Från en ö till ö till ö. Efter en vecka på Gotland mellanlandade vi på Stora Essingen några dagar innan vi åkte ut till Gräsö.

Det blev en knapp veckolång vistelse i Roslagens famn. Redan första dagen fick vi sällskap av familjen Aase från Göteborg, dvs Annas kusin Karin med maken Kasper och barnen Majken, Marit och Eskil.

Gräsö visade sig från sin bästa sida och vi fick en härlig dag på SonjaochRolandklippan där stentorn byggdes så det stod härliga till.

Vi blev kvar ytterligare några dagar efter att Aases dragit vidare och gjorde inte särskilt mycket mer än att hänga på klipporna.

Knappt har vi hunnit hit innan det är dags att åka hem. Vi har våra smultronställen att beta av, men varje gång finns också nya saker att upptäcka.

En återkommande favorit är raukarna i Folhammar. Nytt för i år var att Olle och Tore cyklade fram och tillbaka, med sällskap av Anna åt ena hållet och Richard åt andra.

Årets nyhet var paddling i Närsån. En lagom avancerad tur för fyra nybörjare. Det blev snudd på dramatik när vi kom fram till åns utlopp i havet. Olle och Tore var på väg till Baltikum i god fart innan Richard och Love fick stopp på dem och kunde hjälpa dem att vända.

Pizzabak och museibesök i Visby klarades också av. Det enda vi saknade var härliga dagar på stranden, men det får bli ett annat år när vädret så medger.

Det var länge sedan sist, men nu är vi här i När igen. Första dagen har vi mestadels ägnat oss åt att landa.

I bilen hit lyssnade vi på Anders ”Hjärnstark” Hansens sommarprat om vikten av fysisk aktivitet. Vi vuxna svalde allt med hull och hår. Barnen hade svårt att hitta motargument. Tores slutsats var att vi borde skaffa hund.

Med eller utan hund ska vi i alla försöka röra på oss mer och sitta med skärmar mindre. Sagt och gjort: I dag har vi cyklat till Bodi för att handla, spelat fotboll och cyklat runt Närsholmen (Olle & Richard). Och så har vi så klart hälsat på grannarna!

Vi tog också en sväng till krukmakeriet Etelhem där fyra av oss drejade. Det är en uppskattad aktivitet som stod högt på önskelistan när vi funderade på vad vi ville göra på vår gotlandsvecka.

Sommaren 2019 blev gräsmattans biologiska enfald hårt ifrågasatt. Istället hyllades ängens mångfald. Så efter att ha kämpat i flera år med vår slänt låter vi den nu växa fritt. Resultatet: Mängder av smultron!

Resan från Malmö till Stora Essingen var en ren transportsträcka och gick på räls hela vägen:

X2000 Malmö – Stockholm södra, pendeltåg Stockholm södra – Årstadal och tvärban Årstadal – Stora Essingen.

Vi kom hem vid femtiden och innan läggdags var allt uppackat, tvättat och klart. Vi lyckades till och med få till en joggingrunda ett varv runt ön hela familjen. Olle sprang före, och passade på att gena när han var utom synhåll, men alla andra sprang hela varvet utan att gå eller pausa. Mycket imponerande. Kanske var det på grund av energikicken efter en lyckad semester.

Många olika ställen har vi bott på undrar resan. Sista natten på resan var vi premiärgäster på ”Hotell Videdal”.

Resan från Hamburg till Malmö var helt odramatisk. Att lämna Hamburg är ett tydligt tecken på att man är på väg hem. En stor andel av medpassagerarna är svenskar och det händer inte så mycket längs vägen.

Ett avbrott i tågåkandet är de 45 minuter som färjeturen mellan Puttgarten och Rödby varar. Då passade vi på att äta lunch och gå ut en stund på däck. Nytt för i år var att turen vidare till Köpenhamn gick med buss. Vi noterade att man inte fick åka rullskridskor på bussen.

Efter ett snabbt byte i Köpenhamn och en lite försening på Öresundståget kom vi så fram till Hyllie där Annas ”giftasfarbror” Roland och kusin Martin väntade. Verkligt lyxigt med biltransport hem till familjen Nilsson/Grönsterwall.

I sann skånsk anda hade Martin, Malin och Ida bjudit in hela skånefalangen av klanen Larsson till vår ära. Det visade sig också att vi inom den närmaste veckan skulle bli avlösta av både Asplunds, Aases samt Aina & Christer. Men vi var först ut med att testa det nya huset i Videdal för övernattning. Och som premiärgäster fick vi äran att ge namn: Hotell Videdal blev det.

