För att maximera upplevelsen delade vi upp oss i dag. Richard, Tore, Nils och Love tog gondolliften upp på Funäsfjället medan Anna och Olle cyklade från Bruksvallarna till Funäsdalen. 

Även om det är roligt att göra saker ihop är det ibland roligt att få upptäcka i mindre grupper och möta utmaningar på den egna nivån. 

– Att få följa med Olle på cykeltur fick mig var häftigt. Nu kan jag nästan titulera mig actionmorsa, säger Anna.

– Äventyret i en promenad ner för Funäsfjället ska inte underskattas, säger Richard, och fortsätter:

– Man får bra fart ner när man glider på baken på friluftsbyxorna.

Kul på hjul

Rösbyggare på toppen

På väg ner

14 m/s i byarna och regn på tvären hindrade inte familjen från en tur till Svansjön. Alla höll god min och visade vilka hårdingar de är.

När bilen hade tuggat sug upp för berget till parkeringen nedanför Svansjökläppen var det dags för oss att ge oss ut på dagens äventyr. Det blåste så mycket att parkeringslappen flög ut ur bilen. Planerna på en topptur ändrades till en tur längs sjön i stället. Men först kisspaus.

– Det här är en sjupoängare, deklarerade Richard, och fortsatte:

– Utsikt, fallhöjd och avskildhet. Lite avdrag för vädret.

Vädret under turen var något krävande, som det kan vara i fjällen. Alla tröjor, mössor, jackor och byxor kom till användning. 

– Är det här höstlov?  undrade Love när vi satt och fikade i lä bakom en stor sten.

Trots vind och regn fick vi en bra tur som firades med våffla och film när vi kom hem. 

Sju poäng för utsikt, fallhöjd och avskildhet

Vandringen var en del av alla Funäsfjällens Guldturer

Bitvis geggigt, men ändå relativt torrt

Det blåste ordentligt

När far bjuder på torkat renkött går tankarna till sagan om pannkakan

Bästa fikaplatsen bakom en lagom stor 

Familjen har gjort sin första toppbestigning. Efter tre timmars vandring nådde vi toppen av Vålldalshøgda, 1103 meter över havet.

Det var laddade killar som klev ur bilen vid norska gränsen på måndagens förmiddag. Ett dubbelt äventyr väntade – vi skulle gå till Norge och vi skulle bestiga en topp.

Stigen gick söderut längs ett renstängsel parallellt med riksgränsen. Det bar svagt uppför hela vägen över stenblock och små sankmarker, genom videsnår och på vältrampade stigar. Så småningom nåddes kalfjället. Vi klättrade över stängslet och befann oss nu i Norge.

– Jag skiter i Norge, sa Tore och satte sig på andra sidan gränsen och gjorde nr 2. 

Det var en utmaning att hålla fötterna torra i blötan, men alla förstod inte vitsen med den utmaningen.

– Min utmaning var att bli blöt, säger Love och fortsätter:

– Det lyckades jag med när båda stövlarna fastnade i geggan och jag satte mig på rumpan. Jag blev jätteblöt.

Förutom Loves plurr gick vandringen bra och så småningom nådde alla toppen av Vålldalshøgda. Tore och Richard kunde inte motstå frestelsen att ta ett dopp i poolen högst upp.

– Det var kallt på riktigt, säger Richard. 

Nedstigningen var helt odramatisk och på en timme var vi vid bilen igen.

Laddade för topptur

Klättring varvas med ålning under björkriset

Lunchpaus med soppa…

…och macka, och tid att kika

På toppen. Några blir kissnödiga…

…andra badsugna

Toppenfamiljen

Vacker vy på vägen ner

Skatten ligger i Sverige

Fyra dagar i Hållan tillsammans med familjen Larsson-Tjernberg innebär full fart och mycket aktiviteter. Särskilt på cykel när Fjällturen arrangeras i Funäsdalen samma helg.

Det har varit ett späckat schema under de dagar vi haft sällskap med Karl, Malin, barn och hundar i Hållan. Vi har haft picknick och cyklat i kanten av Rogen, tittat på myskoxar, varit med i Tour de Fyrfasen i Ramundberget och hejat på cyklister och cyklat själva i Djupdalsvallen. Vädret har växlat från regn till sol via blåsigt och mulet. 

