I dag började äventyret. På klassiskt Wenellvis fanns det vissa luckor i planen, men innan dagen var slut hade vi både kommit fram till boendet och ätit oss mätta. Dessutom har vi doppat tårna i havet och gått barfota i sanden.

Vi vaknade hyfsat utsövda i vårt logementliknande rum i morse. Efter en helt ok frukost, där den som ville kunde äta sig mätt på chockopuffar, tog vi tunnelbanan in till tågstationen Sants. Att fixa biljetter till Amposta var lättare sagt än gjort, men till slut hade vi både tågbiljetter och lite matsäck till tågresan. Strax efter 11 avgick tåget.

Först passerade vi Barcelonas lite småtrista södra förorter men gsnska snart gick rälsen längs med kusten. Från fönstret kunde vi se långa stränder, vågsurfare och riktigt vräkiga båtar. Och väldigt många öde semesterorter. Sommarsäsongen vid den här delen av Medelhavet är uppenbarligen över.

När vi så småningom klev av tåget i L’Aldea-Amposta befann vi oss, som befarat, på en tågstation mitt i ingenstans. Efter tre misslyckade försök fick vi tillslut tag på en taxi som något motvilligt fick med oss och packningen i bilen.

Resan österut till Riumar gick över Ebros delta och vägen kantades av skördade risfält. Flera Arroserior än pizzerior skymtade. Men det var ganska folktomt överallt.
Så även i Riumar. Men lägenhetskomplexet Las Dunas var öppet och vi fick vår välutrustade fyrrummare. Och vi behövde inte gå längre än runt hörnet för att komma in. Ingen Wenellvandring i dag alltså.

Så småningom blev vi även mätta när vi lyckades lokalisera områdets enda öppna restaurang. Richard och Anna åt så klart ris. Det självklara svaret på frågan om risen var hemodlst blev Si claro!. När servitrisen någon minut senare kom ut med våra matrester i en påse att ta hem undrade vi om hon kanske missuppfattat frågan.
Promenaden tillbaka till lägenheten gick via stranden och vi fick en försmak av vad vi kan göra i morgon: en promenad längs stranden. Bland myggen.

Det finns en restaurang här på hotellet, men den är full i kväll på grund av Halloweenfirande. Anna lyckades dock kvittera ut lite smårätter så vi kunde få kvällsmat. Krögaren beklagade sig flera gånger över att vi kommer bli störda av kalaset. Vi får väl se. Nu, kvart över nio, har fortfarande inte en enda gäst dykt upp.

Första sträckan – tunnelbana

I väntan på tåget

Med tåg och taxi tig vi oss i mål

Lunch med sällskap

Sandstrandspromenad

Spanien eller Katalonien?

Nu är vi på gång. Höstens äventyr kan börja. Första anhalt är Barcelona. Och ingen var väl bättre lämpad att ta oss hit än Freddy Mercury.

Första stop – passpolisen Arlanda

Vi bor på något slags lärosäte. Tror vi.

I slutet av oktober blev längtan efter att få klä ut sig och att få ordna kalas plödsligt väldigt stor. Tack vare att någon kommit på konceptet Halloween så var temat för helgens tre festligheter givet.

Först ur var Tore som ordnade Halloweenfredagsmys med film och pizza. Kostymerna från skolans utklädningsdag satt kvar på de inbjudna killarna. Det var en läbbig skara som tog plats i köket.

Dagen därpå bjöf Olle på lördagshäng med hemmagjord pizza, ögonglobsglassbomb, film och lite tvspel. Inga kostymer utan bara glada miner. 

Och på söndagen bjöd Nils och Love in till Halloweensöndagasfika. De var mycket entusiastiska värdar.

Det blev tre lyckade event med nöjda arrangörer och deltagare.

Redo för skolan

Fredagmiddag – bästa någonsin enligt gästerna

Lördagsgänget

Halloweensöndagsfikafixare

Fikadags

Senaste besöket hos doktor Maria och syster Birgitta betalade sig bra: Love fick med ett presentkort till Kokpunkten i Västerås för hela familjen. I dag var vi där.

Love är en rutinerad kille när det komner an på hjärtundersökningar. Senast det begav sig tyckte syster Birgitta att Love var värd något extra. Det blev fri entré och lunch för hela familjen på actionbadet Kokpunkten i Västerås tack vare bidrag från Min Stora Dag. Och nog var det action när Love tog med oss dit en ruggig oktobersöndag.

Det blev en tidig start hemifrån för att vara på plats när badet öppnade 8:30. En stolt Love ledde gänget från parkeringen med fribiljetter i högsta hugg. Väl inne blev det åka av. Actionbadet hade fyra kanor, klättervägg, virvelström, filmrum och barnland med ytterligare kana. Det fanns något för alla smaker.

