Idag vaknade vi på Gotland. En massa ny leksaker och framför allt första dagen med utomhuslek. Vi har klättrat i stentrappor och ramlat, ätit eklöv och konstaterat att det är för blött att krypa med händerna i gräset. Storebror T har inte tid med oss han bara jobbar och leker, kolla bilderna. I eftermiddags skulle vi fika vid havet, men det var vuxenkallt där så vi vände hem.
Det tog en månad att förstå att det nu är Pappa som är hemma med oss. De första han gjorde var att lära oss mata varandra. Det är jättesvårt för Nils biter i skeden hela tiden.
Idag var det ispremiär. Tore bjöd på skjuts runt, runt med Olle cirklande runt om. Grymt bra med is på IP. Nils vägrade släppa bandyklubban så det blev inte så mycket för de andra.
Kusinen från Norrland har varit på besök i helgen. Han hade bilen full med leksak till oss. Vi fick låna hans UFO. Mamma och pappa kommer se till att lämna tillbaka det illa kvickt, men under tiden kör vi runt varandra i full fart i lekrummet.
Nu är ribbstolen på plats för att rasta lite för pigga barn. Tore funderade på var ”stolen” var någonstans. För oss lite äldre barn finns nu ingen ursäkt för rehabträning och annat störttrist.
Oj vad vad fint det blev. Visst den saknar räcken, men vi får låta bli att trilla ner så blir det så bra så. Vi får inte gå i den förrän imorgon, enligt montörerna. Men någon måste gå ner för att låsa och då känns ju en trapp ganska användbar. Nu väntar vi besked om när vi kan ersätta räcke och lock av byggskivor med smäckert smide.
Anna tände nya spisen för första gången. Det drar bra och elden har inte tagit sig i parketten. Kan man begära mer?
I ett nafs var snickarna klara med golvet i vardagsrummet och det är dags för oss att måla. Vitt bara vitt. En pistagegrön spis är vi inte mogna för än, men det kanske kommer.
Vårt staket har ersatts av ett lock och det har gjort rummet jättestort. Vi undrar om vi verkligen behöver en trapp. Det går ju att tassa ner i underkläderna i trapphuset utan att bli sedd.
Snickarna kommer och städar ur imorgon och då kan vi återta bottenvåningen igen. Riktigt kul.
Spacklat och klart, men ingen målare i sikte som kan slipa. Eftersom vi nu börjar bli aningen trötta på att leva livet i ett moln av damm och bakom plast i köket tog Richard under kvällen slippappret i egna händer. Med det fantastiska arbete målaren gjort gick det fort att slipa. Och vi fick en hint om hur en gråhårig Richard kan komma att se ut. Och något mer dammig än vanligt…
Nu när spisen är på plats har vi rivit återstående väggar. Spisen och den bärande väggen reser sig nu som en flerfärgad monolit i vardagsrummet. Vi ser knappt skymten av rivningsarbetet, fint städat. Dock la sig åter igen ett vitt täcke av puder över allt. Vi har evakuerat för att dimmorna ska lägga sig till imorgon då vi flyttar hem igen. Nu borde det mesta stökjobbet vara klart, förutom spackeljobbet såklart.