– Jag vågade cykla ner för den brantaste backen, säger en mycket stolt Love. 

Nu har Larsson-Tjernberg åkt hem och lämnat stugan i våra händer. Vi tittar på väderleksrapporten och funderar på vad vi ska göra i morgon.

– Jag vill fjällvandra i regn och sova två nätter i tält, säger Tore. 

Lunch i kanten av Rogen

Myskoxspaning i hägnet i Tännäs

Spaning ut över myskoxland

Nils, Emil, Irma och Tore var med i yngsta klassen i Tour de Fyrfasen

Drakflygning avslutade dagen

Dagen därpå hejade vi fram äldre åkare…

…innan vi själva cyklade i Djupdalsvallen

Kusinerna Knas cyklar i vattnet ivrigt påhejade av actionmorsan

Täljknivar och spritkök kom fram under dagen

Hemma i stugan får faster gärna fläta Irma

Nu börjar en ny era med ännu en paddlare i familjen. Olle gjorde sin premiärtur runt ön.
Anna deklarerade att alla behövde röra på sig 60 minuter per dag under middagen. Richard och Olle låg efter och Olle tvekade inte när vi föreslog en paddling runt Stora Essingen.

– Det här var göj, sa Olle när det guppade som mest.

Det var en ganska lugn kväll men det var många båtar ute som gjorde turen skvalpig. Efter ett tag fick Olle kläm på tekniken och ökade farten. Det var nära många gånger men med balans och styrka räddade han upp det. Fantastiskt kul med en ny paddlare i familjen.

Det var vårt första men blir nog inte vårt sista besök på Pinchos – i Trollhättan. Familjen firade med tapas som avslutning på vår västkustska semester.

Annas jobbkompis tipsade via SMS att det är Pinchos som gäller för barnfamiljer i Trollhättan. Det var lätt att hitta och vi blev väl mottagna. Tapasrestaurangen har egen app vilken vi fick beställa dricka och mat under kvällen. 

Först drinkar. Vi är ju vana att beställa alkoholfria drinkar till barnen och här fanns ett stort urbud. Röda remmar, Soda pop och en klassisk Mojito.

– Den var bra sa Olle som är en kännare av Mojito Virgin.

Därefter brakade det loss på 20 tapas med allt från räksmörgås och dumplings till baconinlindade dadlar. Efterrätt med marängswiss, daimbrownie och creme brulè.

– Det var fint här kommenterade Anna efter promenaden längs Göta kanal till hotellet.

En fin avslutning på vår västkustvecka.

I dag har vi förflyttat oss i tid och rum – från Koster till Trollhättan via världsarvet i Tanumshede.

Dagen startade på bästa möjliga vis: fyra barn studsar upp ur sängarna långt innan de vuxna vaknat och fixar frukost.

– Om vi skämmer bort er skämmer ni bort oss, säger Olle och hoppas på utdelning i form av tillbehör till tevespelet.

En timme innan båten skulle ta oss tillbaka till Strömstad stod vi nere på bryggan och väntade. Lite vemodigt var det allt att lämna Koster, men nattens regn och en gråmulen morgon gjorde avskedet oväntat lätt. 

I Strömstad intog vi förmiddagsfika på klassiskt bageri och sedan gick vi till bilen på långtidsparkeringen. Gick till bilen. Man kunde säkert tagit buss, men ingen semester utan en klassisk Wenellpromenad med full packning. Det tog ju bara 30 minuter…

Dagens planerade huvudattraktion var Vitlycke museum och hällristningarna i Tanumshede. Det var ett fint museum och en imponerande mängd ristningar. Vi hade turen att pricka in en guidning av Vitlyckehällen. Vissa av oss frossade i historia medan andra höll på att förgås av tristess.

På bronsåldersgården kunde de med mest spring i benen och pill i fingrarna göra egna leksaker och provligga sängarna.

– Sköna sängar, tyckte Nils och Love.

Ett sista dopp i väntan på båten

Delar av Vitlyckehällen

Fler hällar i området

I bronsåldershuset

I dag besteg vi Ramnefäll. Trots sin ri ga höjd över havet fanns både ljung, en och kråkbärssnår.