Vi hade en trevlig kväll som förgylldes av att damerna tog sig vidare till semifinalen i ett stekhett Rennes.

I dag har vi blandat turism och tågåkande. Vi har förflyttat oss från Strasbourg till Hamburg och längs vägen bockat av de främsta sevärdheterna i Karlsruhe.

Dagen inleddes med frukost på ett typiskt thehus i Strasbourg. En härlig frukost med bröd, tre sorters marmelad, croissant, kaffe och varm choklad. Med intressanta samtal blev det en riktigt angenäm frukostupplevelse.

Tåget skulle gå strax före ett, så vi hade några timmar till på oss att se stan. Valet av aktivitet föll på att besöka den stora katedralen. En gång i tiden världens högsta byggnad, och fortfarande en av de största kyrkobyggnaderna i Europa. Till skillnad från resans andra stora katedraler var denna mer pyntad på in- än utsidan. Den stora astronomiska klockan från 1843 var så klart kronan på verket.

I princip alla franska städer vi besökt har haft en gammaldags karusell, så även Strasbourg. En tvåvånings dessutom. Eftersom vi hade tid över mellan kyrkobesök och tågavgång fick de barn som ville äntligen åka. Med tanke på hur åksjuka de blev lär det inte bli så mycket mer karuselltjat framöver.

Från Strasbourg följde en kort resa till Karlsruhe. Där hade vi cirka två timmar på oss innan nästa tåg skulle ta oss vidare till Hamburg. Man skulle kunna tänka sig att under den tiden sitta ner på närmaste servering och äta en glass. Eller så kunde man göra en ”wenell” och passa på när vi ändå var där. Vi passade på.

Strax efter vår ankomst till stationen gick ett litet pendeltåg till mer centrala delar av staden. Det tog vi och gick sedan upp till slottet och tittade lite. Det vill säga vi stannade så snart vi såg det, tog fotot, åt en godis och vände 180 grader tillbaka mot tågstationen. Vi hade nu 50 minuter kvar till tåget skulle gå.

Det blev en rask promenad förbi pyramiden som någon gubbe rest till minne av sig själv och även förbi Statsgarten Zoo. Zooet ligger mitt emot tågstationen så när vi kom med tåget tyckte Love att vi skulle tillbringa våra två timmar där. Anna sade nej:

– Det vet man ju hur det är på stadszoon, bara två trötta elefanter som står och hänger.

Döm om vår förvåning när vi senare passerade över Zooet på vår väg tillbaka från slottet och tittade in i parken. För vad var det ena djur man kunde se om inte just två trötta elefanter!

Från Karlsruhe blev det sedan en lång resa till Hamburg. Vi hade turen att få en helt egen kupé och var glada över att vi hade bokade biljetter. Folk stod i gången utanför.

Framme i Hamburg köpte vi lite kvällsfika på stationen som intogs i vårt minst sagt enkla vandrarhemsrum. I morgon väntar fotboll i Malmö!

Temat på dem här trippen är ”Till världens ände, och tillbaka”. Efter att först ha åkt till världens ände,Finistère, och sedan varit där sex nätter, påbörjade vi i dag tillbakaresan.

Vi lämnade ett kylslaget och dimmigt Locquirec vid niotiden på morgonen. Den omtalade värmeböljan kändes väldigt långt borta. Tre timmar senare hade vi hittat fram till tågstationen i Rennes och lämnat tillbaka bilen. Och här var det betydligt mycket varmare!

Tyvärr fanns ingen bagageinlämning på den toppmoderna stationen, som för övrigt har en toalett med egen souvenirbutik, men man hade en överenskommelse med närliggande Hotell Astrid så där lämnade vi in fyra av sex ryggsäckar. Och sedan turistade vi runt i Rennes i två timmar.

Killarna gillade Rennes, framförallt den korta gatsnutt som innehöll inte mindre än tre butiker med japanska popkulturprylar. I övrigt fanns det flera fina korsvirkeshus och några flaggor som påminde om att VM i fotboll pågår för fullt. Men vi saknade sverigeflaggorna! Det är ju kvartsfinal i staden på lördag.

Efter två timmar hade vi fått nog av värmen och tog oss tillbaka till stationen och det väntande snabbtåget till Strasbourg. Receptionistan på Hotell Astrid tyckte nog vi såg svettiga ut för hon gav oss en stor flaska vatten. Med ytterligare påfyllning från tågbolaget SNCF och med de flaskor vi redan hade med oss kände vi oss preppade för resan.

