhyrd i en filmuthyrningsbutik. Utbudet fanns i två öppna kartonger. Tja, det var lite av en jätteflopp. Men de sålde lakritspulver vilket vi saknade i samlingen. När vi kom ut ur butiken önskade vi mest att vi var tillbaka i Helsingfors.

Tre timmar senare var vi på hotellet och bastade efter en skön tågresa och en god hamburgare på tågstationen. Återigen bad med enorm utsikt. Vilken fantastisk avslutning även på denna dag.

Skön avslappning på morgonen

Upplevelsecentret levererade – 5 stjärnor

Visning av växter, tillverkning och chokladguden

Tore tvekade inte när guiden sa ”Ät så mycket ni vill”

Tore röker upp vårt lakritsiköp från Kouvola

Två fyrstjärniga fabriksbesök enligt resebeställaren Tore. Vår packning blir tyngre och tyngre med lakrits. Det bådar gott för den kommande lakritsfestivalen på Stora Essingen.

Det känns som en evighet sedan vi vaknade på båten utanför Helsingfors. Efter en bufféfrukost gav vi oss ut på promenad genom staden. Dels för att uppleva staden men främst för att hitta turistinformationen så vi kunde få hjälp att hitta de lakritsfabriker vi ämnade besöka.

– När vill ni åka?

– Nu.

– Nu nu?

– Jaa, på ett ungefär.

– Ta buss 812 om 5 minuter den avgår från gate 22 på andra sidan stationen. Ni betalar kontant på bussen.

Så lät bakgrunden till 5 svettiga minuter med bankomatbesök och språngmarch med packning. Sånt är vi bra på. Så utan större problem hann vi med god mariginal innan bussen avgick. Dock fick vi en fundersam blick av busschauffören som nog undrade vad vi skulle göra i ett industriområde.

Vårt första fabriksbesök hos lakritstillverkaren Halva var mycket lyckat. Tore tyckte det var lite öde. Richard tyckte det var genuint med en affär utan besökare och en expedit som vi bara kunde prata teckenspråk med. Hon var snäll och gav Tore en mössa vilken kanske blir resans bästa souvernir. Vi smaskade på var sin salmiakplatta på vägen därifrån och konstaterade att de i alla fall var grymt bra på att göra lakrits.

Väl tillbaka i stan laddade vi med lunch inför eftermiddagens utflykt till Borgå och besök på chocklad- och lakritstillverkaren Brunberg. Det tog en dryg timme med buss till Borgå där vi fick välja på att gå 100 meter till butiken i gamla stan eller att gå 2 km tur och retur till fabriken. Valet var lika lätt som vandringen. Fast väldigt varmt i värmen.

Traditionsfyllda Brunbergs fabriksförsäljning var full med folk. Det fanns mycket att provsmaka men ingen lakrits, där tappade de en stjärna i rankingen. Men vi hittade flera spännande sorter som vi köpte med oss. Dock var den lakritspåse vi valde att ha som vandringsgodis tillbaka ganska uddlös. Innifrån butiken hade vi fri sikt in i fabriken. Det var spännande även om det inte sjöd av aktivitet.

Tillbaka i Borgå centrum vandrade vi genom den pitoreska gamla staden och svalkade oss med den lokala glassen.

Efter den svettiga bussresan till Helsingfors fortsatte vi gå. Nu till hotellet, självklart valt lite utanför centrum. Vi avslutade med middag och obligatorisk bastu på hotellet. Den senare ackompangerades av en takpool och relax med Helsingfors finaste utsikt.

Vi insöp atmosfär och landmärken som Fazerceféet

Fabriksbesök på Halva

Fabriksbesök på Brunberg

Mysiga stadskärnan i Borgå

Återigen en vacker avslutning på dagen

Inte visste Tore att vi skulle bada pool och bastu, inte heller att båten var så stor. Idag var första dagen på Tores 10-årsresa.

Med varsin liten ryggsäck gav sig Tore och Richard iväg med buss nummer 1 på Tores 10-års resa. Det höll på att gå snett redan från början då bussträckningen var ändrad. Väl framme i Värtahamnen utbrister Tore: – Jag visste inte att vi skulle åka en så här stor båt. Det säger kanske mest om hur ofta familjen varit på båtkryssning.

Väl incheckade laddade vi upp med fika inför det obligatoriska bastubesöket. För sånt gör man i Finland som Tore konstaterade. Vi blev glatt överraskade av att det var en hel avdelning med bubbelpool och olika sorters bastu högst upp på taket. En utmärkt plats att bevittna avfärden från Stockholm.

Mot Helsingfors bar det av på Silja Symphony. Huvudstaden i landet som Tore förknippar med lakrits och det är lakrits som är temat på 10-årsresan, närmare bestämt finsk lakrits. Vi fick en prövning redan i tax free affären då vi lyckats plocka på oss lakritsgodis från England. Det var bara att gå ställa tillbaka på hyllan.

Vi har strosat längs shoppingpromenaden i jakt på hårborste till den långhåriga av oss och vi har ätit en god sushi till middag. Kvällen avslutades med snacks och kortspel på däck i solnedgången. Vi gick och la oss förväntansfulla på morgondagens lakritsjakt.

Mot lakritslandet !

Shopping och lek ombord

Tore satte i halsen när trollen ville åt hans sushi

Faktiskt världens vackraste skärgård