Eden – ett heldagsprojekt

Ända sedan vi först började prata om en resa till Cornwall för flera år sedan har Biomerna med tropiker och Medelhavsklimat i Eden Project utanför St Austell stått på listan över saker att se. I dag åkte vi dit och det var väl värt både resan och väntan. 

I ett gammalt utkänt dagbrott för China Clay har man gjort en grön oas för att dels visa att människan kan återställa det man förstört om många vill och hjälps åt och dels visa vad viktiga plantor är för allas vårt välbefinnande. Mycket pedagogiskt och välgjort. 

Förutom de två gigantiska Biomerna  – stora bubbliga växthus – var hela dagbrottet täckt med rabatter, buskage och skog. Med tanke på att stenbrytningen upphörde så sent som 1999 och Eden Project började uppföras för 16 år sedan var det fascinerande att se hur uppväxt det hunnit bli. Vi undrar hur de kommer se ut i regnskogsbiomen om ytterligare 16 år när träden där blivit ännu större.

Vi som just nu läser Den lille prinsen var särskilt glada när vi såg ett livs levande Baobabträd och dessutom fick dricka en smouthie på dess frukt! Men hur ska det gå med Biomen när trädet blir ännu större? Lilla prinsen sliter hårt med att inte få sådana giganter på sin planet…

De två Biomerna på botten av dagbrottet

Olle i Medelhavsbiomen

Vildsvin av drivved – ett av många roliga konstverk i buskarna

På promenad i regnskogen

Baobab-baren kom lägligt i värmen

En dag i Falmouth 

Julias hus ligger centralt beläget i Falmouth vilket vi utnyttjade i dag då förmiddagen ägnades åt det maritima museet och eftermiddagen åt sandslottsbyggande på stranden. 

Det maritima museet var ett snyggt och informativt museum med många kläm&pet-saker vilket passar oss utmärkt. Förutom en tillfällig utställning om vikingar – med många faktafel enligt familjens expert – kunde man lära sig om Falmouth maritima historia och se ett gäng olika ”båtar” från OS i London. 

Efter en lång lunchpaus hemma hos Julia packade vi eftermiddagsfika och badkläder och gick den korta promenaden över till Gyllingvase Beach. Lågvattnet gjorde att förutsättningarna för sandslottsbyggande var perfekta. Lyckan hos delar av barnaskaran (Tore och Nils) blev fullständig när 6-åriga Nils från Ångermanland anslöt sig till leken. Bröder i all ära, men kompisar är trots allt mer spännande. 

För att bli av med sanden mellan tårna tog vi en sväng i Queen Marys Park och tittade på vackra rabatter. Engelsmännen kan det där med trädgårdar.

Många segelbåtar på maritima museet

Storkillarna fick köra radiostyrda båtar

Räddade i livflotten

Drakhoppning i lekrummet

Föräldrarna tittar på när barnen leker

Strandhäng

Sand mellan tårna

Gigantiska rabarberkusiner

The Castle and the Beach 

I dag har vi promenerat en hel del. Troligen rekord för Nils och Love. Vi började med att passera hamnen med de stora dockorna. Den största rymmer 128 miljoner liter vatten och töms på tre timmar. Vi stod länge och tittade på hur de hissade ner små truckar i dockan som sedan körde fram och tillbaka med små klossar. 

Så småningom kom vi upp till Pendennis Castle – ett fort från 1500-talet som var i bruk långt in på 1900-talet. Vi gick igenom de olika utställningarna, upp i torn och ner i gångar. Ett perfekt turistmål för turister med spring i benen.

Efter picknick i gröngräset fortsatte vi vandringen ner till stränderna och fastnade på den närmaste – Castle Beach. Det var lågvatten och perfekt läge för att bygga sandslott och plaska i vågorna. De som badade på riktigt tyckte dock att det var rätt kallt.

Under tiden som vi var på stranden vände tidvattnet och sandslotten sköljdes bort. Vi blev väldigt nyfikna på att se hur högt vattnet egentligen kom vid flod – fanns stranden kvar? Efter kvällsmaten gick vi tillbaka för att kolla – det fanns ingen strand!

Imponerande kranar i hamnen

Lunch vid Pendennis Castle

Tore – med familjen för ögonen

Vi tar en minigroupie

Plask i vågorna

Sandslott i väntan på tidvattnet

Preteens badar inte

Eftermiddagschips

Högvattnet tog stranden

Julias hus

Från Paddington till Falmouth 

Efter en hyfsat lugn natt på plastinklädda madrasser ovanpå vår pub vaknade alla betydligt tidigare än när pubvärden tänkte servera frukost. För att fördriva tiden gjorde vi som alla andra Londonbor – vi tog en promenad i Hyde Park! 

Så småningom var det dags att bege sig till Paddington och tåget – ett stiligt blått med rosa inslag. Det var en lång tågresa från London till Truro och vidare till Falmouth genom ett vackert böljande sommarengland. Väl framme i Cornwall gick resan längs kusten och vi kunde se effekten av lågvattnet med båtar på land som följd.