Actionbad

Olle och Tore ute ur Black River, en av favoriterna

Nils och Love på klätterväggen

Loves favorit – Inside out!

Konserthuset bjöd in till allsång med Ayla och Kungliga Filharmonikerna. Då satt Nils och Love på 1:a balkong med god uppsikt över orkestern. 

– Hit vill jag gå igen, sa Nils på vägen ut.

Fullt fokus från publik, dirigent och Bollibompa-Ayla

Solen har inte börjat glimma, men vattnet ligger som en spegel. Då passar vi på att ge oss ut på en tur i kajakerna runt ön före frukost.

Morgonpigga

Söndagen den 1/10 var det final i ungdomsserien i orientring. Nu skulle det avgöras vilken Stockholmsklubb som har mest engagerade ungdomar. Tore var med och försvsrade OK Ravinens färger. 

Efter tre deltävlingar under vår och höst var det nu dags för final i Huddinge centrum. Tore sprang i klassen U2H med Anna som uppföljare. Efter en miss i starten – fel karta – gjorde Tore ett toppenlopp. 

Löpning i Huddinge centrum, tätt följd av princesstårta

Lördag utan särskilda planer blev till en utflykt till Bogesund. Familjen Gerhardt- Pålsson gjorde oss sällskap. 

Mor och far ville ut i skogen men vägrade tjata på de andra. Följaktligen lämnades Olle på badmintonen med hemnycklar och busskort. Nils och Love hämtades upp på Nortullsgatan av Richard och Tore med lördagsgodisinköp som första aktivitet. Godis som skulle ätas på skogspromenad.

Det blev en trivsam promenad i skogen vid Damstakärret. Lunch vid brasan utanför vindskyddet och kurragömmalek med Astrid och Erik. Att vi dessutom fick ned oss en påse trattkantareller hem var en ren bonus.

Familjen Gerhardt Pålsson

Gott om svamp

Även ätlig

Vattenlek

Torsdagen den 21 september klev tio mammor på tåget till Östersund. Det var upptakten till en guldkantad helg i Jämtlandsfjällen med god mat, mycket skratt och många givande samtal. – Det blev en perfekt mammahelg, berättar Anna som ordnade resan.

Mammorna var en blandning av Sunnerstakompisar, kollegor, grannar, kusiner och kurskamrater. Äntligen var det dags att åka på äventyr tillsammans igen. Efter en natt i Östersund packade sällskapet i sig två bilar och styrde kosan västerut på E14 i strålande solsken. Tre timmar senare nådde mammorna Storulvån och fjällvandringen kunde börja.

Det blev en behaglig tur de 16 kilometrarna till Sylarnas fjällstation med gott om tid för samtal, fotografering och fikapauser. Hela tiden med solen högt på den klarblå himlen och med Sylmassivet i fonden. 

Sista biten friskade vinden i och lätt hukande strävade gruppen fram på led den sista biten. På fjällstationen väntade en varm bastu och så småningom stod en fantastiskt vällagad pasta carbonara på bordet. Midagens guldkant var en mängd goda ostar, marmelad och kex. 

På lördagen delade sällskapet på sig. Några gick upp på toppen av Storsylen och Anna, Karin, Amelie och Erika siktade mot Ekorrdörren. Det visade sig bli en tur rakt in i molnet som hela helgen låg som ett lock över Templet. Efter ett kort irrande i dimman återvände kvartetten ur i solen och välkomnade toppbestigarna med en välförtjänt whisky på stationens nybyggda altan.

En natt senare var det dags att lämna fjället för den här gången. Med vinden i ryggen gick det fort att gå nerför backen till Storulvån. Höstfärgerna lyste i kapp med solen och leende mammaansikten. Fjället kunde knappast gjort bättre reklam för sig själv än det gjorde under helgen. 

– Det här gör jag gärna om, säger Anna.

Redo för avfärd

Vandring och fika i solen

Amelie, Maria, Karin, Boel och Erika

Eva, Lotta, Sara, Johanna och Anna

Höstfjäll

Från solen, in i dimman och ut igen

Dags att lämna Sylarnas fjällstation

Färgprakt

En gång per år är det dags för Love att besöka doktor Maria och syster Birgitta på barnkardiologen. I dag var det dags igen. Och nu fick vi för första gången komma till Nya Karolinska. Love skötte sig som vanligt exemplariskt och hjärtat fungerade helt felfritt – som vanligt.

Vägning, mätning, klisterlappar och självklart fika