Snabbtåget TGV är snabbt. Med en kul sida på internet kunde vi följa hastighet och färdväg. I 300 km/h susade vi tvärs genom Frankrike och gled förbi Paris i ett huj. Fyra timmar efter avfärd var vi framme i ett ångande hett Strasbourg.

Nattens boende ligger på Grand île, gamla stan. Vi slängde av oss packningen, åt upp den medhavda matsäcken och gick sedan ut för att äta glass och titta på fina hus. Som en bonus hittade vi också en lekpark.

I husets bottenvåning ligger en liten restaurang. När barnen gick tillbaka till lägenheten för att utnyttja wifit passade Richard och Anna på att sitta ner och ta resans första glas vin. Nu befinner vi oss ju i vindistrikt. Tidigare har vi hållit oss till lokala drycker som calvados (Amiens) och normandisk respektive bretagnsk cider.

I morgon har vi en förmiddag på oss att se mer av Strasbourg.

Av någon anledning gillar barnen höga höjder. Oklart var det intresset kommer ifrån, men idag tillgodosett genom lek i höghöjdsbana.

Redan i Saint-Malo såg vi att det fanns höghöjdsbanor i Bretagne och när vi kom till Locquirec visade det sig finnas tre olika inom lämpligt avstånd. Samtliga bara öppna på onsdagar, så val av dagens aktivitet var enkel.

Vi började dagen med ett besök i hamnen där det var marknad. En klassisk fransk stadsmarknad med en salig blandning av mat, prylar och kläder. Vi kom därifrån med lite av varje.

Sedan bar det av till Penzé och höghöjdsbanan Eco Adventure Park. Här fanns banor i fem olika nivåer beroende på svårighetsgrad och längd. Tillräckligt för att alla som ville skulle bli utmanade. Utmaningen för min (Annas) del var att från marken ta de perfekta bilderna på övriga familjen i trädtopparna. Alla som klättrade och klängde gjorde ett mycket bra jobb. Imponerande hur alla fem hade stenkoll på säkerhetslinor och infästningar hela tiden.

Det var ett ganska trött, men uppspelt och adrenalintstinnt gäng som fyra timmar senare satte sig i bilen för att åka hem. Vi tog omvägen förbi Carantec så att vi kunde se en skymt av öarna i Baie de Morlaix innan vi körde snabba vägen hem.

Efter vissa omförflyttningar i baksätena lugnade stämningen ner sig och det var ett sansat gäng som anlände vårt lilla hus. Så pass sansat att vi vågade oss på att avsluta vistelsen i Finistère med god middag på restaurang. Och innan dess åt ostronätarna upp sina marknadsinköp. Två var. Och vi som tycker de är tramsiga när det gäller att testa nya maträtter.

Delar av oss hade en bild av Finistère innan vi kom hit. Idag har vi åkt runt och letat efter bekräftelse. Och vi tycker vi lyckades ganska bra.

Vi började dagen franskt genom att gå till ett av caféerna i hamnen och ta en kopp kaffe (1/2 flaska läsk till barnen. Mer tyckte mannen bakom disken inte att de behövde.) veckla ut kartan över Baie de Morlaix på bordet och planera dagen. Sedan gick vi hem, packade matsäck, satte oss i bilen och åkte ut på jakt.

Reglerna var enkla: Richard körde, Anna höll i kartan. Alla fick när som helst be om ett stopp om man såg något man ville titta närmare på. Undantagen var att Richard inte körde på stränder, cykelvägar där motorfordonstrafik var förbjuden eller mot enkelriktat. Genast när vi lämnat Locquirec vek vi av mot en ”scenisk väg”, dvs smal, krokig och med branta kanter. Och markerad som lämplig cykelväg. Perfekt med andra ord.

Förmiddagen var molnig, och bjöd dessutom på kraftig dimma, så vid det första utsiktsstoppet anades bara Locquirec i det gråa. Med tiden klarnade vädret upp och vi fick en riktigt fin dag.

Vi kan bocka av följande:

• Åkrar med kronärtskockor
• Små byar med stenhus och smala vägar där vi var glada att vi inte hade en större bil
• Fiskehamnar med båtar strandade på grund av tidvattnet
• Mängder med hortensior – hela häckar i full blom
• Stenåldersgraven Cairn de Barnenez, Europas största megalitmaosoleum med 11 gravkammare – ett imponerande bygge med stenar som man absolut inte fick klättra på!
• Staden Morlaix med sin imponerande viadukt med järnvägen uppe på toppen

Vi gick bet på ostronkomersen så den får vi leta vidare efter i morgon.