I Falmouth bor vi i Julias hus nära både järnvägsstationen och centrum. Vi visste definitivt att vi hittat rätt när vi kom in och såg de ”treats” Julia lämnat till barnen i hallen.

Morgonpromenad I Hyde Park

Dags för en selfie!

Morgonpigga killar

Lycka med lekpark

Paddington på sin station

Första tågresan

Olle spelar sig genom landskapet

Bra utsiktsplats

Royal Albert Bridge i Saltash – porten till Cornwall

Välkomsthälsning från Julia

Semesterns första glass

Pride of Paddington 

Efter en helt normal flygresa och en problemfri tågresa från Gatwick kom vi fram till London Victoria station. Där hittade vi ganska snart både bussbiljettsförsäljning och busshållsplats och så småningom kom även bussen som skulle ta oss till den pub – Pride of Paddington – där vi skulle tillbringa resans första natt. Den röda dubbeldäckaren  kom och vi klev upp på övre våningen. 

Området runt Paddington station var avstängt,  men den provisoriska hållplatsen visade sig vara precis utanför vår pub! Sådan tur har vi nog aldrig haft, vi är ju vana vid att behöva gå ett par kilometer när vi letar efter boendet…

Här ligger vi nu i våra sängar, mätta  på pubmat och lyssnar på trafiken utanför. I morgon ska vi ta tåget från Paddington till Falmouth i västra delen av Cornwall. 

Resans första ale

Mot England!

Efter många års funderande och velande har vi tillslut bestämt oss för en sommarsemester i Cornwall. Första stop blir London och sedan tåg väster ut.

Bagaget är incheckat och passen kontrollerade – nu kör vi!

Den här gången fick vi åka med Henrik Wergeland, norsk poet.


Söndagsutflykt till Bornsjön

När mor fick välja aktivitet på sin egen dag blev det en utflykt till skogen. Valet föll på Bornsjöns naturområde. Vi parkerade bilen och följde naturstigen förbi järnåldersgravar, myrstackar och stora granar upp på en höjd, ner till sjön och över ett berg tillbaka till bilen igen. En mycket lyckad skogspromenad med ork i alla ben och humör på topp. Detta belönades med fika på Sturehofs slott på vägen hem.

image

Väl skyltad naturstig

image

Tore demonstrerar en begravd järnåldesman

image

Medhavd matsäck på turens högsta punkt

image

Promenaden gick som tåget

image

Gigantiska myrstackar

image

Avslutande fika på slottet

Stockholms brantaste – i år igen!

I år var det femte och sista gången som kusin Johan och hans kompisar ordnade backloppet Stockholms brantaste i Hammarbybacken. Familjen Wenell ställde upp med tre laddade löpare och en assistent: Nils och Love i knatteklassen, Olle i ungdomsklassen och Tore som assistent åt Nils. Alla gjorde en fantastisk insats!

image

Laddade för lopp

image

God fart mot mål

image

Love kliver över mållinjen

image

Olle segar sig upp sista biten

Ett varv runt ön

I dag kom våren! Med Tore på fotbollscup och Olle hos kompisen Olle passar vi på att ta ett varv runt ön. Nils och Love cyklar och Anna joggar i samma takt. Vi avslutar med en fika på torget.

image

Med spring cyklar längs vattnet

image

Avslutande fika

Sälen dag 7 – kan själv

Idag var vår sista dag i Tandådalen. Efter en relativt snabb ihoppackning lämnade vi lägenheten ostädad för en förmiddag i pisten.  Anna, Olle och Tore åkte med Ekebergs på perfekta pister, även om barnen envisades med att ägna mest tid i fun parken.
Själv hade jag förmånen att få vara med Nils och Love i skidskoleområdet som var öppet för alla under helgen. Båda två lärde sig direkt att både hoppa på och av knappliften själva. Första åket tog vi från toppen av backen. Nils som visat att han behärskat att svänga fick ge sig av först. Han valde en elva rakt ner i full fart. Halvvägs hann jag ikapp honom och han blev så klart rosenrasande när jag stoppade honom. Han sa att han inte vågade svänga. Love blev ensam kvar på toppen i tio minuter medan jag tröstade Nils. Andra hjälpsamma föräldrar erbjöd sig att hjälpa Love ner. Han fick hjälp en bit tills Nils och jag mötte upp. Men efter ett gemensamt åk från toppen så valde vi att hoppa av halvvägs. Och då – behövde jag bara titta på när båda två själva åkte varv efter varv. På slutet blev det succe när de fick hjälpa liftskötaren att köra snöborren på både nödvändiga och mindre nödvändiga ställen.
Vi åt lunch tillsammans allihop och åkte sedan hem i kön till Stockholm. Ekebergs blev kvar i Sälen ett par dagar till.

image

Helt själv

image

Enormt stolt