Vi längtar i smyg till fjällen. Sydkoster har två namngivna fjäll, och i dag besteg vi vårt andra. Det blev en exkursion helt i Wenellsk anda – till en början på markerad led och sedan off pist.

– Jag är en klätterapa, sa Love och skuttade ner för bergets branta nordsida.

Uppför den var enkel längs bergets flacka östsida och över klapperstensfält som inlandsisen lämnat efter sig. Ner valde vi den något brantare nordsidan för att komma till Nationalparken och Tångudden.

Den är modig som gör något den inte vågar…

Klapperstensfält

Nils har god hand med får

En guidad tur i Kosterarkipelagen och med landstigning på Sveriges västligaste fyrplats Ursholmen blev en lärorik utflykt för hela familjen. 

Klockan 11 kom turbåten och hämtade upp oss på hemmabryggan Kilesand för en fyra timmar lång utflykt runt i Kosterarkipelagen med sälar och Ursholmen som huvudattraktioner. 

Från Kilesand gick resan norrut med stop i Ekenäs och sedan in i Kostersundet och ut i arkipelagen på västsidan.

– Bara att höra kaptenen, tillika guiden, prata på Bohuslänska och säga ”Ikenäääs” om Ekenäs gjorde min dag, säger Anna.

Under resans gång berättade kaptenen om Kilesands betydelse som hamn under Hansaperioden, Kosters totala avsaknad av skog för 70-80 år sedan samt andra anekdoter. Tillexempel var drivved i vattnet allas att hämta in men så fort det nått land tillföll den kronan. 

– Då kunde man inte leta drivved på dtranden, konstaterar Nils. 

Vår kapten kunde sina holmar, skär och grund och navigerade smidigt mellan kobbarna rakt fram till klippan där sälarna solade sig. Alla på båten tystnade för att inte störa och skrämma ner djuren i vattnet.

Efter en något guppig fortsatt färd lade vi så småningom till vid Ursholmen och fyrplatsen. Med mycket spring i benen klättrade vi fram över klipporna och hittade en skreva perfekt för lunchpaus. Vi hade fin utsikt över de av diabas randade klipphällarna.

Dagen avslutades hemma i trädgården med matematikövningar för vetgiriga femåringar och med en god grillad köttbit. 

Kostersundet

Ursholmen

Årets julkort

Finaste barnen

Fönstren i nedre vänstra hörnet är vårt kök

Åka båt och fiska krabbor stod högt på önskelistan inför vistelsen på Koster. Tack vare familjen Bengtsson från Stora Essingen fick vi hjälp med båda dera under en eftermiddag. 

Efter tisdagens långa utflykt blev onsdagen en dag av återhämtning. I alla fall till en början då vi packade ihop förmiddagsfika och begav oss ner till stranden. På håll hörde vi åskan och såg blixtar över land ch konstaterade att vi hade det rätt bra här i solen.

– Enligt ursprungsplanen skulle vi lämnat Koster efter tre nätter, vilket innebär att i dag skulle vara sista dagen. När vi såg regnet över fastlandet var det ett lätt beslut att boka ytterligare två nätter, säger Anna.

– När dessutom Olle kom igång och gräva på stranden känns det rätt att stanna ett tag till och varva ner, säger Richard.

Bäst som vi samlade snäckor och spelade egenpåhittade spel hörde Dantes pappa Mico Bengtsson av sig och undrade om vi var sugna på krabbfiske och en båttur. Och det var vi. I alla fall några av oss. Så efter lunch promenerade vi ner till stranden i Kyrksund.

Det blev en riklig fångst av krabbor och ett avslutande krabbrace när de ingångade djuren släpptes ut på stranden igen – redo att bli uppfiskade av nya barn nästa dag.

Efter krabbfisket åkte delar av oss med på en tur på sjön. Det var perfekta förhållanden för lite sälspaning. Lyckan var total när Tore och Love fick turas on att styra.

Sandstrandslek i Kilesand

Krabbfiske

Krabbrace

Båtåkning – Olle och Dante åkte med grannen

Hunden Paco fick också följa med och spana på säl